Ja det kan ju möjligen vara ägnat att reglera ett fåtal svenskar som på ett brutalt vis... ............................................................... " Pekings attack på techsektorn framstår i väst ofta som ren politisk maktutövning. Bakom ligger dock en långt mer genomtänkt – och målmedveten – plan som inte ska underskattas. Den amerikanska techanalytikern och investeraren Rui Ma twittrade för ett par år sedan att ”den största missuppfattningen i väst är att de kinesiska techföretagen skulle vara en förlängning av regeringen”. Hon argumenterade istället att det rör sig om ett klassiskt familjeförhållande där barnen alltid ”stökar runt och försöker tänja på gränserna innan föräldern kliver in när saker och ting urartar”. Många som studerat den kinesiska techscenen under de senaste åren känner nog igen Ruis resonemang. Den stora mängden lagliga gråzoner i samhället har fungerat som en kraftfull motor när det handlar om att skapa digital innovation. Staten har till synes kortsiktigt tillåtit en kaosartad tillväxt för att sedan reglera när man sett effekterna längre fram. Men nu rapporterar många medier och experter att den strategin drastiskt ändrats. Allt till förmån för betydligt mer långsiktiga planer som Kina har för sin techsektor. Nyligen rapporterade Financial Times att Kina förbereder nya regler för affärsstrukturen inom de privata företagen. Förkortningen som hamnat i skottgluggen heter VIE, och står för Variable interest entities. Den har hittills möjliggjort att utländska ägare kan ta plats i kinesiska företag som verkar i branscher som egentligen inte tillåts av staten. VIE har länge varit ett kryphål för techföretagen, däribland Tencent och Alibaba, för att kunna plocka in utländskt kapital. Klubbas regleringen igenom är det bara en av många som näringslivet fått hantera på senare tid. Regimen har gett sig på sektorer som privat utbildning, e-handel, finansiella tjänster och transport. Konsekvenserna är många. En handlar om att tusentals miljarder i företagsvärde har gått upp i rök. En annan om förlorade arbetstillfällen. Och en tredje om hämmad innovation, då regleringarna skapar en osäkerhet bland både entreprenörer och investerare om vilka villkor det är som faktiskt gäller. Men agerandet visar också en målmedvetenhet i regeringens planer som man kanske inte bör underskatta. Historiskt sett behöver inte regleringar vara något dåligt för en bransch. Snarare går det att argumentera för att det även kan ge långsiktig tillväxt. Ett sådant exempel – om än i ett helt annat politiskt landskap – hittar vi inom techsektorn. 1998 stämdes Microsoft av den amerikanska staten eftersom man ansågs utnyttja sin dominerande ställning på marknaden. Det var ett tufft slag för bolaget, som tvingades till en förlikning. Men det var en uppgörelse som var positiv för både företaget som branschen som helt. Dels står inte Microsoft inför samma risk att regleras i nutid, dels kan förlikningen ha bidragit till att branschen kunde växa och bli än större och mäktigare. Något som gör att landet idag kan luta sig mot en världsledande techsektor med storföretag som Alphabet, Meta och Apple. Det är ett resonemang som går att applicera även om reglerna drivs igenom av en kommunistisk enpartistat. Kinas övergripande planer är sällan kortsiktiga. Nya lagar inom datalagring, integritet, konkurrens och prissättning har rullats ut på rekordtid. Att Kina struntar i de kortsiktiga konsekvenserna när gigantiska företagsvärderingar och börsvärden försvinner är också tydligt. Oavsett vad man tycker om det politiska system som driver igenom regleringarna – och vilka motiv som ligger bakom – är det en förändring som är så genomgripande även för världen långt utanför att de måste tas på allvar. Det går att argumentera för att det pågår ett techkrig mellan Kina, USA och EU. Vilka verktyg man är utrustad med här kan vara avgörande. EU och USA har exempelvis inte samma möjlighet att agera lika handgripligt och snabbt som Kina. Inte bara när det kommer till reformer utan även vilket motstånd förändringarna kan möta. Enligt The Times har till exempel techföretagen idag fler lobbyister i Bryssel än någon annan bransch. Ur Kinas och president Xis synvinkel bör en av de viktigaste punkterna i det kriget vara att hitta en balans mellan auktoritet och innovation. Även om regleringar kan ha positiva sidor kan det också lätt gå överstyr."