" Det är inte så ofta journalister diskuterar sitt jobb offentligt. Så att journalisten Anders Bolling berättar hur hans klimatrapportering hanterats av Dagens Nyheter, är ett ovanligt tillfälle att kika in bakom kulisserna:

”Som DN-journalist vinnlade jag mig om att återge alla sidor av den komplexa klimatberättelsen. Ämnet intresserar mig intill nördighet sedan decennier. Jag visste också att det, underligt nog, var kontroversiellt att göra detta. Men jag fick sällan några direkta reaktioner på Dagens Nyheters redaktion. Det kunde vara en eller annan liten uppmuntrande kommentar (med låg röst) vid kaffeautomaten.”

En dag approcheras han av dåvarande nyhetschefen Caspar Opitz. Han gjorde det känt att han ansåg att Bollings rapportering om uppvärmningen och dess konsekvenser… var problematisk. Inte felaktig, problematisk. Och så gjorde han den fatala liknelsen mellan klimat och Förintelsen med slutklämmen att också förintelseförnekare av DN ”hålls kort”. Som ni förstår, var DN:s linje alltså att hålla ”klimatförnekare” kort och Bolling närmade sig gränsen.

Att en stor dagstidning i Sverige bemöter kritik mot sina journalistiska principer med ett angrepp på publiceringen av kritiken, är ett lågvattenmärke.

Men som Bolling sen påpekar är det ytterligt få som inte tror att människan påverkar klimatet. Utan: ”Vad hela saken handlar om är hur stor påverkan är, hur snabbt uppvärmningen går, hur känsligt klimatet är för ökad koldioxidhalt, hur mycket själva vädret påverkas av detta och i vilken mån förändringarna är skadliga eller kanske i vissa fall har fördelar.”

Med tanke på händelsen ovan säger det sig självt att resonemanget var lite för nyanserat för DN:s redaktion. Bolling har slutat på DN och så här skriver chefredaktör Peter Wolodarski om Näringslivets Medieinstituts publicering av Bollings kolumn, på Twitter:

”Ännu ett aktuellt exempel på hur journalistiskt granskade företag/organisationer betalar en ”mediegranskare” för att undergräva det journalistiska arbetet. Helt i egen sak. Varför ägnar sig viktiga samhällsaktörer åt sådant? Blanda inte ihop detta med seriös mediegranskning.”

Att en stor dagstidning i Sverige bemöter kritik mot sina journalistiska principer med ett angrepp på publiceringen av kritiken, är ett lågvattenmärke. Och borde vara rätt svårt att försvara, ur ett ägarperspektiv. För det här är ett glasklart exempel på hur förtroendet för journalistik undergrävs, inifrån branschen själv. Om kejsaren är naken, är felet inte att man påpekar det. Det bisarra är dessutom att Peter Wolodarski skriver detta utan att nämna för sina följare, att det han syftar på är Näringslivets Medieinstitut och dess publicering av Bollings djupgående kritik av sin före detta arbetsgivare.

Vad är då felet med aktivistisk journalistik? Att det inte är journalistik. För som Erik Fichtelius konstaterar i sin nyutkomna bok ”Äkta nyheter”, ska journalistik varken hjälpa eller stjälpa.

Den som ser sprickor i samhället gör rätt i att hålla sig borta från nyheter som aktivism, både som journalist och som konsument."