Mats Larsson
De första samtalen är över i det som kan bli i en ödesvecka för Europa. Några genombrott verkar inte ha ägt rum i Genève mellan USA:s biträdande utrikesminister Wendy Sherman och Rysslands dito Sergej Rjabkov.
Det var heller inte att vänta sig. De ryska kraven på en ny säkerhetsordning i Europa med i praktiken vetorätt för fortsätt utvidgning av Nato och hur försvarsalliansen kan agera i Östeuropa är på tok för långtgående.
Men samtalen - de får inte kallas förhandlingar - fortsätter, först med Nato under onsdagen och sedan OSSE på torsdag.
Optimisterna kunde konstatera att Rjabkov efter den första ronden försäkrade att Ryssland inte har ”för avsikt att attackera Ukraina” och att väst inte behöver frukta ”någon slags upptrappning”.
Samtidigt har han varnat att om inte Rysslands krav hörsammas så kommer det att bli konsekvenser som utsätter hela den europeiska kontinentens säkerhet för fara.
Och New York Times rapporterar att Ryssland börjat förbereda utplaceringen av attackhelikoptrar och fler stridsflygplan nära gränsen mot Ukraina. Så dubbla, förvirrande budskap.
Något som även Winston Churchill kämpade med 1939 när han medgav hur svårt det var att förutse hur Ryssland skulle agera. Det var då han gav följande, klassiska beskrivning av landet i öster:
– Ryssland är en gåta insvept i mystik i en rebus.
Citatet klipps ofta där, men Churchill hade faktiskt mer att säga.
– Kanske det finns en nyckel, fortsatte Churchill. Den nyckeln är Rysslands nationella intresse.
Han skulle sju år senare vid sitt berömda tal i Fulton, Missouri där han talade om hur en järnridå sänkt sig över Europa, utveckla sina tankar om Ryssland och säga:
– Jag är övertygad om att det inte finns något de beundrar mer än styrka och att det inte finns något de hyser mindre respekt för än svaghet, speciellt militär sådan.
Under de första åren efter det kalla krigets slut så var det Ryssland som var den svaga. Moskva hade inget att sätta emot, inte ens när länder som fram till 1991 ingått i det ryska imperiet blev medlemmar i Nato.
För oss i väst kan det kännas absurt att Nato - som till sin natur är en försvarsallians mellan demokratier - kan uppfattas som något aggressivt och hotfullt.
Så ser inte Ryssland och Vladimir Putin på det som skett. Ryssland är fortfarande världens i särklass största land, men i väst, varifrån invasionerna de senaste århundradena alltid kommit, finns inga skyddande bergskedjor, inga stora gränsfloder.
Och nu finns risken att även Ukraina - ett land som många ryssar, inte bara Vladimir Putin, har mycket svårt att se som ett självständigt land - glider västerut och för alltid går förlorat.
Och om Ukraina i en framtid skulle bli ett fungerande, demokratiskt, västorienterad nation så är det förstås också ett hot mot den auktoritära regim som Vladimir Putin och hans KGB-allierade skapat i Moskva.
Vare sig vi gillar det eller inte, så är Ryssland inte längre den svaga nation landet var på 1990-talet eller i början av 2000-talet. Det är också en nation som flera gånger visat sig vara beredd att ta till militära medel för att rita om kartan i grannländerna.
Stormakter agerar inte som andra, mer normala länder gör. Där finns ofta behov av buffertzoner, intressesfärer. De länder som gränsar till dem, har ofta i historien fått betala höga pris för det.
Putin verkar anse att Ryssland i dag är starkt nog för att utmana den säkerhetsordning som gällt sedan Sovjets kollaps för 30 år sedan. Samtidigt fruktar han - antagligen med rätta - att tiden inte är på rysk sida.
Men en sak har han redan vunnit. USA och Nato tar honom denna gång på allvar. Upptrappningen kring Ukrainas gräns har åtminstone gett honom det. Vi har inte upplevt toppmöten med Moskva med så här mycket på spel sedan Sovjetunionens dagar.
Räcker det med mindre eftergifter som amerikanska garantier om att inte placera ut medeldistansrobotar i Europa som snabbt når Ryssland, för att tillfredsställa Moskva?
Vad är egentligen Rysslands nationella intresse vintern 2022? Det är bara Vladimir Putin och hans närmaste som kan svara på det. De har nyckeln till Churchills gåta.
