Omöjligt Att Sluta Handla Med Kina
2021-12-24
https://www.svd.se/linde-omojligt-att-vi-slutar-handla-med-kina?fbclid=IwAR3uDBp0pwSqt4JxhPxGY_nnG6KqmswvCpec9Ex-EPWPzPMvshz8vXCs6nA
"Utrikesminister Ann Linde ser det ”inte som någon möjlig framtida utveckling att vi ska stoppa handeln med Kina”, hur repressivt landet än blir. Men Ann Linde betonar att frågan inte är enkel, och förklarar varför hennes frånvaro från OS i Peking inte är en diplomatisk bojkott.
Linde: Omöjligt att vi slutar handla med Kina
Ann Linde inleder intervjun med att förvåna. För trots att vi under det senaste dryga året sett ett allt mer självsäkert – till och med aggressivt – Kina på världsscenen, så säger utrikesministern att hennes syn på landet inte har förändrats.
Och det alltså fast frågan inleds med att räkna upp många av de fall där Peking flexat musklerna sedan förra sommaren: hoten om en militär invasion av Taiwan, en ny säkerhetslag i Hongkong och fängslandet av tusentals demokratiaktivister. En handelsbojkott mot såväl Australien som den svenska klädkedjan H&M.
Tennisstjärnan Peng Shuai som först försvann och sedan kom tillbaka efter att ha anklagat en partitopp för sexuella övergrepp. Och så nu senast, avvecklandet av Litauens ambassad i Peking, som svar på att litauerna bestämt att Taiwan skulle få öppna en representation i Vilnius.
– Nej, nej, min syn på Kina har inte förändrats i grunden. För i grunden så är det hållningen i skrivelsen ”Arbetet i frågor som rör Kina” som en enig riksdag antog 2019 som gäller. Den slår fast att Kina både är utmaningar och möjligheter, och att det är väldigt svåra avvägningar som måste göras hela tiden, säger Ann Linde.
Skrivelsen kallas lite slarvigt för ”regeringens Kinastrategi” – men klubbades som Linde påpekar av en enig riksdag, vilket gör att samtliga partier står bakom. Att den har två år på nacken tycker hon inte spelar någon roll. Inte heller att Kinastrategin kritiserades redan när den kom, främst av högerdebattörer som den förre moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark, som menade att den inte tog hotet från Kina på allvar.
Det har ju hänt extremt mycket de här två åren, kan verkligen Kinastrategin vara aktuell fortfarande?
– Ja, det är den verkligen. Det var inte länge sedan som vi läste den, för att se om den håller och det gör den. Det är inte så att Kina har gjort några stora förändringar i hur man... vilka linjer man har, däremot i hur man agerar. Till exempel det här med att ha väldigt aggressiva ambassadörer, i många länder…
…som den svenske Kina-ambassadören, Gui Congyou, som åkte hem i höstas.
– Inklusive den svenske. Från början uppfattade vi det som att den här ambassadören bedrev en aggressiv diplomati just för att det var han. Sen började vi att jämföra i EU-länderna och insåg att det här skedde i land, efter land. Det var ju de här ylande vargarnas politik.
Så du har ingen förhoppning om att nästa ambassadör som kommer hit blir mildare?
– Det beror på vad man bestämmer i Peking. Inte på om den enskilde ambassadören vill ringa och hota journalister och riksdagsledamöter. Det har ju varit helt oacceptabelt och jag har personligen fått reagera gång, på gång, på gång och kalla upp ambassadören, säger Ann Linde.
Hon understryker att EU-länderna behöver bli bättre på att informera varandra om den här typen av händelser, så att EU kan hålla en enad front mot Kina. Något hon också tog upp på det senaste utrikesministermötet.
Ann Linde har ända sedan hon blev utrikesminister i september 2019 beskrivits som en realpolitiker. En realist som säger som det är, i den mån diplomatin tillåter. Hon ger också intrycket av att ha en slags skånsk krasshet när det gäller Kina, trots att hon varit engagerad i demokrati, mänskliga rättigheter och internationella frågor för Socialdemokraterna under större delen av sitt vuxna liv.
– Det är två delar. Å ena sidan Kinas brott mot mänskliga rättigheter och vad som händer i Hongkong, uighurernas situtation, enskilda konsulära fall som Gui Minhai [den fängslade bokhandlaren och svenske medborgaren, reds anm]. Å andra sidan har vi ett stort intresse av att ha en fungerande handel med Kina. Sverige är otroligt exportberoende. Vi såg under hela pandemin hur handeln med Kina gick upp, när allt annat gick ner. Vi har 700 000 jobb i Sverige som är beroende av direktinvesteringar, och vi har en väldigt... Kina är vår största handelspartner i Asien helt enkelt.
När SvD mötte dig för en stor intervju för ganska exakt ett år sedan så sade du att ”Det är inget problem att vi tjänar en massa pengar på att handla med Kina”. Är det ett uttalande som du fortfarande står för?
Ja.
Det låter på dig som att det här trots allt inte är en så svår fråga. Att handeln går före de mänskliga rättigheterna, eller?
– Nej, nej, det sa jag inte och så ska du inte tolka mig. Det är verkligen så att man måste erkänna båda delarna. Och det är det som är svårt. När frågan kommer upp i EU-nämnden, så har vi de som vill se mycket hårdare linjer och bojkotter. Utan att erkänna att det är väldigt viktigt för Sverige att vi har ett handelsutbyte och att vi har ekonomiska fördelar av att ha handel med Kina. Men det innebär INTE en inskränkning av våra möjligheter att kritisera när det gäller mänskliga rättigheter eller att fortsätta arbetet med Gui Minhai.
Men finns det någon gräns som du ser det, där vi skulle sluta handla med Kina?
– Vi är inte där nu. Vi har ju haft gränser, till exempel när det gäller Myanmar och folkmordet mot Rohingyerna, eller Kambodja som vi tagit bort från att ha särskilda tullpreferenser.
Men det är ju väldigt små länder. Kina är ett stort land, med stor marknad. Hur mycket påverkar det?
– Jättemycket. Om Kina inte redan gått om USA, så är det ju bara en tidsfråga innan man blir världens största ekonomi.
Så i praktiken behöver Kina bete sig ännu sämre än länder som Myanmar för att vi ska stoppa handeln?
– Jag tycker inte att man ska se det så. Jag ser det inte som någon möjlig framtida utveckling att vi ska stoppa handeln med Kina, jag ser faktiskt inte det. Däremot så ser jag hur vi på olika sätt kommer att fortsätta flytta fram positionerna i världshandelsorganisationen WTO, och i olika handelsavtal, där det gäller att handla med rätt sorts avtal och skriva under ILO-konventioner [för att säkra arbetares rättigheter, reds anm]. Men jag ser inte det som en framtida möjlig utveckling att EU och Sverige skulle sluta handla med Kina.
Ann Linde skrattar till när hon påminns om att finansmannen Jacob Wallenberg i början av december sa att han hade ”haft fel” i sin syn på Kina, i en intervju med SVT-programmet 30 minuter. Att hans tro på att handel skulle förändra landet och föra med sig en ökad demokrati inte visat sig stämma.
Linde konstaterar att det var ”många som trodde det” och att det fanns en ”naivitet” när det gäller Kina, inte minst bland många företagare.
När hon får frågan om hon själv kan ha varit naiv, famlar hon först kort efter ord. Bara för att sedan konstatera att ”ingen är felfri”, och att även hon trott på ”större möjligheter” när Kina gick med i WTO.
Dessutom öppnar Ann Linde för att Sverige måste bli tuffare när det gäller främmande makts investeringar och för att vi måste dra gränser när det gäller exempelvis infrastruktur. Där utländskt ägande i vissa fall kan vara ett hot mot den nationella säkerheten.
Det finns redan ett sådant lagförslag – om en investeringsgranskning – som just nu är ute på remiss, och där utrikesministern hoppas att en lag ska kunna vara på plats redan under nästa år. Linde är noga med att inte peka ut just Kina, eller något annat land, men säger att köp av hamnar eller större infrastruktursatsningar ska kunna stoppas.
– Här kan många intressen komma i clash med varandra. För du kan ha en stor investering som du önskar från säg… ett bilföretag… för att ta ett exempel, och så ägs det av ett stort land som vill göra stora investeringar i Sverige. Men så inser man att det här kommer att påverka tekniköverföring, eller när det gäller infrastruktur och så vidare, och då ska man kunna säga nej till det.
Innebär det att man skulle kunna ha sagt nej till Geely när de ville köpa Volvo Cars?
– Alltså, jag tänker mig mer att det är möjligt att… inte exakt kanske… Det kan också vara allting som är runt omkring. Man har utvecklingscenter, man satsar på andra delar, det finns så mycket i detta. Men det är typiskt en sådan storinvestering i helhet som kommer påverkas. Därför blir det nu oerhört intressant att följa vad remissinstanserna säger om lagförslaget, eftersom det är många intressen som man måste göra avvägningar mellan.
På tal om Geely och Volvo så säger utrikesministern att hon inte följt tidningen Göteborgs-Postens aktuella granskning av Volvo Cars ägare ”så noga”. En serie artiklar som kunnat visa att Geely har betydligt närmare band till den kinesiska staten än vad som tidigare varit känt. Bland annat genom ett gemensamt ägande av åtminstone 80 stycken bolag.
Rent principiellt säger Linde att det inte behöver vara ett problem. Att transparens är det viktigaste i handeln med Kina och att såväl myndigheter, som kommuner, regioner och företag måste vara medvetna om att det finns risk för företagsspioneri.
Vi återkommer till Hongkong som redan nämnts under intervjun. Där har situationen förändrats kraftigt sedan förra sommaren då kommunistpartiet införde en ny säkerhetslag, som inte bara begränsar Hongkongbornas medborgliga fri- och rättigheter, utan bannlyser demokratirörelsen och gör det förbjudet att kritisera Fastlandskina. Tvärs emot den överenskommelse med Storbritannien som slöts när den före detta kronkolonin överlämnades till Kina 1997.
Inte minst i affärssammanhang har Hongkong tidigare setts som något annorlunda, en särställning som allt fler nu är tveksamma till.
Vi såg precis ett val i Hongkong som var långt ifrån fritt. Kan man ens prata om ”ett land två system” längre när det gäller Hongkong och Fastlandskina?
– I stort sett kan man inte det. Den självstyrande ställning och det fristående politiska och juridiska system som Hongkong hade, har Kina sett till att det inte fungerar i och med den nya säkerhetslagstiftningen. Vi har ju sett hur man i princip har strypt all möjlighet till demokratisk opposition, vilket vi anser strider mot Kinas internationella åtaganden. Från EU:s sida har vi reagerat rätt konkret, med ökat stöd till civilsamhället, till studenter och en begränsning av känslig utrustning och teknologier. Vi har gjort väldigt mycket, men det har inte hjälpt.
Ann Linde är ändå tydlig med att hon inte vill klassa Kina som en diktatur. Eller kanske snarare – hon vill inte ge sig in i den diskussionen. Svaret lyder helt enkelt att ”vi benämner inte länder som diktaturer eller demokratier generellt sett”, eftersom det enligt Linde leder till långa diskussioner om vad ”det ena eller det andra landet är”.
Diktatur eller inte, de flesta i väst är i dag eniga om att Kina de senaste åren blivit mer repressivt. Samtidigt har det inte lett till någon större förändring i de flesta europeiska länders inställning när det gäller att handla med, eller vara verksamma i Kina. Visserligen har EU:s investeringsavtal med Kina lagts på is, men det är fortfarande oklart hur till exempel Tyskland, med stora ekonomiska intressen på den kinesiska marknaden, kommer att agera under den nye förbundskanslern Olaf Scholz.
Det Linde framförallt vill är att EU ska hålla enad front. Något hon erkänner inte är helt lätt, inte minst med tanke på att Kina investerat stort i exempelvis Grekland och flera nationer i östra Europa, och att Peking enligt Linde aktivt försöker så split mellan EU-länderna för att försvaga unionen.
Ett område där Västvärldens länder långt ifrån är överens är annars OS i Peking i början av nästa år. Flera länder, som USA, Storbritannien, Kanada och Australien har utlyst en diplomatisk bojkott, ett ord utrikesministern inte vill använda när det gäller Sverige.
– Vi för en dialog med våra partners, men OS är främst till för atleterna och då ska politiken inte stå i vägen. Det ska inte vara ’kommer den eller den politikern eller kungligheten dit’. Men med det sagt, jag kommer inte att åka till Peking.
Kommer någon annan svensk regeringsföreträdare att åka?
– Det tror jag knappast.
Men är inte det en svensk diplomatisk bojkott då?
– Vi pratar inte alls om bojkotter eller liknande. Jag konstaterar att min norska kollega åker. De har en annan syn på det och tycker att det är viktigt att stötta sina idrottare, men den norska utrikesministern har sagt att hon kommer att ha möten där hon tar upp svåra frågor. Samtidigt åker Frankrikes president Macron. Här kan vi bara konstatera att vi inte får någon EU-enighet och det spelar ju Kina i händerna när det är oenighet. Men jag tycker att det är onödigt att säga exakt ja eller nej till den här frågan."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.