Den säsongsrensade arbetslösheten var i september 8,8 procent, enligt nya siffror från SCB. Det innebär att nivån var oförändrad från augusti. Från juli är det däremot en uppgång med 0,4 procentenheter. Utvecklingen går helt på tvärs med alla andra signaler från arbetsmarknaden.

Enligt enkäter som Konjunkturinstitutets månadsbarometer och inköpschefsindex, publicerat av Swedbank och Silf, skriker arbetsgivarna tvärtom efter arbetskraft och rapporterar om ökade anställningar. Och antalet lediga jobb har aldrig varit så högt som nu.

Allt detta märks i Arbetsförmedlingens statistik över arbetslösheten. Kurvan har i stadig takt letat sig nedåt under året. Enligt den senaste veckosiffran är arbetslösheten nere på 7,4 procent. Det innebär att den pandemirelaterade uppgången nu är återtagen.

En viktig förklaring till att den av SCB uppmätta arbetslösheten tvärtom ligger klart högre än före pandemin är den nya mätmetod som infördes vid årsskiftet och som Di har rapporterat om under året. En viktig förändring är att en ny frågeformulering gör det lättare att räknas som arbetssökande och därmed bli del av det underlag som arbetslösheten beräknas på. En annan att en striktare definition av sysselsättning gör att färre räknas som sysselsatta.

I grund och botten är säkert förändringarna, som beror på ett EU-direktiv, rimliga och bra. En viktig poäng är att öka jämförbarheten mellan medlemsstaterna. Det är svårt att inte sympatisera med.

Men frågan som måste ställas är om den nya mätmetoden inte bara har lett till ändrade nivåer utan också har gjort det svårare att fånga förändringar. Det framstår helt enkelt som orimligt att den säsongsrensade arbetslösheten skulle vara högre i september än i juli.

En möjlighet är att det handlar om statistiskt brus. SCB varnar för övertolkning av septemberstatistiken eftersom det så kallade bortfallet var ovanligt stort. Det är i sig lite oroväckande eftersom sådana problem normalt förknippas med sommarmånaderna, men den typen av stök ligger ändå inom ramen för det man får räkna med.

Tyvärr ger utfallen under de nio månader som SCB nu har använt den nya metoden upphov till större farhågor än så. Det man kunde ha förväntat sig var ett nivålyft i januari och sedan en hyfsad jämn nedgång i takt med att arbetsmarknaden gradvis har blivit starkare.

Nu påminner utfallen mer om femåringar på ett barnkalas: de är ”all over the place”. I stället för skattjakt vore det därför bra om SCB ställde till med jakt på eventuella felkällor."