Man stryker vid Thulehuset och dess in och utgångar som katten kring het gröt...man till och med nämner att man satt i källaren.

" Avsnitten bygger på journalisten Thomas Petterssons bok och reportage i tidningen Filter från 2018. Engström figurerade redan från början i utredningen, men avfärdades som en mediakåt knäppis, och inte förrän Petterson lyckats hitta en vapenkoppling gick teorin att sy ihop – Engström blev någon man inte kunde ”komma runt”, för att citera chefsåklagare Krister Petersson.

De 34 åren mellan skotten och fjolårets tv-sända presskonferens avhandlas i en uppbruten kronologi där Stig Engström, spelad av Robert Gustafsson, befinner sig i olika stadier av stress, supande och socialt klättrande. Mordet är startpunkt, där Engström följer efter makarna Palme, sätter en kula i statsministern och sedan rusar därifrån på halkiga herrskor med handledsväskan i högsta hugg. Snart är en svajig medieromans mellan Engström och pressen igång, en som varar till 1992 då en reporter från branschtidningen ”Skydd och säkerhet” förbarmar sig över honom och får höra något som i efterhand tolkats som ett slags erkännande.

Serien växlar mellan tre spår: närstudie av Engström, murvelromantisk film om Filterredaktionen, och studie av en episkt klantig polisutredning. Somliga kan säkert uppröras över det tydliga utpekandet av Engström – understruket av scener där Robert Gustafsson samlar nyhetsurklipp/kallsvettas/stirrar ondskefullt – och då hjälper det inte att man brasklappar med en textruta om att skulden inte är fastslagen. Engström själv skildras som en besynnerlig tönt, en stryktäck hackkyckling i ett gäng bridgespelande Täbymoderater. Sköt han Palme för att stiga i status? Det antyds i alla fall."