Länder i Rysslands närhet har goda anledningar att frukta sin granne. De senaste 14 åren har Kreml låtit anfalla både Georgien och Ukraina samt olagligen annekterat Krimhalvön. När Ryssland nu samlat 100 000 man nära den ukrainska gränsen stiger oron för att historien ska gå igen.
Men alla tycks inte vilja se att det är Ryssland som trappar upp konflikten. Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet, är en av dem.
På Twitter drev hon under tisdagen tesen att Nato medvetet har ”militariserat de forna öststaterna” och att alliansen borde visa återhållsamhet i ”retorik och militär positionering” för att inte ge Putin ”en förevändning att agera”.
Bara dagen innan vädrade kolumnisten Johan Croneman liknande tankegångar i Dagens Nyheter:
”Tittar man på Europakartan från 1989 och framåt är det väl knappast möjligt att anklaga Ryssland för expansionism – snart helt inringat av Natomedlemmar och medeldistansrobotar”.
Uppgiften om robotarna tvingades DN snabbt att rätta – den enda part med sådana i Europa är Ryssland. Formuleringen om att landet snart skulle vara helt inringat av Nato-medlemmar fick dock stå kvar, trots att landet bara har direkt Nato-gräns mot det militärt svaga Baltikum, mot Polen vid exklaven i Kaliningrad samt mot Norge längst i norr (totalt sex procent av Rysslands gräns).
Man spelar helt uppenbart Putin i händerna i det propagandakrig som redan har brutit ut.
Gränserna i Europa är okränkbara och staterna har själva rätt att besluta huruvida de ska tillhöra militära allianser eller inte. Det är grunden för den europeiska säkerhetsordningen.
Gemensamt för dem som sprider myten om att Ryssland skulle vara på väg att bli ”omringat” är att de bortser från att denna rätt även tillfaller de länder i Central- och Östeuropa som i decennier förtrycktes av Moskva. I stället heter det att Natoutvidgningen – som för övrigt godkändes av Ryssland på 1990-talet – leder till spänningar och ”hotar stabiliteten” i Europa.
Frågan är dock: Vems stabilitet? För de baltiska folkens frihet är Nato-medlemskapet i alla högsta grad stabiliserande. Om inte Estland, Lettland och Litauen gått med på 00-talet skulle de tre forna Sovjetstaterna med stor sannolikhet varit utsatta för samma hårdhänta ryska aggression som Ukraina i dag.
Både Croneman och Ramberg är upprörda över att kritiker utmålas som Putin-kramare. De har en poäng. Att skrota den europeiska säkerhetsordningen till förmån för ett system med intressesfärer råkar visserligen vara ett av målen med Rysslands vapenskrammel. Men det betyder inte att alla som sprider det ryska narrativet medvetet går Kremls ärenden.
Däremot spelar man helt uppenbart Putin i händerna i det propagandakrig som redan har brutit ut. Ett annat begrepp ligger därför närmare till hands: nyttiga idioter.