De tre personer som drog upp porten under bladguldsdekoren på Industrivärdens jugendhus på Storgatan 10 i Stockholm den 19 januari 2015 hade ingen aning om att mötet skulle bli starten på en process som drygt sex år senare skulle leda till slutet för en nära 80-årig maktsfär.

På Handelsbankens extrastämma torsdagen den 21 oktober väntas makten över en lång rad svenska industribolag, som Volvo, SCA, Sandvik och Skanska, försvinna från tjänstemän kring banken. Enligt styrelsens förslag ska nämligen banken köpa de aktier i Industrivärden som bankens pensionsstiftelse sitter på, och sedan dela ut papperna till bankens ägare. Därmed kommer inte pensionsstiftelsen att hålla nära 11 procent av rösterna i bankens huvudägare längre.

Det korsvisa ägande som utgjorde grunden för bolagsgrupperingen som kallades för Handelsbankssfären, och som hölls ihop av en liten klick tjänstemän som satt i sfärbolagens olika styrelser, blir därmed historia. I stället står i praktiken en ägare kvar med makten – Fredrik Lundberg.

– En epok försvinner. Om man tittar på alla hajburar som har lösts upp genom åren, massor av korsägande som skulle försvara bolagen mot fientliga bud, så är det här det sista stora, säger Anders Oscarsson, ägaransvarig på AMF.

Att lösa upp Handelsbankssfären tog sex år, men Fredrik Lundberg, som fyllde 70 i somras, är känd för sin långsiktighet.

Han var en dem som klev in i Industrivärdens hjärta den där gråmulna januaridagen 2015. De två andra var Marianne Nilsson från Swedbanks fondbolag Robur och Mats Andersson från Fjärde AP-fonden, medan Caroline af Ugglas från Skandia och Ossian Ekdahl från Första AP-fonden var med på telefon. De fem institutionerna förvaltade då runt 2 300 miljarder kronor och ägde 10 procent av Stockholmsbörsen.

Anders Oscarsson, Marianne Nilsson och de övriga satte hårt mot hårt när de mötte Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén – duon som då hade den yttersta makten över sfären.

Kvintetten var orubblig i huset där mycket av inredningen, möblerna, belysningen och mattorna hade specialritats – och där den svängda interntrappan elegant band ihop de tre våningsplanen.

De fem krävde att SCA skulle tillsätta en oberoende granskning av turerna i bolaget, bland annat de resor som SCA:s ordförande Sverker Martin-Löf, vd Jan Johansson och en lång rad andra direktörer i sfären hade gjort med bolagsgruppens egna privatjet. SvD hade kommit med det ena avslöjandet efter det andra om jaktresor och andra flygresor.

Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén hade tidigare vägrat att gå med på en extern granskning, vilket bidrog till att flera av de stora ägarna förlorade förtroendet för dem. Nu tvingades ledarduon backa, men det skulle visa sig vara för sent.

Det var heller ingen hemlighet att flera av de institutionella ägarrepresentanterna även var emot sfärens korsägande, det vill säga att Handelsbanken, Industrivärden och SCA ägde aktier i varandra och att bankens och SCA:s pensionsstiftelser ägde aktier i Industrivärden. De ansåg att det var snårigt, otidsenligt och ineffektivt.

Tjänstemännen i det anrika bankpalatset i Kungsträdgården i Stockholm kommer inte längre att ha några hållhakar på bankens huvudägare Industrivärden.

Ursprunget till systemet går ända tillbaka till depressionen på 1930-talet. Handelsbanken hade tagit över stora aktieinnehav som säkerhet för lån, bland annat i Kreugerkraschen. År 1944 bildade banken investmentbolaget Industrivärden och delade ut bolaget till aktieägarna. Det största innehavet var Ericsson, men på 1950-talet tillkom aktieposter i Handelsbanken och SCA.

Korsägandet var bland annat till för att försvara sig mot företagspirater och andra maktlystna. I början av 1990-talet var Ingvar Kamprad, via bolaget Inter Ikea Systems, stor ägare i Industrivärden och i slutet av 1990-talet var finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer, via investmentbolaget Öresund, näst största ägare i bolaget. Under åren har det funnits olika intressenter, men ingen har lyckats vrida makten ur händerna på tjänstemännen.

Men för sex år sedan öppnades en dörr för fastighetsmiljardären Fredrik Lundberg, som några år tidigare klivit in som stor ägare i gruppen.

Tre månader efter mötet, i april 2015, tog Handelsbankens dåvarande vd Pär Boman och Fredrik Lundberg gemensamt makten över sfären, som nya ordförande för banken respektive Industrivärden. Sverker Martin-Löf gick i pension och Anders Nyrén fick sparken. Sfären kom i stället att styras i ett slags symbios mellan tjänstemannen Boman och privatinvesteraren Lundberg.

Maktövertagandet ledde till att Pär Boman blev ett av Sveriges mest välbetalda styrelseproffs med plats i Handelsbankens, Industrivärdens, SCA:s, Essitys och Skanskas styrelser.

Duon har därefter bit för bit monterat ner korsägandet. SCA har dessutom delats i två – något som många analytiker har propagerat för genom åren – en skogsdel, SCA, och en hygiendel, Essity.

Kritiken mot Fredrik Lundberg har bitvis varit hård, eftersom han passade på att köpa på sig fler röststarka A-aktier i Industrivärden i samband med nedmonteringen, ibland även med rabatt, vilket gav honom allt större kontroll över bolaget.

– Fredrik Lundberg har till stora delar låst upp hela sfärens korsägande, men han har även tagit stor makt själv, säger Anders Oscarsson.

I dagsläget har miljardärens noterade bolag Lundbergföretagen, han själv och hans två döttrar, Louise Lindh och Katarina Martinson, tillsammans nästan 30 procent av rösterna, 29,54 procent för att vara exakt. När Handelsbanken delar ut de aktier i Industrivärden som banken köper av pensionsstiftelsen får de aktier värda drygt 350 miljoner kronor, men det procentuella ägandet ökar endast marginellt.

Katarina Martinson och hennes syster Louise Lindh finns med pappa Fredrik Lundberg på ägarsidan i Industrivärden.

Redan då SCA sålde alla sina röststarka A-aktier i Industrivärden, utanför börsen, i november 2015 köpte Lundbergföretagen en post för 845 miljoner kronor medan Fredrik Lundberg själv köpte en mindre post – båda med rabatt.

Även andra har dock klivit fram när korsägandet har upplösts. Då Handelsbankens pensionsstiftelse i början av 2021 bytte röststarka A-aktier i Ericsson mot röstsvaga B-aktier var det bland andra Wallenbergfamiljens noterade investmentbolag Investor som ökade sin andel A-aktier i telekomjätten.

Handelsbankens anställdas makt har också reducerats. I fjol beslutade bankens styrelse, med ordförande Pär Boman och vice ordförande Fredrik Lundberg, att personalens vinstandelsstiftelse Oktogonen aldrig mer skulle få pengar vilket tidigare var det normala. I stället ska de anställda få utbetalningen direkt.

Oktogonen är bankens näst största ägare med drygt 10 procent av kapital och röster. Industrivärden är störst, men har endast en knapp ledning på några tiondels procentenheter. Allteftersom Oktogonen betalar ut pengar kommer den att minska i storlek.

Det betyder slutet på en ordning som har gällt sedan 1973 då den dåvarande vd:n Jan Wallander, som räddade banken 1970, grundade stiftelsen för att balansera ledningens makt.

Oktogonen har länge setts som mycket viktig för sammanhållningen och för de anställdas lojalitet. Och varje år – utom 1993, 2009, 2016, 2018 och 2019 – har Handelsbanken delat sin vinst med Oktogonen. Men i fjol desarmerades alltså stiftelsen.

Det sista steget i upplösningen av korsägandet väntas alltså tas på torsdag då Handelsbankens aktieägare av allt att döma beslutar att köpa röststarka A-aktier i Industrivärden för 8,7 miljarder kronor av bankens pensionsstiftelse, för att sedan dela ut aktierna till aktieägarna. Ett klassiskt korsägande löses upp, sfärens sista stora.

I bankens pensionsstiftelse finns visserligen aktier i sfärbolagen Ericsson, SCA, Essity, Sandvik och AB Volvo, men det är inte lika stora poster som stiftelsen hittills har haft i Industrivärden. De tre största – i Ericsson, SCA och Sandvik – är värda mellan 1 miljard och 1,5 miljarder styck.

– När Handelsbanken delar ut aktier i maktbolaget Industrivärden har den återgått till att bara vara bank, som jag ser det, säger Anders Oscarsson.

I Handelsbanken är tandemparet Pär Boman och Fredrik Lundberg ordförande respektive vice ordförande, medan rollerna är ombytta i Industrivärden.

Men Handelsbankens styrelse skrev inte ett ord om att lösa upp korsägandet i kallelsen till bolagsstämman. I stället är det uttalade motivet att banken har så mycket kapital att den vill göra en extrautdelning. Att dela ut pengar i form av aktier skulle minska bankens exponering mot aktier i pensionsförvaltningen, vilket skulle öka den långsiktiga stabiliteten i bankens kapitalisering, deklarerade bankens styrelse.

Den förklaringen har inte alla köpt. ”Ett skämt” skrev mäklare på banken ABG Sundal Collier i en kommentar om Handelsbankens beslut och tillade att banken driver en enda ägares intresse, rapporterade Dagens Industri. ABG Sundal Collier poängterar för SvD att kommentaren inte var en del av bankens analys av Handelsbanken.

En annan kritikpunkt är att Handelsbanken, med Pär Boman som ordförande, vill minska sitt kapital genom att köpa Industrivärdenaktierna och dela ut dem. Men samma effekt skulle banken få om den delar ut pengarna direkt, i stället för att gå omvägen via Industrivärdens aktier.

Ytterligare en invändning är att Pär Boman både är ordförande för bankens styrelse, som har lagt fram förslaget, och för bankens pensionsstiftelse. Det är alltså han som både köper aktierna och säljer dem. Han handlar med andra ord med sig själv.

SvD har bett både Pär Boman och Fredrik Lundberg om intervjuer för den här artikeln, men båda har avböjt.

De institutionella ägarna är dock positiva. Ossian Ekdahl från Första AP-fonden, som var med den där januaridagen 2015, sms:ar att Första AP-fonden stödjer utdelningen och att minskat korsägande är bra.

Marianne Nilsson på Swedbank Robur mejlar:

”Vi är positiva till utdelningen och att korsägandet löses upp innebärande en renodling av Handelsbanksaktien. Fredrik Lundberg är redan idag - direkt och indirekt – den största ägaren i Industrivärden. Det är möjligt att transaktionen kunnat genomföras på något annat sätt men jag känner inte närmare till de överväganden som gjorts och ser ingen dramatik i upplägget.”

Marianne Nilsson på Robur satte ner foten i turerna runt Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén.

Anders Oscarsson är också nöjd.

− Jag vågar påstå att det här är den sista delen av maktsfären som försvinner, i och med att banken inte längre har kontroll över sin största ägare. Det som vi kritiserade 2015 och 2016 har Fredrik Lundberg och Pär Boman levererat på, säger han.

Att det tog sex år att montera ner korsägandet tycker han inte är så lång tid.

– Det var ett riggat system och det tog en massa år att bygga upp. De Ericssonaktier som vi köpte när Handelsbankens pensionsstiftelse bytte från A-aktier till B-aktier var från Kreugerkraschen eller från när Industrivärden bildades. Det är en historia som går i graven.