" Få finansministrar vill riskera att bli av med skatteintäkter. Därför ser svenska regeringen, trots allt tal om öppenhet, helst att diskussionerna i Europa som handlar om hur företagen beskattas sker i det fördolda.

När bolag som Ikea och Tetra Pak flyttade utomlands på 1970- och 80-talen, bort från skatter och pålagor, ledde det till heta debatter om hur uselt företagsklimatet var i Sverige. Sedan dess har regeringar av olika politiska kulörer ägnat årtionden åt att förbättra bilden och vårda imagen att Sverige är ett innovativt land där företagare tillåts bli framgångsrika.

En finansminister vill att storföretag behåller forskning och produktutveckling i Sverige, har kvar sitt huvudkontor och betalar skatt, oavsett om den i slutändan inte är särskilt stor. Huvudkontoren i de stora exportföretagen sysselsätter nämligen i sin tur ett kluster av andra skattebetalare - från finansmänniskor och jurister till krögare och taxichaufförer. Förutom sina egna anställda, förstås.

Att Sverige värnar storföretagen märks i EU-sammanhang bland annat i hur Sverige motsatte sig att ändra systemet med A- och B-aktier. Ett förslag som exempelvis hotade familjen Wallenbergs inflytande i bolag som Ericsson, Atlas Copco och Electrolux.

De skatteplanerare hon vill jaga i EU är i stället individer

Ett annat exempel är att regeringen, med bred politisk uppslutning, inte vill tvinga storföretag att öppet redovisa hur mycket skatt de betalar i olika länder. 2016 sade Magdalena Andersson (S) i riksdagen att denna så kallade land-för-land-rapportering på sikt kan leda till att exportföretag baserade i Sverige flyttar jobb utomlands.

Liknande argument har Magdalena Andersson använt i diskussionerna om att EU ska beskatta digitala jättar som Google, Facebook och Amazon. Framför allt fransmännen är innerligt trötta på att bolagen har så stor verksamhet i Europa, men klarar sig undan skatt, och vill ha en EU-övergripande skatt på tre procent av omsättningen.

– Det här är någonting som bryter mot de grundläggande skatteprinciper som vi har – nämligen att varor och tjänster ska beskattas där de skapas, inte där de konsumeras, sade Magdalena Andersson efter ett finansministermöte 2018.

De skatteplanerare hon vill jaga i EU är i stället individer som tar med pension och eventuell fallskärm skattefritt när de bosätter sig i Grekland eller Portugal.

Men det är en helt annan fråga än företagsbeskattning, som expertgruppen i ministerrådet diskuterar, vilket avslöjas i Mattias Carlssons artikel här intill. Det är svårt att se att denna expertgrupp skulle kunna jämka samman avarter i medlemsländernas skattesystem. Till exempel Nederländerna, Luxemburg och Irland kämpar hårt för sina modeller.

Och den svenska modellen är att alltid värna storföretagen. Det görs bäst i slutna rum, utan insyn.