"Rysslands trupper står vid gränsen till Ukraina. Anhöriga till amerikanska diplomater kallas hem. Och i medier rapporteras det om att Moskva överväger att installera en marionettregering i Kiev. Tysklands numera avpolletterade marinchef Kay-Achim Schönbach beskriver däremot varningarna för en rysk invasion som ”nonsens”.

– Vladimir Putins främsta drivkraft är att få respekt - något som han sannolikt också förtjänar, förklarade häromdagen Kay-Achim Schönbach.

Det var på en konferens i Indien och marinchefen räknade uppenbarligen inte med att framträdandet skulle uppmärksammas i medier. Så han tog bladet från munnen och beskrev Krim som förlorat och pläderade för en allians med Ryssland för att hålla Kina i schack.

Kritiken som nu sköljer fram över Tyskland är inte bara ovanligt öppen och frän. Den vittnar också om en kompakt misstro gentemot EU:s nyckelland och världens fjärde största ekonomi som många nu ser som den svaga länken i västvärldens och Natos position gentemot Ryssland.

Den nya stämpeln på Berlin är numera ”ynkryggarnas huvudstad”, konstaterade på måndagen Berlintidningen Tagesspiegel.

Hårt attackeras också att Tyskland inte bara vägrar att leverera vapen till Ukraina utan också blockerar en export av tyska vapen från Estland till Ukraina. Möjligen kan ett fältsjukhus erbjudas.

De tyska artilleripjäserna som Estland vill exportera till Ukraina räknas som dödsbringande offensiva vapen och får enligt tyska lag inte levereras till krisområden.

”Tyskland sviker sina vänner”, anklagade på måndagen Kievs borgmästare Vitalij Klytjko och kritiserade att det är det Putinvännerna som har den politiska kontrollen i Tyskland.

Han träffar en nerv.

Ända sedan socialdemokraterna Egon Bahr och Willy Brandt på 1970-talet lanserade Tysklands nya ”Ostpolitik” har man satsat på att förstå och komma Moskva till mötes i en förtroendeskapande process, med ekonomiskt utbyte som en hörnsten.

Det är mot den bakgrunden som Tyskland skakar av sig kritiken mot gasledningen Nord Stream 2. Sett ur ett tyskt perspektiv rör det sig om ett stabilitetsskapande vinn-vinn projekt som knyter ihop parternas intressen. Att Ukraina i verkligheten riskerar att destabiliseras och att Putins makt över gaskranarna kan bli ödesdiger för Europa viftar många i Berlin bort som skrämselpropaganda.

Under den nya östpolitiken slöts under loppet av några få år avgörande avtal med Moskva, Warszawa och Prag som erkände gränserna, normaliserade relationerna och byggde ut det ekonomiska samarbetet. En ny europeisk säkerhetsordning skapades.

För Tysklands socialdemokrater, som nu är det största regeringspartiet, var detta en glansperiod som många även i dag ser som en modell för ett fredligt Europa.

Förbundskansler Olaf Scholz är påfallande tyst i frågan.

Han är djupt förankrad i östpolitikens tradition och lyfte i valrörelsen fram Willy Brandts säkerhetspolitik. Men han vet också att dagens situation inte är densamma som under kalla kriget. Då var alla överens om att gränserna i Europa aldrig mer skulle flyttas med våld - det har Ryssland nu brutit mot, klargjorde han förra året.

Scholz problem är att partiet är djupt splittrat. Men också att delar av det tyska näringslivet gör allt för att inte relationerna till Moskva ska försämras. Slutligen saknar han föregångaren Angela Merkels goda kontakter till Putin och kan inte ens lyfta på telefonluren och ringa upp Kreml."