Tadaaa, transfereffekter

BTW jag kan en smula om lyftviktning (ett bra beskrivande begrepp) och kontrollerade motkontraktioner i antagonister och synergister.

.................................................

En ny grupp deltagare testades, nu utanför scannern. Först fick alla under 15 minuter traggla med knöliga syntaxövningar med många satser och syftningar. Därefter fick en grupp sätta i pinnar i små hål med hjälp av en tång. En kontrollgrupp fick använda fingrarna för att sätta ner pinnarna i hålen. En grupp gjorde ingenting.

Sedan testade forskarna igen hur bra personerna var på att förstå meningarna.

De som tränat med tången fick i snitt betydligt bättre resultat på syntaxövningarna efter verktygsträningen. För de passiva eller de som använt handen, syntes ingen förbättring.

Dessutom testade forskarna om även det omvända gällde – om det gick att bli bättre på finmotorik med hjälp av lite syntaxträning. Och även då såg forskarna att de deltagare som gjort mer komplexa syntaxövningar, förbättrades mer när det gällde att få i de små pinnarna i hålen med tången, än de som fick göra enklare övningar.

Som om de hela tiden fortsatt tränat med tången.

– Vi hittade en väldigt speciell typ av transfereffekt, mellan språk och vårt motorsystem, säger Claudio Brozzoli.

Så utfördes experimenten

20 deltagare fick under en magnetkamera (MRI) lösa ett antal övningar med fokus på fransk meningsbyggnad. Därefter fick de med hjälp av en 30 cm lång tång flytta små pinnar från ena sidan av ett bord till den andra.

I den andra delstudien deltog totalt 78 franskspråkiga personer, uppdelade på tre grupper med 26 i varje. Två var kontrollgrupper. Samtliga inledde med att under 15 minuter göra övningar i meningsuppbyggnad. Först fick deltagarna se en mening i stil med författaren som beundrar poeten författar artikeln eller författaren som poeten beundrar författar artikeln. Därefter fick de svara på om ett påstående stämde överens med meningen.

Därefter fick en grupp med hjälp av en 30 cm lång tång sätta i pinnar i hål. En kontrollgrupp fick använda händerna och en kontrollgrupp gjorde ingen motorikövning alls.

För att ytterligare kontrollera för att det var träningen med just verktyg som låg bakom förbättringen och inte att handträningen bara var enklare att utföra, tillsattes ytterligare en kontrollgrupp. Där fick deltagarna bara använda pek- och långfingret för att plocka pinnar, dessutom hopspända vid övre knogen.

Medan handgruppen förbättrade sina resultat på det språkliga testet med cirka tio procent, låg förbättringen hos tång-gruppen på 25–30 procent, kommenterar Claudio Brozzoli.

För att se om även språkträning kunde förbättra verktygsanvändning, testades 48 nya, vuxna. Först mättes hur väl de lyckades stoppa i pinnar i hål med en tång. Därefter tränade deltagarna på fransk syntax – enklare eller svårare. Därefter mättes deras finmotorik igen. I verktygs­träningen i början av experimentet förbättrades de två grupperna lika mycket i träffsäkerhet med tången. När deltagarna testades igen efter språkträningen, hade de som tränat mer komplicerad syntax förbättrats mer.

Alla deltagare var franskspråkiga.

Just frågan om så kallade transfereffekter har under snart ett par decennier gäckat forskare i neurologi och psykologi: kan en kognitiv förmåga förbättras genom att en annan tränas?

Forskningen har spretat. Vissa studier har inte kunnat visa på ett sådant samband. Flera tongivande studier på området har dock sett starka bevis på att sådana transfereffekter finns – men det hänger på flera faktorer.

I november publicerades en stor studie från Karolinska institutet där 17 000 barn under sju veckor på olika sätt tränade olika kognitiva förmågor för att se om träningen kunde påverka barnens förmåga att lösa matteproblem. Några barn fick göra så kallad mönsterträning, ungefär vad som används i traditionella IQ-tester. Några gjorde rotationsövningar, där de mentalt skulle vrida en figur. Och så vidare.

När sedan barnens matteförmåga testades såg forskarna att, ja, träningen hade effekt. Men – man såg dels att effekten var olika stor för olika barn, dels att det skilde sig åt vilken typ av kognitiv träning barnen gynnades av.

Vi vill se om vi får en liknande effekt om vi implementerar verktygsträning hos väldigt unga.

Verktygsstudien och mattestudien är förstås svåra att jämföra, men sannolikt handlar det just om att hitta de gemensamma resurserna i hjärnan.

Lars Nyberg, professor i neurovetenskap vid Umeå universitet, konstaterar att den aktuella Science-studien är både omfattande och har välgjorda kontrollexperiment. Även han och hans forskargrupp kunde i en tidigare studie, också publicerad i Science, se transfereffekter mellan olika kognitiva uppgifter och förmågor – och även då identifierat en gemensam region i basala ganglierna.

– För att få träning över till något annat, då måste det vara gemensamma processer och hjärnregioner som kopplar ihop det.

Komplex motorik och menings­byggnad styrs från samma krets i våra hjärnor, konstaterar Lars Nyberg.

Komplex motorik och menings­byggnad styrs från samma krets i våra hjärnor, konstaterar Lars Nyberg. Foto: Mattias Pettersson

I många studier av kognitiv träning och transfereffekter tränar deltagarna i veckor – i den aktuella studien i 30 minuter. Men Lars Nyberg tror att träningstiden snarare hänger ihop med uppgiften.

– Det är klart att olika typer av uppgifter kräver olika lång träning för att få en signifikant förbättring, så jag skulle tro att mer är nivån än tiden i sig som är kritisk.

Han pekar istället på att forskarna tycks ha hittat just den gemensamma hjärnkretsen för de två förmågorna, komplex motorik och meningsbyggnad.

– Det är nog snarare det som är nyckeln. Finns inte det överlappet, i termer av process och hjärnkrets, då skulle jag tro att det är svårt att få transfer även om man lägger enormt med tid.

Nu arbetar Claudio Brozzoli och hans kollegor för att de nya upptäckterna ska kunna ligga till grund även för klinisk användning, som språkträning av unga personer med utvecklings­relaterade språkstörningar.

– Vi vill se om vi kan se en liknande effekt om vi implementerar verktygsträning hos väldigt unga deltagare.

I den aktuella studien tittade forskarna på förmågan att förstå svår meningsuppbyggnad i det egna språket. Men kan finmotorisk träning också göra oss bättre på, säg, fransk syntax om vi är svenskar? Också det är ett område som Claudio Brozzoli tagit sig an.

Så har vi tur räcker det kanske med att boka en snickerikurs eller byta ut besticken mot ett par chop-sticks för att ge kvällskursen i franska en extra boost. Eller så tar vi till ett ännu säkrare kort: pluggar mer franska."