Håkan Sterky
2021-11-12
Håkan Sterky antogs till Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm 1918, men påbörjade sina studier i elektroteknik först 1919, efter genomförd värnplikt. Han tog civilingenjörsexamen 1923. Under studietiden, 1920, hade han också blivit reservofficer inom Fortifikationen och befordrades 1926 till löjtnant.
Sterky började 1926 arbeta som transmissionsingenjör vid Vattenfallsstyrelsen, övergick 1927 till Svenska radioaktiebolaget och 1931 till L M Ericsson.
Möjligheten att disputera för doktorsgrad vid KTH infördes 1927, och den då yrkesaktive Sterky blev en av högskolans första forskarstuderande. Han blev 1933 teknologie doktor vid KTH med doktorsavhandlingen Methods of computing and improving the complex effective attenuation, load impedances, and reflexion coefficients of electric wave filters. Han blev docent 1934 och var professor i telegrafi och telefoni vid KTH 1939–1942 (tillförordnad 1937–1939). 1942 var han en tid prorektor och tillförordnad rektor för KTH Därefter övergick han till en ämbetsmannakarriär som generaldirektör för Telegrafverket 1942–1952 och därefter generaldirektör för Televerket 1953–1965, där han bland annat tog initiativ till världens första helautomatiska mobiltelefonisystem.
År 1949 fick Sterky, tillsammans med bland andra direktören Alvar Lindencrona, i uppdrag att bilda ett Stay-behindnätverk, en svensk motståndsrörelse, som skulle träda i aktion i händelse av en sovjetisk invasion.
Sterky invaldes 1941 till ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, där han var preses 1963–1965. Han blev ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1944, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1945 och ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1951. 1969 tilldelades han Ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj "för hans insatser för telekommunikationernas utveckling i Sverige "
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.