...och bara lek med tanken på det fall att den Djupa Staten faktiskt existerar och att kuppen i Chile var regisserad av den Djupa Staten...

....................................................................................

På onsdagen väntas regeringen presentera direktiven för en statlig utredning av misstänkta oegentligheter kopplade till internationella adoptioner.

I februari öppnade socialminister Lena Hallengren (S) för en sådan utredning, efter DN:s inledande reportage i granskningen ”Barn till varje pris”, som visade hur barn från fattiga länder har adopterats till Sverige – utan föräldrarnas medgivande.

Artiklarna avslöjade hur Sverige skapade ett system som möjliggjorde oetiska och olagliga adoptioner, och att tjänstemän har larmat om misstänkta oegentligheter långt in på 2010-talet.

Adoptionerna från Chile har varit bland de mest uppmärksammade. Hundratals svenska adopterade har vittnat om oegentligheter: mammor som har fått sina barn dödförklarade vid födseln, tvång, kidnappningar på gatan, stölder från så kallad dagbarnvård.

Sedan 2018 pågår en brottsutredning i Chile som innehåller fler än 630 svenska fall.

Militärjuntan i Chile använde de internationella adoptionerna till Sverige i en politisk påverkanskampanj

Nu kan DN berätta om det politiska spelet på 1970-talet som öppnade för oegentligheterna.

Tidningen har tagit del av dokument som visar att den chilenska militärjuntan använde de internationella adoptionerna till Sverige i en politisk påverkanskampanj för att försöka förbättra relationerna mellan länderna.

I en färsk forskningsrapport, ”Chilenska barn adopterade av svenska familjer – diplomati under Kalla kriget (1973–1990)”, har forskarna Karen Alfaro och José Luis Morales gått igenom offentliga och hemligstämplade handlingar från tiden då Augusto Pinochet styrde Chile.

Presidentpalatset i Chile attackeras av soldater som stöder Pinochets kupp, 11 september 1973.

Handlingar, som DN har läst, visar att militärjuntan använde adoptivbarnen som ett sätt att förbättra regimens rykte i Sverige.

– Efter militärkuppen 1973 var regimen skeptisk till adoptioner. Man ansåg att övergivna barn kunde användas som ett sätt för Sverige att smutskasta den chilenska regeringen och de brott mot mänskliga rättigheter som pågick i landet, säger Karen Alfaro, doktor i historia vid Universidad Austral de Chile.

Få barn adopterades från Chile till Sverige de första åren efter militärkuppen. Men efter att Chiles justitieminister Mónica Madariaga – kusin till Augusto Pinochet – hade besökt Sverige kom militärjuntan på andra tankar..

– Man insåg snabbt att adoptioner kunde medföra något positivt för Chile, både politiskt och ekonomiskt. Man ville visa för omvärlden att diktaturen också brydde sig om de övergivna barnen. Man ville visa humanitet, säger Karen Alfaro.

Sverige var vid den här tiden framträdande i det internationella samfundets kritik mot militärjuntan: statsminister Olof Palme drev en hårdför retorik mot Chile, dessutom växte den exil-chilenska diasporan i Sverige.

– Sverige hade en viktig position inom FN. Därför ville juntan förbättra bilden av diktaturen, speciellt efter den anti-chilenska kampanj som drevs av politiska flyktingar i Sverige, säger Karen Alfaro.

Karen Alfaro, doktor i historia vid Universidad Austral de Chile.

Alfaros forskning visar att justitieminister Mónica Madariaga lyckades övertyga militärjuntan om adoptionernas fördelar, hennes departement fick ansvar för frågan och förenklade adoptionsprocessen.

– Juntan skapade en ny praxis för tvångsadoptioner av barn från fattiga familjer genom förenklade processer, säger Karen Alfaro.

Adoptionerna från Chile till Sverige ökade nu explosionsartat, från några enstaka barn åren efter militärkuppen till närmare 1 000 barn under andra halvan av 1970-talet.

Den chilenska brottsutredningen om adoptionerna, som har pågått sedan 2018, är långt ifrån klar, men en parlamentarisk utredning konstaterade sommaren 2019 att ”barn har ryckts från sina föräldrar och blivit adopterade”.

Handlingarna från det chilenska utrikesdepartementet visar att påverkanskampanjen utfördes av Chiles ambassad i Stockholm, under andra halvan av 1970-talet. Ambassadören var en tidigare chilensk elitidrottare med svenska rötter.

– Han var spindeln i nätet. Ambassadören underlättade och förenklade adoptionerna, säger Karen Alfaro.

Det var honom som svenska tingsrätter – som godkände adoptionerna – kontaktade, när de undersökte adoptioner som inte verkade korrekta.

I flera brev, som DN har läst, skriver ambassadören till chilenska utrikesdepartementet och berättar om sin syn på läget i Sverige.

Den 11 september 1973 tog militärer över makten i Chile.

Kuppen anses vara den blodigaste i Latinamerikas moderna historia.

Juntan släckte alla radio- och tv-kanaler, tog över alla nyhetssändningar, vänsterrörelser och fackföreningar förbjöds.

General Augusto Pinochet styrde sin militärjunta mellan 1973 och 1989.

Närmare 35 000 människor greps, varav 28 000 torterades och 3 500 människor dödades eller ”försvann”.

Källor: Utrikespolitiska Institutet, Sveriges Radio, Dagens Nyheters arkiv

Hösten 1976 är ambassadören aningen ”hoppfull”, när Olof Palmes socialdemokrater förlorar valet. Han hävdar att militärjuntan har ”vänner” i den nya högerregeringen.

I ett brev berättar ambassadören att han samarbetar med Svensk-chilenska sällskapet, en sammanslutning av regimvänliga svenskar vars syfte är att skapa vänskapliga relationer länderna emellan.

Organisationen är högerextrem: dess ordförande är högt uppsatt i pronazistiska Sveriges Nationella Förbund och dess sekreterare är aktivist inom fascistiska Nysvenska rörelsen.

Tillsammans arbetar ambassadören och Svensk-chilenska sällskapet ”med stor försiktighet för att inte väcka misstankar”.

De bedriver, enligt ambassadörens brev, en påverkanskampanj för att ”sprida en verkligare bild av Chile genom olika medier”.

En av handelsvarorna som ska tvinga fram diplomatiska relationer mellan länderna: adoptivbarnen.

Julio Vergara och demonstranter från föreningen Hijos y madres del silencio demonstrerar utanför Sveriges ambassad i Chile. De flesta som demonstrerar har förlorat någon nära och misstänker att deras anhöriga har fallit offer för illegal internationell adoption.

Svenska Adoptionscentrum blev, enligt handlingarna, en viktig del av Chiles strategi för att förbättra relationerna till västvärlden.

I ett brev daterat år 1979, som DN har läst, skriver en annan chilensk diplomat i Stockholm hem till militärjuntan: Han uppger att Adoptionscentrum vill ta del av och sprida informationsmaterial om Chile till blivande adoptivföräldrar.

Diplomaten uppger att det finns cirka 4 000 svenska par som vill adoptera.

Han ser en möjlighet: detta kan ”förbättra Chiles rykte markant” och ”detta kan gynna oss något enormt”.

I sitt svar till diplomaten skriver en högt uppsatt chef vid det chilenska utrikesdepartementet att han är tacksam för arbetet, och att han kommer att informera ambassaden om hur det går med den ”möjliga kampanjen med adoption av chilenska barn av svenska familjer genom Adoptionscentrum.”

Fler än 2 100 adoptioner kunde genomföras fram till slutet av 1980-talet då Chile inledde en demokratisering. Nästan samtliga adoptioner förmedlades via föreningen Adoptionscentrum.

Efter Augusto Pinochets avgång upphörde adoptionerna i princip att existera, år 1992 kom det sista barnet till Sverige. Samma år avslutade Adoptionscentrum sin verksamhet i Chile.

– Adoptionerna blev en del i ett politiskt spel för att häva den internationella isoleringen av Chile, säger Karen Alfaro.

Redan år 2003 fick Adoptionscentrum uppgifter om att adoptivbarn hade anlänt till Sverige på illegala grunder. Föreningens dåvarande styrelse tillsatte en intern utredning. I en promemoria, som DN har läst, fastslog föreningen att inga fel hade begåtts.

I februari i år intervjuade DN Moderaternas partiordförande Ulf Kristersson, som år 2003 var ordförande för Adoptionscentrum. På frågan om föreningen hade kunnat göra mer svarade han:

– Nej, det tycker jag inte. Vi tog det på allvar. Vi gick igenom allt som vi hade gjort i Chile.

”Chile var ett väldigt speciellt land under Pinochet. Jag har inte någon enda gång fått intrycket att någon skulle ha tagit lätt på detta”

Det kom anklagelser om brott redan 1975. Polisen gjorde flera tillslag mot ombudet i Chile, men misstankarna avskrevs. Sen kom anklagelser om samma sak igen. Borde ni ha agerat mer kraftfullt?

– Jag fick det berättat för mig, att det fanns anklagelser som då avskrevs. Chile var ett väldigt speciellt land under Pinochet. Jag har inte någon enda gång fått intrycket att någon skulle ha tagit lätt på detta. Andan var precis tvärtom.

DN har sökt Ulf Kristersson med fler frågor, men han har avböjt en intervju.

Så många adopterades från Chile via Adoptionscentrum

Fotnot: För åren på 1970-talet är statistiken inte helt komplett. Enligt uppgifter från NIA (Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor) har det totalt kommit 2 177 barn från Chile till Sverige. Källa: Adoptionscentrum.

I dag uppger Adoptionscentrums verksamhetschef Kerstin Gedung att föreningen ”saknar möjlighet att veta om den chilenska juntan betraktade adoptionsverksamheten som ett påverkansmedel”.

Hon ställer inte upp på en regelrätt intervju, utan svarar via mejl.

”Tittar man på vår organisation på den tiden är det ju väldigt tydligt att vi värderingsmässigt stod milsvitt från den chilenska juntan. Vår bild är att Adoptionscentrums verksamhet i Chile var ifrågasatt från juntans håll just för att relationerna mellan Sverige och Chile var dåliga”, skriver Kerstin Gedung och fortsätter:

”Att AC skulle haft någon ambition att sprida juntans propaganda bedömer jag som helt osannolikt. Däremot är det väl möjligt att man velat informera blivande adoptivföräldrar om landet Chile. Kunskap om ursprungslandet är viktigt vid adoptioner, det ansåg vi då och det anser vi i dag.”

Fakta. Den chilenska forskningsrapporten

– ”Chilenska barn adopterade av svenska familjer – diplomati under Kalla kriget (1973–1990)” publicerades i somras. Studien handlar om den politiska dimensionen av adoptionerna från Chile till Sverige.

– Karen Alfaro är doktor i historia vid Universidad Austral de Chile. José Luis Morales är doktorand i historia vid Universidad Autónoma de Barcelona i Spanien.

– Källmaterialet består av offentliga och hemligstämplade handlingar från den chilenska militärjuntan och dess ambassad i Sverige under åren 1973–1990.

..............................................................................................