Han började sin juristkarriär på Mannheimer Swartling men tyckte att affärsjuridiken var så tråkig att han tog anställning som brottmålsadvokat hos Leif Silbersky. Idag har Per E Samuelson en fot i varje läger och arbetar med ekobrott – senast som försvarare i Allramålet. Parallellt med sitt advokatarbete gräver han ner sig i både arkiven och i sin hjärtefråga – rättssäkerhet – när han gör research inför sina romaner om verkliga rättsövergrepp från historien. ”Rättsövergrepp sker hela tiden men det brukar ta en generation innan de kan avslöjas eftersom de som har begått övergreppen har makt nog att skydda sig själva”, säger Per E Samuelson.

SVT:s dramaserie ”En kunglig affär” om den så kallade Haijbyaffären har setts av en miljonpublik. Du och din hustru Lena Ebervall skrev en bok om fallet redan år 2008, ”Ers majestäts olycklige Kurt”. Varför valde ni att skildra just det fallet?

– Det var den första boken i vår serie av romaner som bygger på historiska rättsövergrepp. Vår ambition var, och är, att skildra svenska rättegångar och rättsfall där det har gått åt skogen.

– Det handlar inte bara om true crime utan fokus ligger just på svenska rättsövergrepp.

– Vi lägger de pusselbitar som vi kan få fram genom research i arkiven och fyller sedan ut luckorna till romaner som berättas ur offrets perspektiv, alltså den person som blev utsatt för rättsövergreppet.

Varför valde nu just detta fokus?

– Både Lena och jag har ju varit försvarsadvokater i många år. Genom åren har vi sett att utgången av fallen inte alltid är solklara… att skuldfrågan inte är så klar som den kanske många gånger kan se ut att vara eller framställs som i media.

– Det döms lite hipp-som-happ… Ibland döms människor som borde ha friats och ibland frias människor som borde ha dömts.

– Domare är trots allt människor. Ibland blir det fel och det får stora och livsavgörande konsekvenser för enskilda individer.

Var Kurt Haijby oskyldig till utpressning mot kung Gustaf V?

– Kurt Haijby var i hög grad skyldig till både det ena och det andra men likväl utsattes han för ett av de värsta rättsövergreppen i svensk rättshistoria.

– På den tiden var det kriminellt att vara homosexuell och myndigheterna vågade inte angripa Haijby genom ett åtal eftersom kungen var inblandad. Därför blev det en annan typ av rättsövergrepp.

Nämligen?

– Han sattes in på Beckomberga sinnessjukhus där han till slut fick välja mellan sinnessjukhuset och att bli skickad till Nazityskland.

– Han valde Nazityskland där de svenska myndigheterna hade arrangerat ett bakhåll så att han fängslades efter anklagelser om att ha tafsat på en hisspojke.

Så rättsövergreppet utgörs alltså egentligen inte av den fällande domen mot Kurt Haijby i Sverige, menar du?

– Exakt… Rättsövergreppet består, enligt vår mening, av att man försökte tysta honom genom att först spärra in honom på Beckomberga och sedan såg till att han fängslades i Nazityskland.

– Svensk polis agerade därefter för att Haijby, efter fängelsestraffet i Tyskland, skulle hamna i koncentrationsläger, vilket dock aldrig blev av.

Vad kan du säga om den rättegång som hölls när Haijby plötsligt dök upp i Sverige igen?

– När rättegången väl gick av stapeln hemlighöll ju åklagaren både det som var det egentliga rättsövergreppet, alltså Beckomberga och Nazityskland, och den sexuella förbindelsen mellan Haijby och kungen.

– Det enda som presenterades var alla dyrbara gåvor som Haijby hade fått av kungen. Så där fick Haijby sitta som en fåne från Beckomberga och försöka försvara sig bäst han kunde mot dessa anklagelser med hela etablissemanget emot sig.

Så vad tror du – handlade det någonsin om utpressning från Kurt Haijbys sida?

– Det går att se det på två sätt. Antingen ser man på kungen som en rik mecenat, det som idag kallas för sugardating… Det var ju så som Haijbys försvarade sig.

– Men det går naturligtvis också att se på Haijby med sin bedragarbakgrund som en person som utnyttjade situationen och pressade kungen på pengar.

– Sanningen kanske ligger någonstans mittemellan.

Vad tror du själv?

– Jag vet inte… Hajby var ju en bedragare som onekligen slog mynt av affären med kungen.

– Han tiggde pengar av kungen. Möjligtvis tyckte kungen att det var kul i början… En guldring här och en guldring där men när det blev ett slott i Närke så var det inte lika roligt längre…

– Ett av felen i SVT:s serie tycker jag är att Haijby inte framställs som den skurk han faktiskt var. Han var en dubbelnatur som kunde vara jättecharmig när det behövdes men som hela tiden lurade folk. Men han blev utsatt för ett av historiens största rättsövergrepp. Så var det!

Skulle samma sak kunna hända idag?

– Ja, det tror jag absolut, fast givetvis i en annan form.

– Rättsövergrepp sker hela tiden men det brukar ta en generation innan de kan avslöjas. Orsaken är att de som har begått övergreppen har makt nog att skydda sig själva. De klarar sig oftast eftersom de är just makthavare.

– De rättsövergrepp som begås idag kommer tyvärr inte att avslöjas förrän tidigast om 25 år.

Är det orsaken till att alla era romaner blickar bakåt i historien och inte tar sig an dagens rättsövergrepp?

– Ja, så är det till stor del. Ju närmare man kommer nutid desto svårare blir det att gräva fram de pusselbitar som behövs för att lägga pusslet eftersom sekretessreglerna sätter käppar i hjulet.

– Vi håller just nu på att färdigställa vår sjunde roman som bygger på en historia som utspelade sig mellan åren 1947 och 1974.

– Vi har försökt få ut sekretessbelagda handlingar från 60- och 70-talen men har fått nej med hänvisning till att sekretessen ännu inte har gått ut.

Vad handlar den nya boken om för fall?

– Det är hemligt…

Kanske kan du avslöja någonting för Dagens Juridiks läsare…

– Nej, jag får inte göra det. Förlaget har lagt munkavle på oss men i september kommer boken så du får hålla dig fram till dess.

Du har varit med och debatterat rättssäkerheten i Sverige sedan 1980-talet. I vilken riktning tycker du att den svenska rättsstaten går i det avseendet?

– Jag kanske börjar bli gammal… Det var bättre förr och allt det där… Man får ju vara försiktig så att man inte framstår som en sur gammal gubbe. Men det är faktiskt svårt att svara på din fråga.

– Å ena sidan: Lena och jag skriver ju om historiska rättsövergrepp i våra romaner så det visar ju att brist på rättssäkerhet fanns även förr i tiden.

– Å andra sidan: i kölvattnet av gängkriminaliteten tycker jag mig se att åklagarsidan har lyckats skjuta fram sina positioner, att de håller på att få igenom en massa reformer om brottmålsprocessen som vi till slut kommer att få ångra eftersom de innebär att det blir svårt att få rättvisa rättegångar till stånd.

Kan du nämna några konkreta exempel?

– Anonyma vittnen… Hur går det ihop med rättssäkerheten? En grundprincip är att parterna ska vara likställda i rättsprocessen. Innebär det att även jag som försvarsadvokat får åberopa anonyma vittnen som åklagarsidan inte känner till identiteten på eller kan kontrollera? Givetvis inte!

– Det är bara åklagarsidan som ska få göra det. Om man vänder på steken så ser man att det här inte fungerar, att de här reformerna undantagslöst går ut över de misstänkta, ger åklagarna mer makt och sänker rättssäkerheten.

Fler exempel?

– Vi kan ju rada upp allting från de senaste årens kriminalpolitiska debatt… Men ta det här med att polisen ska få avlyssna personer utan brottsmisstanke. Det är ju galet – det är Östberlin à la 1968! Vad är det för rättsstat?

– Om dessa reformer genomförs tror jag att vi kommer att få ett rättssystem som vi egentligen inte förtjänar eller vill ha – även om väldigt många verkar tro det utifrån den allmänna debatt som förs just nu.

Samtidigt har det ju kommit ett antal friande domar när det gäller bland annat gängbrottslighet där många kritiker hävdar att beviskraven är orimligt höga. Riksåklagaren Petra Lundh vill ju nu få en sådan indiciekedja prövad av HD…

– Exakt, det är precis det jag menar!

– När domstolarna tillämpar principen om att hellre fria än fälla eftersom skulden inte är ställd utom rimligt tvivel så skjuter åklagarna och politikerna fram sina positioner.

– Det som de säger är ju att domstolarna måste döma trots att det finns ett rimligt tvivel, alltså att vi borde sänka beviskraven i Sverige.

Du var en av försvarsadvokaterna i det omdiskuterade Allramålet. Tingsrätten friade på samtliga punkter men hovrätten rev upp domen och fällde i stället på samtliga punkter. Högsta domstolen meddelade nyligen att man inte tänker pröva fallet. Vad är din reaktion?

– Jag kan inte smälta detta. Jag uppfattar hovrättens dom som grovt felaktig och jag står för vartenda ord vi skrev i vårt yttrande till HD om detta.

– Jag kan helt enkelt inte begripa varför HD inte meddelar prövningstillstånd under sådana här omständigheter.

Varför säger HD nej, tror du?

– Jag vill inte spekulera i det. Jag vet ju inte eftersom HD inte motiverar sina beslut.

– Jag kan bara, precis som alla andra, konstatera att tingsrätten friar på varenda punkt medan hovrätten fäller på varenda punkt och att detta givetvis inte går ihop. Vad ska man tro? Vad är det egentligen som gäller?

– I ett sådant här läge uppkommer givetvis frågan om inte HD:s skyldighet att pröva och rätta till grova felaktigheter i själva verket borde utvidgas.

Vad tycker du – borde den det?

– Den reform som genomfördes 1971 om ändringsdispens i HD innebär att HD sedan dess bara har en skyldighet att pröva fall där det är uppenbart att det handlar om lagstridig rättstillämpning eller grova rättegångsfel.

– Rent generellt innebär det att väldigt grova feldomar från hovrätterna faktiskt får stå sig… att man kan bli rejält feldömd utan att HD har någon skyldighet att rätta till det.

Men räcker det inte med det tvåinstanssystem som Sverige i praktiken har – att två olika domstolar prövar samma mål?

– Ibland gör det inte det. I Allramålet är detta väldigt tydligt med tanke på att två domstolar har bedömt ett så här komplicerat mål helt olika.

– Sedan kan man ju också se det så här: Det finns en skyldighet för HD att rätta till uppenbara felaktigheter men att den skyldigheten kan tillämpas mer liberalt eller mindre liberalt…

Borde det alltså införas någon form av presumtion för prövningstillstånd i HD när underinstanserna har kommit till diametrala slutsatser till nackdel för den enskilde, menar du?

– Ja, jag lutar åt det hållet. Man ska nog inte ta bort kravet på PT i HD men åtminstone utvidga HD:s skyldighet att pröva den här typen av fall.

– Eller för att bli mer konkret: Det kanske är hög tid att se över 1971 års reform på området i syfte att motverka att vi får materiellt felaktiga domar som står sig från hovrätterna.

Man brukar ju ibland skoja om att jurister och ekonomi inte går ihop… Hur fungerar det här för dig som advokat i ekomål?

– Det är bara att läsa på tillräckligt länge tills man fattar…

– Dessutom finns det ju oftast en viktig omständighet i ekomål av den här kalibern: som advokat har man väldigt välutbildade och kunniga klienter som är angelägna om att dela med sig av sin kunskap.

– Som advokat kan man alltså tanka och lära av klienterna och sedan sätta in denna kunskap i juridiken.

Finns det någon fara att som advokat vara så mycket i klorna på sin klient när det gäller grunden för misstankar och åtal?

– Nej, det tycker jag inte alls… Tvärt om. Detta är en enorm resurs som många gånger ger försvaret ett kunskapsövertag över åklagaren.

– Jag vågar till och med påstå att detta är ett av de problem som finns bland många ekobrottsåklagare: att de inte lyssnar på de misstänkta eller ser dem som en kunskapskälla utan istället betraktar dem som skurkar.

Kan du utveckla det där…

– Om Ekobrottsmyndigheten hade lyssnat på ”sina” misstänkta hade de kunnat göra helt andra prioriteringar och inte gått på pumpen så ofta som de gör i de stora ekomålen. Det är en attitydfråga.

– Jag har varit inblandad i de flesta större ekobrottmålen de senaste decennierna och i de allra flesta fallen har Ekobrottsmyndighetens åklagare förlorat.

– Det gäller inte minst i modern tid. Titta på SAAB, Prosolvia, HQ – med flera… Det är ju inte bra för EBM.

Vad menar du när du säger att det handlar om attityd- och prioriteringsfrågor för EBM?

– Enligt min uppfattning siktar EBM ofta för högt. De ger sig på styrelse och ledning i börsnoterade bolag och påstår att de är skurkar – och det är de faktiskt normalt inte, utan hårt arbetande medborgare.

– Många gånger fokuserar EBM på alltför stora mål och leker Följa John med massmedia. De drar igång på alla cylindrar med jättestora resurser och sedan blir det svårt att backa… och så förlorar de i domstol.

– EBM borde satsa mycket mer resurser på den osynliga men verkliga ekobrottslighet som finns i samhället.

Varför migrerade du själv från rollen som ”vanlig” brottmålsadvokat till ekobrottsadvokat?

– Jag började faktiskt på Mannheimer Swartlings advokatbyrå på 1980-talet men tyckte att affärsjuridiken var väldigt, väldigt tråkig. Jag ville till brottmålen och hamnade till slut hos Leif Silbersky 1987. Då var det bara att hugga i från början med vanliga brottmål, det ena vanligare än det andra…

– Sedan halkade jag in i Fermentamålet tack vare Leif Silbersky och Ragnar von Beetzen som var Refaat El-Sayeds försvarare.

– Jag fick blodad tand, tog egna ekomål – och på den vägen är det…

Vad var det som lockade dig mest med ekomålen?

– Som försvarsadvokat finns det mycket större möjligheter att göra någonting i ekomål jämfört med i vanliga brottmål. Rekvisiten är mer svårfångade för åklagarna. Det finns alltid invändningar som kan göras och det lönar sig att läsa på.

– Möjligheterna att göra rättsutredningar och vrida och vända på de rättsliga argumenten är mycket vidare.

– I vanliga rutinartade brottmål finns det ju sällan lika många juridiska russin i kakan och jag blev väldigt frustrerad av att inte kunna göra någonting i de vanliga brottmålen.

Det var rättsfrågorna… Hur ser det ut med bevisfrågorna i ekomål?

– Det ser jättebra ut för en försvarsadvokat! Det finns så mycket handlingar och papper att gräva fram… Så mycket fakta.

– Möjligheterna att hålla bra motförhör, att gillra fällor för åklagarens vittnen, är mycket större i ekomålen.

– Över hela skalan erbjuder ekomålen större möjligheter för en försvarsadvokat att faktiskt göra sitt jobb.

Har du lämnat de vanliga brottmålen bakom dig helt?

– Ja, det tror jag. Det sista vanliga brottmål jag hade var som försvarare åt Julian Assange i Sverige.

– Det fallet var ju i och för sig lika komplicerat som ett stort ekomål men det handlade ju om en sexualbrottsutredning.

Vad är det senaste i det fallet?

– Just nu ser det nog ganska mörkt ut för Julian Assange. Motsvarigheten till hovrätten i Storbritannien har ju förklarat att han kan lämnas ut till USA.

– Jag följer inte fallet på detaljnivå men får viss information från de brittiska advokaterna. Då och då dyker det upp någon svensk fråga och då får man hjälpa till.

– De ska överklaga till Högsta domstolen i Storbritannien men mer än så vet jag inte.

Sist men inte minst något om ett av de senaste mål där du är försvarare: Swedbanks före detta VD Birgitte Bonnesen som står åtalad för grovt svindleri alternativt grov marknadsmanipulation. Kan du kort sammanfatta er inställning?

– I mål om svindleri brukar det finnas ett påstående från åklagaren om att en transaktion ska ha ägt rum. På det sättet är det här åtalet för svindleri unikt.

– Åklagaren har aldrig ens påstått att det skulle finnas någon konkret transaktion när det gäller Bonnesen. Hon har varken köpt eller sålt en enda aktie under den här tiden.

Enligt åklagaren har hon ju vilselett marknaden och allmänheten när det gäller Swedbanks inblandning i penningtvätt…

– Det hon sa i oktober 2018 finns väl bevarat, inspelat och utskrivet i sin helhet. Det hon gjorde var att jämföra Swedbanks situation med vad som hade offentliggjorts om Danske Bank-skandalen.

– Hon sa att Swedbank inte hade samma kunder eller problem som Danske Bank – att de båda bankerna såg olika ut och att det fanns skillnader.

– Detta har åklagaren gjort om till att hon skulle ha uttalat sig om penningtvättsfrågan i banken historiskt sett, vilket alltså inte var fallet.

Så hur känner du inför rättegången?

– Jag är inte alls orolig för det här åtalet. Jag har väldigt gott hopp om att det ska gå bra.

FAKTA – advokaten Per E Samuelson

Född: 1955 i Linköping

Jur. kand: 1981 Stockholms universitet

Ledamot av Advokatsamfundet: 1987

Bor: i Malmö med övernattningslägenhet och kontor i Stockholm

Familj: hustrun Lena Ebervall, advokat och juris dr. Två vuxna barn vardera (ingen är jurist…) och sammanlagt sex barnbarn.

Senaste bok: ”Clarence Darrow – attorney for the damned” av John Farell. En biografi över en av USA:s stjärnadvokater på 1920-talet

Senaste film: Rebellion – TV-serie på Netflix om inbördeskriget på Irland

Musik: Countryrock, Bob Dylan… Min stora idol är Willie Nelson

Bibliografi

Per E Samuelson har tillsammans med Lena Ebervall utkommit med följande romaner baserade på historiska svenska rättsfall (Piratförlaget):

”Ers majestäts olycklige Kurt” (2008)

”Mördaren i folkhemmet” (2012)

”Bombmannens testamente” (2014)

”Florence Stephens förlorade värld” (2016)

”Domardansen” (2018)

”Stormfågel” (2020)

Per E Samuelson har dessutom utkommit med läroboken ”Att förhöra ett vittne”, (fjärde upplagan 2016, Karnov förlag)

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/rattsovergrepp-som-begas-idag-kommer-avslojas-om-25-ar/?fbclid=IwAR3W2B6ResiDbVC1q_RFjkJ2EKIROx56hRDUtyw89_nM1NPI3jeANPLUNRY