Och man får nog tillstå att de föregående fel som hon vidgår i detta kommer att framstå som tämligen obetydliga i en jämförelse med vad som komma skall

.............................................................................................

Jenny Nordberg:Jag har haft dubbelt fel om Trump

"När han förlorade valet i november 2020 tänkte jag att okej, nu är han snart borta.

Det var fel.

Efter stormningen av kongressen den 6 januari 2021 tänkte jag att oj, nu vänder sig till och med hans egna mot honom. Som den republikanske senatorn Lindsay Graham sent omsider sa: ”Enough is enough.” Nu verkar den här presidentens tid vara över.

Fel igen.

När han fysiskt lyftes ut ur Washington DC av en helikopter den 20 januari, så kom jag på mig själv med att undra om han verkligen var ombord. Men när han och Melania gick ner för flygplanstrappan i Palm Beach tänkte jag att okej, nu har USA ändå bytt president. Trump är borta.

Men när Joe Biden, efter att ha varit president i ett helt år, nu i veckan pratade om hur ”en före detta president” ljugit och försökt störta demokratin, då förstod jag att Donald fortfarande är här.

Trump var aldrig borta. Han är inte på väg någonstans heller.

Trots att han inte är president längre så har han inte bara förändrat det republikanska partiet i grunden, och förflyttat den republikanska politiken långt, långt högerut – han har dessutom lyckats befästa sig själv som USA:s rättmätige president för många miljoner amerikaner. Genom att bara upprepa en lögn.

Den egentlige presidentens tal (Biten hette han som blev vald) på årsdagen av den 6 januari hölls till ett land som har ens en gnutta gemensam uppfattning om vad som egentligen hände då. Det som dokumenterats sekund för sekund, ur olika kameravinklar, både på video och bilder. Som analyserats i detalj och ledde till att sju personer dog och 150 poliser skadades. Likaså att mer än 700 personer åtalas och 74 hittills har dömts.

Trump vann ju valet lika mycket som det finns mikrochip i covid-vaccin.

FBI har kartlagt vilka som var där, och konstaterat att de flesta var väletablerade vita män, tidigare ostraffade. De förenades av en stark tro på att valet hade ”stulits” från Trump och att han var landets rättmätige president. Många var rasister och anhängare av vit makt-teorier om att vita människor håller på att bytas ut och förlora makt (och därför måste ta den tillbaka med våld).

Man skulle tänka sig att en så traumatisk händelse kanske hade ”enat” amerikaner i alla fall en millimeter. Men istället har det blivit ungefär tvärtom.

Biden talade om det som ett historiskt uppror, i syfte att störta staten och förstöra USA som land. På uppmaning och med uppvigling av Trump. Som konstaterats av många utredningar.

På den republikanska sidan finns istället ett cirkelresonemang som går ungefär såhär:

Om det överhuvudtaget hände, så var det inte så farligt. Och om det var det, så var det i alla fall ingen ”big deal”. Om någon ändå tycker att det var en stor grej, så var det i alla fall inte Trumps eller Republikanernas fel. Om det trots allt skulle ha varit deras fel, så var det faktiskt ändå rätt. Eftersom presidentposten stals från dem, vilket gjorde många rättmätigt arga.

Trump vann ju valet lika mycket som det finns mikrochip i covid-vaccin. Det har han dock själv aldrig medgett. Myten om att han vann valet hävdade han då – när han hetsade anhängare att marschera mot kongressen – och den upprepar han fortfarande idag.

Efter ett sådant konstaterat blåljug som ledde till en stormning kanske man då kunde ändå tro att någon typ av rensning i de republikanska leden skulle ha förekommit. Men även där blev det tvärtom.

Flera av Trumps medarbetare, som då gjorde stor affär av att de ”avgick” efter den 6 januari (när de ändå snart skulle förlora jobbet på grund av att Trump förlorat) har tystnat. Tunga republikaner som fördömde honom säger inte mycket heller.

När det hölls en tyst minut i kongressen för den 6 januari häromdagen så deltog bara demokrater, plus två republikaner. Liz Cheney och hennes pappa. Övriga 261 republikaner ville inte komma. Inte en enda senator var där.

Den amerikanska demokratin är skörare i dag än för ett år sedan.

Så hur kommer det sig då att republikaner inte längre vill göra någon stor affär av det hela, eller ens upprepa det otaliga utredningar kommit fram till: Att Trump förlorade valet, han hetsade anhängare mot Kapitolium, som bröt sig in i uttalat syfte att mörda vicepresidenten och talmannen och störta demokratin? Varför är det... ingen stor grej om man är republikansk politiker?

För att vara övertydlig: Eftersom det är budskapet politikerna får från sina republikanska väljare. Att det är så de vill ha det. Att de tror och tycker annorlunda – då som nu.

Dessa senatorer avspeglar alltså miljontals amerikaners uppfattning och åsikter. Och för politikerna som vill sitta kvar, och bli återvalda, så gäller det att håva in och behålla Trump-supportrarna.

Om de folkvalda republikanerna inte hade förstått det direkt från sina väljare så räcker det med att titta på de senaste opinionsundersökningarna. Där uttrycker hälften av tillfrågade republikanska väljare att det som skedde den 6 januari var för att ”skydda demokratin”. En tredjedel av republikanska väljare anser dessutom att våld är berättigat för att ”skydda demokratin”.

Mycket tyder alltså på att den 6 januari, såhär ett år senare, gjorde Trump starkare. För många miljoner amerikaner utgör han en martyr som inte fick sin rättmätiga andra mandatperiod.

Genom att Biden nu direkt talade om och kritiserade sin föregångare bekräftade han precis detta. Det visar också att både han och hans politiska strateger tror att mellanårsvalen i år ska bli en omröstning för eller mot Trump, och att de chansar på det som en politisk kalkyl.

Tack, säger förmodligen Trump, som sedan länge har lärt sig att det tycks leda till framgång att göra allt tvärtom. Man behöver inte ens vinna val.

Med det är alltså den amerikanska demokratin skörare i dag än för ett år sedan. USA är inte lugnare och stabilare. Och Trump är fortfarande här. "