Är inte helat lidande vad det är..

Ja det får man väl ändå se som en rätt definitiv klarläggning av den socialpsykologiska programmeringens effekter, detta alltså i ett system som till sin inneboende mekaniska funktion ovillkorligen leder till att allt färre blir allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Rastlösheten över att tvingas till att umgås med sina egna tankar är ju trots allt den ovillkorliga vägen till att sluta tänka........eller då depressionen av trycket från de av samma anledning alltmer växande omständigheter som ändå aldrig kan fylla själens tomrum med lycka.

Så hur kommer det sig då egentligen att det är på så vis att man inte trivs med att vara ensam med sina egna tankar och känslor....

När det faktiskt bara är vad man ändå alltid faktiskt är ändå....