" Vissa verkar genomgående fatta rätt bra beslut. Pensionssparar med lagom risk. Gör inte dumma omkörningar. Tandtrådar.

Och andra – inte.

Beslut fattas på två sätt, konstaterade Nobelprisvinnande psykologiforskaren Daniel Kahneman. Det kan ske automatiskt, intuitivt. Vi följer en vana eller går på magkänslan, baserat på våra erfarenheter. Belastningen på våra kognitiva system, delarna av hjärnan som står för analys och planering, är minimal. Och det går fort.

Men beslut kan också fattas på ett mer analytiskt sätt – vi kopplar in fakta, väger för- och nackdelar.

Eller borde göra det.

Kahneman menar att vi använder system ett och två – ett snabbt system, och ett långsamt. Men i sin forskning såg han också att vi, även när vi borde använda fakta, när vi borde koppla in system två, tar genvägar. Och plötsligt styrs viktiga beslut av en rad opålitliga faktorer. För även om intuition till stor del bygger på erfarenheter, påverkas den också av våra fördomar och biaser, förutfattade meningar och felaktiga slutsatser.

Även om vi ser detta som olika förmågor, så tycks de hänga ihop

Men inte nog med det. Vissa av oss tenderar helt enkelt att, generellt sett, vara lite sämre beslutsfattare, har forskare på Karolinska institutet kunnat se.

När man mäter någons IQ testas en mängd kognitiva förmågor genom att deltagaren gör olika uppgifter. Summan av dessa är din generella IQ, lite förenklat.

På liknande sätt lät forskarna nu 830 stycken 14–24-åringar göra en rad uppgifter men som istället på olika sätt testade deras beslutsförmåga. Och när resultaten från de 32 datorbaserade uppgifterna lades samman, såg forskarna ett mönster.

– Vissa av dessa förmågor korrelerar. Personer som fick höga poäng inom ett område, tenderade att få det även inom andra. Även om vi ser detta som olika förmågor, så tycks de hänga ihop, säger Benjamín Garzón, en av KI-forskarna bakom studien.

I en uppgift fick deltagarna välja om de skulle få ett visst belopp, eller spela på lotteri. I en annan fick de välja mellan en mängd pengar nu – eller mer i framtiden. I en skulle de samla poäng, men riskerade också att stöta på rovdjur som kunde ta poängen.

– Utifrån deras val kan vi till exempel se hur riskbenägna de är. Vissa är mer riskbenägna, andra går alltid på det säkra alternativet, tills det är riktigt mycket pengar i lotteriet till exempel, förklarar Benjamín Garzón.

Trots att uppgifterna i sig är oberoende av varandra och handlar om olika delar av beslutsfattande, såg forskarna alltså ett samband. Den som fick höga poäng på en uppgift, tenderade att få det även på andra – ungefär vad forskare länge sett för IQ.

De kallade denna generella beslutsförmåga för beslutsskärpa – eller på engelska, decision acuity.

När vi tittar på en persons hjärna kan vi i viss mån förutse hur personens beslutsskärpa är.

Egentligen tittade inte forskarna på om besluten var bra eller inte. För vad är ett bra beslut? Att äta en chokladbiskvi eller inte? Vad de såg var att vissa var mer konsekventa i sitt beslutsfattande – de hade generellt mer tålamod och var beredda att vänta längre på belöningar. De tycktes dessutom ha snabbare reaktionstid på uppgifterna – och lära sig snabbare.

Beslutsskärpa är något annat än IQ, poängterar forskarna. Däremot såg forskarna ett positivt samband mellan beslutsskärpa och IQ – ju bättre beslutsskärpa, desto högre IQ.

Personerna fick också svara på frågor om allt från levnadsvanor till sitt sociala liv, där flera saker utkristallisrade sig: forskarna identifierade ett samband mellan beslutsskärpan och föräldrars utbildningsnivå – ju mer välutbildade föräldrar, desto bättre beslutsskärpa. Men man fann också ett samband mellan beslutsskärpa och sociala förmågor, vilket kan indikera att en person ligger i riskzonen för mental ohälsa, påpekar Benjamín Garzón.

– Vissa aspekter av mental ohälsa, som till exempel ett drogberoende, kan hänga ihop med en sämre beslutsförmåga, som att man väljer kortsiktiga belöningar.

Unikt för studien var också att forskarna med hjälp av magnetröntgen mätte hjärnaktiviteten hos 295 personer. Olika delar av hjärnan var olika mycket aktiva hos deltagarna. Och sambanden mellan hjärnaktivitet och beslutsskärpa var både svaga och osäkra, kommenterar Benjamín Garzón – men de fanns där.

– När vi tittar på en persons hjärna kan vi i viss mån förutse hur personens beslutsskärpa är. Förutsägelsen är inte särskilt bra, men vi kan förutsäga något."