Året är 1757 och 17-årige Carl Michael Bellman blir anställd att ”tjäna på prov” hos Riksbanken. Han klarar inte bankens multiplikationsprov, men anses flitig och får goda vitsord och blir så småningom extraordinarie tjänsteman. Bellman visar sin tacksamhet genom att skriva en nyårsdikt till Riksbankens ära:
”Så liusnar upp en dag på framtids mörcka fält, wisst är en högre hand som detta liuset stält. Från efwighetens rymd det sina strålar kastar, och in i samma swalg i blinckens återhastar”.
Dessvärre gick det inte så bra för Bellman som lämnade banken 1763. I avskedsansökan skrev han: ”… trots flit och trägenhet måst han se sig förbigången av yngre kamrater, som varit mindre arbetsamma och skickliga än han”.
Bellman hade dock lärt sig hur ekonomi fungerade vilket speglades i hans kommande alster. Under deflationskrisen skrev Bellman i epistel 24 om hur han tack vare krisen kunde dricka sprit billigare. Tiderna var usla för många företag, men den importerade spannmålen, som man brände brännvin av, blev billigare när växelkursen stärktes.