"om man inte kan se framåt, eller vill titta bakåt. Då får man se upp!" - Povel Ramel. Svensk sångare och allmän legend.
Vi står inför samma problem som finanskrisen 2008. En överskuldsättning av bibliska proportioner.
Men hanteringen är en annan den här gången.
Krisen 2008 blev en elefant i de flesta rum.
Banken Lehman brothers gick i konkurs. På Wall Street gick män i dyra kostymer med lådor i famnen och såg ut som dom precis hade kollat igenom Epstein's webbhistorik.
"Many questioned the decision to allow Lehman to fail, compared with the government's tacit support for Bear Stearns, which was acquired by JPMorgan Chase (JPM) in March 2008. Bank of America had been in talks to buy Lehman, but backed away after the government refused to help with Lehman's most troubled assets. Instead, Bank of America announced it would buy Merrill Lynch on the same day Lehman filed for bankruptcy."
Nu står den Kinesiska fastighetsförvaltningsgiganten Evergrande (stor för evigt) och väger.
Haneln med aktierna är stoppad.
Man har dragit i handbromsen den här gången.
Alla vet att en osäker marknad är en dålig marknad.
Vad önskar kinesiska staten uppnå?
Ett ökat förtroende för handel med kinesiska aktier kan uteslutas.
Samtidigt är Kinas största bolag Alibaba (med en svensk i styrelsen) under utredning för att ha skapat monopolliknande förhållanden genom marknadsmanipulation.
Ett privat monopol i en kommunistisk diktatur.
En annan bild av Kina träder fram än den vi fått oss till livs via våra så kallade medier.
Det verkar vara marknaden som styr där borta också.