Krigstrummornas opinionsbildande muller hörs allt högre i mörkret..
.............................................................................................................................
" Ryssland har börjat transportera soldater och materiel till Belarus. De ska officiellt dit för att delta i gemensamma militärövningar som ska äga rum i februari. Samtidigt förstärker de den ryska upptrappningen kring Ukrainas gränser, där redan omkring 100 000 man samlats kring Ukrainas sydöstra hörn.
Det ökar den ryska möjligheten att angripa Ukraina från två fronter – från öster men även från norr. Från den belarusiska gränsen är det som närmast drygt åtta mil till Ukrainas huvudstad Kiev.
På fredagskvällen gjorde Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko också ett hotfullt uttalande angående sitt södra grannland:
– Det smärtar oss att se vad som händer i Ukraina. Dess nuvarande politiska ledarskap, som är under extern kontroll, beter sig stundtals oförutsägbart och irrationellt. Därför måste vi göra oss redo för denna oförutsägbarhet och irrationalitet och– gud förbjude – militära handlingar.
Enligt Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko förbereder sig hans land för militära handlingar samtidigt som ryska trupper anländer till landet för en övning.
Enligt Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko förbereder sig hans land för militära handlingar samtidigt som ryska trupper anländer till landet för en övning. Foto: Sergey Shelega/AP
Det gör det extra intressant att studera en plan för en möjlig operation som skulle ”tvinga Ukraina till fred”, som togs fram redan 2015 av Mikhail Barabanov, expert vid det Ryska centret för analys av strategier och teknologier (CAST) i Moskva.
Barabanov är chefredaktör för tidskriften Moscow Defence Brief och CAST är en tankesmedja för ryska försvarsindustri och vapenhandel. Planen publicerades i tidskriften Ryssland i global politik och är som sagt sju år gammal, men enligt CAST är den fortfarande relevant.
I artikeln konstateras att den ukrainska arméns utplacering av sina trupper är extremt fördelaktig för den ryska sidan.
Större delen av de väpnade styrkorna är nämligen koncentrerade kring Luhansk och Donetsk, vilket gör att de stora delar av den övriga rysk-ukrainska gränsen saknar starkt försvar. Det gäller även större städer som Charkiv och huvudstaden Kiev.
Ett anfall skulle kunna starta med raket- och flyganfall mot lednings- och kontrollcentraler samtidigt som ryska trupper inleder en offensiv i sammanlöpande riktning mot huvuddelen av de ukrainska trupperna i Donbas (Donetsk och Luhansk). Dels från Rostov-na-Donu genom Mariupol med en sväng mot norr, dels från gränsen mot Charkiv-regionen i sydvästlig riktning.
Dessutom skulle ytterligare en offensiv inledas norrifrån från Belarus och Ryssland genom Sumy- och Tjernihiv- regionen mot den ukrainska huvudstaden Kiev.
Den amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS) beskriver ett liknande scenario bland sex olika militära alternativ som Ryssland skulle komma att välja om president Vladimir Putin bestämt sig för att invadera Ukraina ytterligare. Ett där ryska trupper kommer från Belarus, bland annat.
Den svenske militärstrategiske experten Stefan Ring kan se vissa fördelar för de ryska trupperna med att gå mot Kiev från Belarus.
– Ja, det beror på vad man har för mål för sitt angrepp. Det är klart att om man tänker gå in och avsätta nuvarande regim och tillsätta någon form av marionettregering, då är det naturligtvis enklare att komma från Belarus. Det är ju mycket närmare.
Samtidigt betonar han att det skulle få allvarliga konsekvenser för Ryssland i form av sanktioner och liknande. Dessutom är det långt ifrån säkert att det skulle ge så mycket.
– Låt oss anta att de tar Kiev och tillsätter en ny regering. Det skulle ju inte innebära att motståndet skulle upphöra. President Volodymyr Zelensky skulle kanske hinna fly och upprätta en ny regering i en annan del av Ukraina och därifrån försöka leda kampen mot Ryssland.
Han jämför med Norge, som under andra världskriget ockuperades av Tyskland, men vars kung och regering ledde kampen mot tyskarna från London i stället.
– Så fort som den politiska ledningen har lämnat huvudstaden så har den i viss mån förlorat sitt politiska värde. Det finns en motståndsvilja hos ukrainska medborgare mot Ryssland, som gör att även en ockupation av Kiev inte skulle innebära en politisk seger för Ryssland.
– Därmed inte sagt att man inte gör det, tillägger han.
Stefan Ring känner sig dock skeptisk till att Ryssland verkligen kommer att angripa Ukraina. Hårda ord och ultimatum kan vara en förhandlingstaktik. Något som ryska och sovjetiska ledare har använt sig av tidigare.
– Putin har redan framgångrikt skapat en situation där Ukraina – och även Georgien – hindras från att bli medlemmar i Nato, för Nato kan inte ta in dem så länge de har gränskonflikter. Jag tror att det här handlar inrikespolitik. Hans popularitet sjunker ju.
Samtidigt påpekar han att en del ryska bedömare hävdar att Putin är en känslomänniska som kan agera oberäkneligt.
– Därför är det väldigt svårt att värdera riskerna. Men jag tror inte att vi ska ta det ryska agerandet så bokstavligt, säger Stefan Ring."