Ett fåtal svenskar kan väl kanske sägas har gjort sitt och vad som sedan blir kvar av deras globala verksamhet, det återstår möjligen att se snart...

" Kinas satsning på teknisk utveckling saknar motstycke i världshistorien. Till 2045 är målet att bli världsledande inom global tillverkning och innovation, och Kina är redan på god väg att nå dit. Det menar Christer Ljungwall, doktor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet och författare till rapporten ”Kinas teknikpolitiska satsningar”.

– Det är en så stor satsning som görs just nu. Man kanske inte når hela vägen, men även om Kina når 30 procent av sina mål är det fortfarande en extremt stor framgång inom många områden, säger han.

Vid en snabb titt på siffrorna blir Kinas dominans tydlig.

Efter att ha ökat sina utgifter för forskning och utveckling (FoU) under många år är Kina nu det land som satsar näst mest på området i världen, efter USA. Enligt rådande femårsplan ska satsningen öka med 7 procent årligen till och med 2025. Och i fjol steg utgifterna faktiskt ännu mer, med 10,3 procent, och uppgick till 378 miljarder dollar.

Kina står nu för 21 procent av världens tillverkning av FoU-intensiva produkter och är världens näst största exportör av sådana efter USA. Nästan hälften av världens ai-investeringar gjordes 2017 i Kina. 38 procent skedde i USA och endast 14 procent i resten av världen.

Samarbete och handel med kinesiska företag kan ske utan att riskera den nationella säkerheten, enligt Christer Ljungwall.

Den största delen av utvecklingen är samlad i några få städer: Peking, Shanghai, Hong Kong och Shenzhen. Där är medelåldern lägst, där bor flest högutbildade, och där ligger elituniversiteten.

Och det är på universiteten mycket av utvecklingen sker. Kina har nu nästan fem miljoner forskare, och är världens största producent av studenter med en forsknings- och ingenjörsexamen.

En av Ljungwalls huvudpoänger är att det här kan bli riktigt jobbig för det svenska näringslivet. Den kinesiska teknikutvecklingen är nämligen starkast inom områden där svensk industri traditionellt varit framstående: telekom, avancerad tillverkningsindustri, fordon, läkemedel och gruvdrift.

Ett exempel är Huawei, som grundades 1987. Då hade Ericsson redan funnits i över hundra år.

– 2000 skrattade telekombranschen åt Huawei. Man sade att de aldrig någonsin kommer komma ikapp. Men det gjorde de. I dag har de samma kvalitet som konkurrenterna till två tredjedelar av kostnaden, säger Christer Ljungwall.

Mats Harborn har följt utvecklingen på nära håll. Sedan 80-talet har han arbetat i Peking, och i dag är han chef för Scania i Kina. Han har också tidigare lett den europeiska handelskammaren i landet.

– Redan på 80-talet borde jag ha förstått att Kina drev på utvecklingen. Men det var först 2016–2017 som jag började ana att Kina hade kommit upp till samma nivå eller till och med längre än oss, säger han.

Kort sagt möter en liten, exportberoende svensk ekonomi ett enormt förändringstryck från Kina.

– Är svensk ekonomis glansdagar över? Det kanske låter lite kaxigt att säga det, men troligtvis, säger Christer Ljungwall.

Han har samtidigt en tydlig idé om vad som borde göras i Sverige.

– Lösningen är att vi fanimig tar det här på allvar, ställer rätt frågor, och slutar gissa. Politiken, näringslivet, akademin och samhället måste sätta sig tillsammans och titta på den här frågan utifrån fakta. Gör vi inte det är glansdagarna snart slut.

Mats Harborn håller inte med om att glansdagarna troligen är över.

– Svenska företag har en stor anpassningsförmåga och ligger i framkant när det gäller nya tekniker och företeelser. Jag har stor tilltro till oss, men vi måste kunna plocka de bästa idéerna från hela världen – inklusive Kina – utan att ha beröringsskräck, säger han.

Både Scaniachefen och forskaren ser dock problem med diskussionen om Kina i Sverige idag.

– Alla skäller på Kina, det är fult att prata om Kina i Sverige. Det närmar sig ett farligt narrativ, eftersom svenska företag inte kommer att klara sig om de inte får ha utbyte med Kina, säger Christer Ljungwall. "