" En svart sopsäck full med kontanter som byter ägare i en mörk gränd. Ett anonymt kuvert som ordlöst skickas över ett styrelsebord. Så ser den klassiska bilden av mutor och korruption ut.

Att sådana scener utspelar sig i Sverige är det dock få som tror. Tillsammans med de övriga nordiska länderna hamnar Sverige gång på gång i topp bland världens minst korrupta länder när den ideella organisationen Transparency International släpper sin årliga rapport. Undersökningen mäter upplevd grad av korruption och i den senaste mätningen som gäller 2020 hamnade vi på plats tre, efter Danmark och Nya Zeeland.

”I Sverige gillar vi att klappa oss själva på axeln och tror gärna att vi är fria från korruption”, säger Hayaat Ibrahim, ny generalsekreterare för Institutet mot mutor (IMM).

”Den klassiska svenska självbilden är att korruption är någonting som händer långt borta, i andra delar av världen. Men det stämmer faktiskt inte.”

Vi träffas i IMM:s lokaler nära Stureplan i Stockholm. Där sitter den ideella näringslivsorganisationen tillsammans med Stockholms Handelskammare, som tillsammans med Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner är organisationens huvudmän. IMM grundades redan 1923, så snart väntar ett hundraårsfirande.

Hayaat Ibrahim säger att IMM:s främsta styrka i arbetet mot korruption är att organisationen är bildad av näringslivet och är oberoende.

”Det gör att vi har förtroende i de här frågorna”, säger hon.

Samtidigt som generalsekreteraren anser att det finns en naiv självuppfattning i Sverige, har medvetenheten vuxit om att korruption även är ett svenskt problem. I somras kom en rapport från Transparency International som visar att en av tre anser att korruptionen ökar i landet. Om känslan motsvarar verkligheten är svårt att veta, då få korruptionsfall leder till domstol. Förra året hanterades sammanlagt 23 mål i samtliga instanser.

”Men mörkertalet är stort, för det gynnar ingen part att träda fram. Det är kriminaliserat både på givar- och tagarsidan. Därför räcker det inte att titta på antal mål, utan vi måste också titta på vad människor upplever i sin vardag”, säger Hayaat Ibrahim.

Framför allt tror hon att slaget står om att bredda den svenska synen på vad som utgör korruption.

”Vi måste lära oss att den typiska svenska korruptionen inte är den där sopsäcken med pengar, utan framför allt maktmissbruk. Det kan vara ageranden som inte alltid är kriminaliserade i likhet med givande och tagande av mutor, men som fortfarande är korrupta.”

Vad kan det handla om?

”Att man utnyttjar sin position för att gynna sig själv eller någon annan, ofta en närstående. I det ryms saker som vänskapskorruption, nepotism, intressekonflikter och jäv. Sverige är ju ett ganska litet land där många känner varandra och det är lätt att det blir tjänster och gentjänster.”

Enligt en färsk EU-barometer anser hälften av Sveriges företag att just nepotism och svågerpolitik är vanligt i affärer, vilket placerar oss över EU-snittet på 45 procent. Att komma åt det tror Hayaat Ibrahim är en utbildningsfråga. Framför allt anser hon att vi måste visa på exempel i vardagen.

”När det gäller till exempel nepotism handlar det om att du gynnar en person framför en annan på grund av att du känner personen, och inte på grund av att denne faktiskt är bäst lämpad för ett uppdrag. När jag pratar om sådant märker jag att folk hör av sig och säger: ’Jag känner igen det där från min sons fotbollslag”, eller ’Så där gick det till när jag sökte det här jobbet’.”

”Många upplever alltså den här typen av orättvisor, men kan inte riktigt koppla det till korruption”, tillägger Hayaat Ibrahim.

Hayaat Ibrahim har hunnit vara ordinarie generalsekreterare på IMM sedan 1 oktober, efter att ha varit tillförordnad i ett år. För att vara 29 år gammal är hennes meritlista imponerande. Före uppdraget på IMM arbetade Hayaat Ibrahim på advokatfirman Vinge där hon i rollen som senior associate var en av ledarna för byråns team inom antikorruption och mänskliga rättigheter.

2017 tog hon dubbla examen från Stockholms universitet från jurist- och ekonomlinjen, samtidigt som hon hade volontäruppdrag som ordförande för Folkets Husby, en ideell förening och mötesplats i norra Järva, och var styrelseledamot i stiftelsen The Global Village, som arbetar med att stärka demokratin och unga människors rättigheter i främst Järvaområdet.

Lägg till det en rad utmärkelser, Veckans Affärer har utnämnt henne till ”Supertalang”, tidningen Aktuell Hållbarhet rankar henne som en av de mäktigaste inom Hållbarhetssverige och Nova Talent som en ”Top leader under 35”.

Bara att studera två krävande program på universitetet samtidigt är en smått enastående bedrift. Hayaat Ibrahim säger att det gick ihop för att hon har en förmåga att sålla.

”Genom att prioritera vad jag vill lägga fokus på blir det faktiskt inte lika krävande. Jag hade ett fungerande liv under den här perioden.”

Att Hayaat Ibrahim skulle tacka ja till att permanent ta sig an rollen som generalsekreterare för IMM var inte självklart.

”Jag trivdes jättebra på Vinge. Men här jobbar vi med korruption ur ett så mycket större perspektiv och fokuserar på att gemensamt hitta lösningar framåt. Att få leda det arbetet kände jag till slut att jag inte kunde tacka nej till – man får bara frågan en gång.”

Vilka är era viktigaste verktyg för att motverka den svenska korruptionen?

”Förutom utbildningsverksamhet och opinionsbildning är vårt absolut viktigaste verktyg ’näringslivskoden’, självregleringen som är väl förankrad i både näringslivet och offentlig sektor. Den förtydligar våra lagbestämmelser och vägleder genom praktiska exempel. Vi har dessutom en etiknämnd dit man kan vända sig för att få beslut i en enskild fråga.”

Hayaat Ibrahim upplever att det i dag finns en större kunskap om korruption hos svenska bolag. Men enligt henne är det inte den svenska lagstiftningen som drivit på antikorruptionsarbetet utan de utländska, i främst USA och Storbritannien. Länderna har något som kallas för extraterritoriell jurisdiktion, vilket innebär att de kan lagföra bolag med annan nationalitet. Anledningen är att de såg att inhemska bolag fick en konkurrensnackdel.

”I dag har USA och Storbritannien höga sanktioner i form av företagsbot som även kan drabba utländska bolag. Konsekvensen av att begå överträdelser kan bli väldigt kännbar, inte bara ryktesmässigt men även ekonomiskt. Som exempel har vi i Sverige ett tak på företagsboten som uppgår till 500 miljoner kronor för större bolag. Jämför det med USA där vi ser svenska bolag som får bötesbelopp på upp till nästan 10 miljarder kronor, och Storbritannien som över huvud taget inte har ett tak. Det är en väldig nivåskillnad och har gjort att företag numera tar frågan på större allvar och faktiskt implementerar förebyggande åtgärder.”

Det låter ju lite illa att det är utlandet som har drivit på Sverige i den här frågan?

”Ja, det är intressant och Sverige har under många år fått internationell kritik för att vi inte har kännbara, effektiva och avskräckande straff. Men det handlar i grunden även om att vi har olika syn på det straffansvaret. I Sverige kan inte juridiska personer, alltså företag, göra sig skyldiga till brott. I länder som USA och Storbritannien finns ett annat företagsansvar.”

Att korruption har en skadlig effekt på tilliten i ett samhälle är självklart. Men enligt FN är korruption till och med det största enskilda hindret för ekonomisk och social utveckling i världen och beräknas kosta omkring 35 000 miljarder kronor varje år. Det är betydligt mer än vad som behövs för att uppnå hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Hayaat Ibrahim anser att ett av hennes viktigaste uppdrag på IMM är att just öka kunskapen om hur korruption är en stoppkloss för en hållbar utveckling. Här ingår mänskliga rättigheter, en fråga som hon menar felaktigt ofta betraktats som isolerad i relation till korruption.

”På varenda plats där det finns överträdelser av mänskliga rättigheter finns det också korruption. Så för en hållbar utveckling, där vi respekterar både mänskliga rättigheter och miljön, måste vi motverka korruption. Att skapa den här kopplingen är någonting jag brinner för”, säger hon och fortsätter:

”Antikorruption är vår tids viktigaste hållbarhetsfråga.”

Hayaat Ibrahims intresse för mänskliga rättigheter går långt tillbaka. Hon beskriver hur hon tidigt i livet frågade sig varför människor har så vitt skilda förutsättningar. Hon tyckte om skolan, särskilt samhällskunskap, historia och religion, och hade tidigt tankar på att jobba utomlands. När Hayaat Ibrahim började på universitetet var målsättningen först att bli diplomat eller jobba för FN. Men längs vägen föddes ett intresse för affärsjuridiken.

”Men jag visste att jag inte ville jobba med klassisk affärsjuridik, och var samtidigt fortsatt intresserad av mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor. Så jag blev lite kluven”, säger hon.

Lösningen blev att dels söka ett jobb på en affärsjuridisk byrå, dels ett jobb inom mänskliga rättigheter på internationell nivå. I samma veva deltog Hayaat Ibrahim tillsammans med sina föräldrar på en sammankomst med utbrytarstaten Somalilands ”utrikesminister”, som var på besök i Sverige. Hon blev inspirerad av att höra honom prata om utvecklingsarbetet, och gick efteråt fram och tackade.

”Han tyckte nog att det var lite extra kul att prata med mig, för det var inte så många unga människor där. Jag fick tips på praktikplatser, bland annat människorättsorganisationen Somaliland Human Rights Commission. Bara tre veckor senare bokade jag min biljett och åkte iväg och jobbade för dem i tre månader.”

Hur var den upplevelsen?

”Det var första gången jag var i Somaliland och det är där som jag har mina rötter, så jag har alltid varit nyfiken på att åka dit. Nu fick jag allt i ett. Det var väldigt utvecklande på ett personligt plan – bara att få använda modersmålet. Men framför allt att få arbeta med de här frågorna som jag alltid har brunnit för

I Somaliland, i teorin en del av Somalia men i praktiken en självständig stat, jobbade Hayaat Ibrahim framför allt med så kallade ’internally displaced people’, en grupp som kan liknas vid internflyktingar.

”Det var en enorm utsatthet, med bland annat vattenbrist. Situationen drabbade människor, som barnens hälsa och skolgång. Det gjorde verkligen intryck.”

När Hayaat Ibrahim kom hem till Sverige rådde det ingen tvekan om att det var med mänskliga rättigheter hon skulle arbeta. Samtidigt hade hon i Somaliland fått inblick i hur mycket tid och resurser som slukades av byråkratin.

”När man kom tillbaka efter att ha gjort fältbesök satte man sig ner för att dokumentera sina observationer, som blev en rapport som sedan skulle gå genom hela byråkratin … jag gillar att se effekt av det jag gör, det ger mig energi. Så jag var inte säker på om jag skulle trivas i en sådan organisation.”

Efter universitetet blev det bingo när Vinge startade sin avdelning inom antikorruption och mänskliga rättigheter inom affärsjuridiken. Hayaat Ibrahim rekryterades ett år efter examen. Hos byrån fick hon redan efter några år en senior roll och uppdrag att leda ett team av juniora jurister. Men hennes första chefsjobb hade hon redan som 24-åring, som styrelseordförande för Folkets Husby. Hon gissar att många nog har upplevt det som speciellt att ha henne som chef, inte sällan tio till tjugo år yngre än medarbetarna.

”Det skapar en speciell dynamik. Jag måste ju kunna vara en ledare även om det finns en åldersskillnad”, säger hon.

I vilket sammanhang har det varit tuffast för dig?

”I mitt yrkesliv träffar jag ofta vd, finanschef eller chefsjurist – människor som typiskt är dubbelt så gamla som jag. Ofta har vi först haft mejlkontakt, och jag märker att det ibland varit en chock när de väl träffat mig. Men åldersbiten brukar vara bortblåst när vi väl börjar prata om själva uppdraget. Då märker de att jag har kompetensen.”

Det svenska näringslivet är homogent, inte minst på ledande befattningar. Hur upplever du den miljön?

”Eftersom den typiska svenska korruptionen handlar om nepotism och att gynna sig själv eller närstående, utgör faktiskt korruption ett hinder för att uppnå jämställdhet och jämlikhet. Det tror jag inte att så många tänker på. Forskning visar dessutom att graden av korruption tenderar att minska när det är fler kvinnor i ledande ställning. Det handlar om att det blir svårare att ägna sig åt svågerpolitik när mångfalden av människor är större. Det blir mer fokus på meriter.”

Har du utsatts för några fördomar?

”Ja, självklart. Det är en verklighet för en ung, svart kvinna som bär slöja. Men i den största delen av mitt yrkesliv har jag inte upplevt det som ett hinder. Jag funderade visserligen över det innan jag sökte mig till den affärsjuridiska världen, eftersom jag tidigt fått höra att det främst var en viss typ av personer som passade in där och att det kunde vara en hård jargong. Jag var orolig om jag skulle få samma möjligheter som alla andra. Men det upplever jag verkligen att jag har fått.”

Hayaat Ibrahim säger samtidigt att hon i efterhand förstått att byrån var en skyddad värld i jämförelse med sitt nya sammanhang.

”Jag hade inte reflekterat så mycket kring att jag är normbrytande och vad det skulle innebära i en offentlig roll. Under den här relativt korta tiden har jag förstått att det finns två sidor. Varje gång jag gör ett offentligt framträdande så får jag tråkigt nog ta emot främst islamofobiska men även rasistiska mejl. Alltid av etniska svenskar som uttrycker ett missnöje över att jag har utländsk bakgrund och bär slöja.”

”Men samtidigt har jag fått en sådan enorm positiv feedback från människor som överöst mig med glädje över att se någon som mig i den här rollen. De är många fler, och det väger så mycket tyngre. Representation är viktigt”, fortsätter hon.

När Hayaat Ibrahim beskriver sig själv är orden ”framåt”, ”nyfiken” och ”ifrågasättande” återkommande. När hon får frågan om roten till hennes engagemang – förutom redan nämnda ideella uppdrag har hon varit ungdomsrepresentant på World Child Forum, jobbat för Rädda Barnen och sitter dessutom i styrelsen för Wateraid Sverige – har hon först svårt att svara.

”När jag tycker att en fråga är viktig vill jag göra någonting åt det. Jag tror att det kommer helt naturligt”, säger hon.

Men vi har nog alla sådant som vi tycker är viktigt, men långt ifrån alla engagerar sig personligen. Varför gör du det?

”Jag tror faktiskt på att jag kan förändra. När jag ser att mitt engagemang resulterar i någonting vågar jag fortsätta.”

Till slut lyckas Hayaat Ibrahim identifiera en källa till både självförtroende och kämpaglöd: basketen, som hon beskriver att hon levde för från nio års ålder fram till gymnasiet. Klubben var BK Järva och hennes flicklag var bland de bästa i Sverige och vann ungdoms-SM två gånger. Med både träning och matcher stod basket på schemat sex dagar i veckan. Hayaat Ibrahims bästa vänner spelade i samma lag.

”Man lär sig otroligt mycket – ibland vinner man, ibland förlorar man, och man utmanas hela tiden. Varje gång det går dåligt behöver du komma tillbaka snabbt, för du kanske har en ny match imorgon”, säger hon och fortsätter:

”Vi hade fantastiska coacher som skapade ett driv i alla oss tjejer i laget. Det var en så stark gemenskap, där vi jobbade tillsammans mot ett mål och litade på varandra. Basketen har verkligen format mig.”

Hayaat Ibrahim kommer ihåg att en av baskettränarna tidigt gjorde förutsägelsen att hon skulle bli advokat.

”Han tyckte nog att jag var lite jobbig för att jag ifrågasatte så mycket”, säger hon och skrattar.

När tjejerna i laget nådde gymnasieåldern lade de flesta av med basketen. Men en av spelarna, Binta Drammeh, fortsatte. I dag spelar hon i landslaget och är proffs utomlands, i den spanska klubben UNI Girona.

”Vi är superstolta och hejar på henne. Även om vi inte spelar basket tillsammans längre träffas vi fortfarande och är bästa vänner.”

Du sa att du ifrågasatte mycket – skapade du någon förändring i laget?

”Jag kommer ihåg att det var en regel att vi alltid skulle ha med oss vattenflaska, en frukt och vara i tid till träningen. Vilket låter självklart, eller hur? Men tydligen – det här har de berättat för mig många år senare – frågade jag: ’men vad händer om man inte har det då?’ Då blev regeln att om vi missade detta två gånger fick vi inte spela match. Och det ville ju alla, så efter det glömde vi aldrig. Så på så sätt fick det en effekt.”

TRE SVENSKA KORRUPTIONSSKANDALER SOM GJORT AVTRYCK

Muthärvan i Göteborg. Gällde inledningsvis ett byggbolag som enligt ett avslöjande av SVT:s Uppdrag granskning våren 2010 gett mutor till en tjänsteman som ansvarade för upphandling i en kommunal verksamhet. Under en period avslöjades flera andra misstänkta mutskandaler i Göteborg av flera medier, där bland annat Familjebostäder, Poseidon och Göteborg Energi drogs in. Härvan ledde till att riksenheten mot korruption väckte ett tiotal åtal för grovt bedrägeri, mutbrott och bestickning, varav ett antal ledde till fällande domar. Göteborgs kommun reagerade genom att skapa en visselblåsarfunktion.

Telia-fallet. Tre chefer inom delvis statliga Telia -Sonera (numera Telia Company) åtalades för fem fall av grov bestickning – givande av muta – mellan 2007 och 2010 efter ett avslöjande av Uppdrag granskning 2012. Enligt åtalet hade de mutat dottern till den tidigare diktatorn i Uzbekistan med totalt 3 miljarder kronor för att få bedriva verksamhet i landet, som vid den tidpunkten klassades som världens femte mest korrupta land av Transparency International. De tre cheferna friades -senare i Stockholms tingsrätt då brottet inte kunde styrkas. Telia-fallet väckte en debatt om de korruptionsrisker som finns när svenska bolag vill -etablera sig på tillväxtmarknader utomlands.

Muthärvan i Ericsson. December 2019 gick Ericsson med på en förlikning med amerikanska justitiedepartementet efter en utredning av korruptions- och mut-anklagelser i ett antal asiatiska länder samt i afrikanska Djibouti under åren 2000–2016. Telekomjätten fick -betala cirka 10 miljarder kronor i böter till amerikanska myndigheter. I samma veva inledde Riksenheten mot korruption förundersökningar om mutbrott mot -Ericsson gällande delvis samma länder. I maj i år -åtalades fyra tidigare anställda för grov bestickning -gällande mutor som telekomjätten betalade för att få kontrakt i Djibouti.