Curt Herman Juhlin-Dannfelt
2021-09-14
13 september 2020 ·
Och så tar vi denna på nytt...
Curt Juhlin-Dannfelt
Den 29 september 1888 föddes Curt Herman Juhlin-Dannfelt i Karlsborg, och han skulle precis som sin far, fortifikationsofficeren Georg Juhlin-Dannfelt före honom utbilda sig till svensk militär, där hans mest kända gärning skulle komma att bli för sin tjänstgöring som militärattaché i Berlin under den nazistiska eran mellan 1933-45.
Dannfelt utbildade sig till officer först inom infanteriet och senare kavalleriet vid Skånska husarregementet i Helsingborg. Han tog officersexamen 1909 och blev löjtnant 1913, och 1922 gifte han sig med Margareta Almquist. Han tog 1927 tjänst som biträdande militärattaché i Riga och var därefter bosatt utomlands under 18 år.
År 1929 tog han kandidatexamen i slaviska, engelska och romanska språken vid Uppsala universitet, och efter sex år i Riga fick han 1933 tjänst som militärattaché vid Svenska legationen i Berlin, med den svenska diplomaten och ämbetsmannen Arvid Richert som chef så småningom.
Tjänsten som militärattaché övertog han från en viss överstelöjtnant Carl Herslow som verkat som sådan i Berlin såsom Moskva mellan åren 1926–1928, men som efter att ha erbjudits tjänst som direktör för det Svenska Tändsticksaktiebolagets dotterföretag i Polen 1928 accepterat denna och gått vidare till den privata sektorn. Värt att nämna i sammanhanget kan ju vara att Carls far Ernst Herslow skulle bli en av de som 1932 var med och utredde Kreugerplundringen som bankdirektör i Skandinaviska banken, såsom att Curt Juhlin-Dannfelts bror Carl Juhlin- Dannfelt satt i styrelsen som ordförande för just Kreuger & Toll vid tillfället för hans hädangång.
Dannfelt skulle alltså verka som Hans Majestät Konung Gustaf V:s man vid Hitlers hov, där han i militära angelägenheter beskrevs vara direkt underställd kungen, men för övrigt skulle betrakta chefen för den svenska beskickningen i Berlin som sin chef. Denna beskrivning sades vara för att släta över ett inbördes bråk mellan Försvarsdepartementet, Försvarsstaben och Utrikesdepartementet, som hade uppstått över vem som skulle agera chef för militärattacheérna, men som snarare och som vanligt handlade om att ifrån svensk sida kunna verka utan att synas.
Under de kommande åren i Berlin skulle Dannfelt komma att träffa alla de ledande nazisterna. Hitler, Himmler, Göring, Röhm, Canaris, Von Ribbentrop för att nämna några, och det svenska etablissemanget för tiden som till stora delar var synnerligen pronazistiska i sin hållning, var alla flitiga besökare i Berlin inför såsom under kriget, detta i vart fall fram till den tyska krigslyckan vände.
År 1933 flyttade Dannfelt till centrala Berlin. 5 minuter från den svenska legationen på Tiergartenstrasse låg en stor lägenhet med åtta rum, kök och badrum på Keithstrasse som han flyttade in i. Strax därefter följde flera diplomatfamiljer exempel, och i september kom hans hustru, Margareta och de tre döttrarna efter. Snart flyttade även den polske militärattachén Antoni Szymanski, hans fru Halina och deras tre döttrar, in på våningen ovanför, varpå Dannfelt fick en värdefull källa till information.
Dannfelt började omgående i sin nya yrkesroll skriva otaliga rapporter hem till Sverige om vad som höll på att ske i Tyskland dessa år inför upptakten till kriget. Hitler hade ju som bekant inga avsikter att följa Versaillessystemet, som författats på så vis av dess kommitté Dulles, Wallenberg, Schacht, Young, Dawes, att detta ovillkorligen skulle leda fram till det folkliga missnöje som hade fått honom vald till Rikskansler. Upprustningen av Tysklands militära förmåga hade påbörjats i precis samma stund som han kommit till makten.
Det var dags för den internationella bankhegemonin bakom BIS, företagskonglomeratet IG Farben, såsom de amerikanska industrialister som till stora delar finansierat Adolf Hitler och hans nazister, att börja skörda vad de sått i form av de massiva bolagsvinster detta sedan länge högst planerade krig skulle komma att medföra, men med det övergripande målet att införa den globala bolagsfascism som idag är rådande, och som på allvar börjat realiseras vid utbrottet av första världskriget genom Osmanska rikets fall och uppdelningen av Mellanöstern genom Sykes-Picot avtalet och Balfourdeklarationen.
Dannfelts rapporter hem lämnade inga som helst tvivel hos det svenska etablissemanget att Hitler gjorde vad han tillsatts att göra, som i sin tur koncentrerade sig på att politiskt trovärdigt kunna upprätthålla den sorts “neutralitetspolitik” Sverige blivit ökänt för de senaste 2 århundradena.
I början av mars 1934 blev Dannfelt inbjuden på middag i SA:s högkvarter av Ernst Röhm som på rekordtid lyckats bygga upp en armé av gatuligister, Sturm Abteilungen (SA, brunskjortorna), som var gång de fick chansen startade slagsmål med sina politiska motståndare. SA hade vid tillfället redan 3 miljoner medlemmar och växande, varför Ernst Röhm på goda grunder allt mer ansågs utgöra ett hot såsom en konkurrent mot Hitler om makten. Detta samtidigt som den reguljära arméns ledning fruktade honom, då hans politiska ambition gick ut på att efterträda krigsministern Werner von Blomberg och ta kommandot över både SA och den reguljära krigsmakten, något som alldeles uppenbarligen stod ännu mer klart för Dannfellt efter denna bjudning.
En av kvällens mer prominenta gäster var nämligen därutöver ingen mindre än Heinrich Himmler, som efter middagen kallade till sig Dannfelt för en diskussion om rasfrågor, detta då han ansåg Dannfellt vara ett praktexemplar av den ariska rasen. Vad svensken svarat på Himmlers olika frågor finns ej dokumenterat, men Dannfelt rapporterade naturligtvis om händelsen tillbaka till Sverige. Helt dåligt kan han dock inte ha gjort ifrån sig, då det redan dagen därpå kom besök i form av en uniformerad SS-man, som överräckte ett paket med böcker om rasfrågor som en gåva från Heinrich Himmler, med sin beundran för svensken beskriven på böckernas försättsblad.
Dannfelt som var mycket väl orienterad i den tyska inrikespolitiska maktkampen beskrev efter denna middag i ett av sina brev hem till sin chef Helge Jung det hela enligt följande. Han såg Ernst Röhm som den starkaste mannen i den pågående och mångsidiga maktkampen mellan SA (Röhm), nazistpartiet (Hitler och Goebbels), krigsmakten (von Blomberg) och det nybildade SS (Heinrich Himmler).
Lustigt nog och nästan som om Dannfelts rapport legat till grund för vad som 4 månader senare sker, griper Hitler den den fulla makten, samtidigt som Dannfelt firar sin semester i Sverige, genom att Himmlers SS-män i tyst samförstånd med Hitler gör sig av med Röhm och hans närmaste män, såsom ett dussin ledamöter av den tyska riksdagen. Totalt sett mördades ett 100-tal människor och ett 1000-tal arresterades av Herman Göring i denna aktion som gått till historien i sin beskrivning som “de långa knivarnas natt”. I augusti samma år dör också Hindenburg, och samma dag slog Hitler ihop rikspresidentens ämbete med sitt eget som rikskansler och utropade sig själv till rikets enda ledare. Hitler satt strax därefter som envåldshärskare efter att officerskåren till sin helhet svor honom sin lojalitet. 1935 återinfördes allmän värnplikt, varpå upprustningen av den tyska krigsmakten tog fart på allvar. Det militärindustriella komplexet gnuggade helt säkert sina händer.
Det är också nu år 1936 - dvs samma år ett nytt företag i London under namnet Compensation Brokers Ltd. som kontrollerades av bankhuset J. Henry Schroder & Co. och Hambro's Bank Ltd. skapades, som till sin grund kontrollerades av Wallenberg, med det förklarade syftet att hjälpa till med byteshandelstransaktioner mellan Tyskland och olika delar av det engelska imperiet, som Sveriges inställning till den tyska regimen radikalt förändrades.
Det blev i ljuset av rådande verklighet viktigt att odla ett vänskapligt förhållande med Tyskland, vilket inte minst markerades genom avskedet av den nazisthatande Einar af Wirsén och tillsättandet av Arvid Richert som chef för den svenska legationen i Berlin, någon som skulle komma att bli Dannfelts livslånga vän.
Dessa förändringar tog sig också allt tydligare uttryck i att Helge Jung i mars 1936 besökte Dannfelt i Berlin, med ärendet att påbörja ett samarbete mellan svenska försvarets underrättelsetjänst och den tyska krigsmaktens organisation för spionage och kontraspionage, Abwehr. Chefen för Abwehr hette Wilhelm Canaris, någon som Dannfelt fortsättningsvis skulle ha omfattande kontakt med. I sin korrespondens hem till Sverige skrev han.
”Detta besök grundlade det utbyte av underrättelser huvudsakligen avseende förhållandena i öster, speciellt Baltikum som senare praktiserades i åtskilliga år.”
1937 när Överstelöjtnant Carlos Adlercreutz sedermera blev den förste chefen för försvarsstabens nyinrättade underrättelseavdelning blev det full fart på kontakterna med Abwehr, och samma år träffade även han Canaris på besök i Berlin. Under sitt besök bad han samtidigt Dannfelt att ta reda på hur den tyska regimen organiserat sin post och telefoncensur, inför dess planerade motsvarighet i Sverige.
Enligt Dannfelts efterkommande rapport avlyssnades alla utlänningar av Gestapo och telegrammen censurerades. (En av de som i Sverige skulle komma att sitta med uppdraget att censurera post från de svenskar som under kriget kämpade för nazityskland, var ingen mindre än den folkkära barnboksförfattaren Astrid Lindgren.)
I februari 1938 tvingades förbundskanslern i Österrike Kurt von Schuschnigg att utse nazisten Arthur Seyss-Inquart till inrikesminister. Detta efter att pressen på Österrike från Tyskland och de inhemska nationella socialisterna allt mer hade ökat, och Adolf Hitler hävdade tom. att en majoritet av österrikarna var för en anslutning till Tyskland. Schuschnigg utlyste då en folkomröstning om en anslutning till Tyskland, ett beslut som han dock senare tvingades dra tillbaka under hot om tysk invasion, varpå han avgick som förbundskansler den 11 mars.
Därefter var det Presidenten Wilhelm Miklas som sattes under press att ge nationalsocialisterna regeringsmakten men vägrade dock utse Arthur Seyss-Inquart till kansler. Hermann Göring krävde då att Seyss-Inquart skulle begära tysk militär hjälp. Detta vägrade han dock och ett telegram med begäran om hjälp skickades därför istället av en tysk agent. Den 12 mars gick tyska trupper in i Österrike och mötte inget motstånd på grund av att Schuschnigg ”inte ville spilla något tyskt blod” enligt ett känt radiotal av densamma.
Arthur Seyss-Inquart fungerade som rikskansler under en enda dag, den 12 mars 1938, dagen efter beslutade Hitler att Österrike skulle bli en del av Tyskland.
I en folkomröstning som följdriktigt innefattade både Tyskland såsom Österrike den 10 april i vad som skulle komma att bli känt som Anschluss röstade 99,73 procent ja till såväl anslutningen som en helt nationalsocialistisk partilista till den nya "stortyska" riksdagen. Österrike förblev därefter en del av Tyskland under hela kriget och österrikiska soldater stred i den tyska armén Wehrmacht.
Den 16:e mars hyllades Hitler med en parad som Göbbels anordnat utanför rikskansliet - den tyska nationalkänslan har aldrig varit större.
Förföljelsen av de som den tyska regimen bedömt som oönskade element i det tyska samhället mer känt som ariseringsprocessen eskalerar härefter kraftigt, och i November samma år inträffade det som i historieböckerna blivit känt som “kristallnatten”, där tiotusentals judar blir utsatta för allehanda pennalism över hela Tyskland, såsom skadegörelse, misshandel samtidigt som kring 30.000 skickas till koncentrationsläger. Dannfelt själv befinner sig lustigt nog även denna gång i Sverige, varför han först några dagar senare vid sin återkomst till Berlin får bevittna förödelsen.
10 veckor senare verkar detta redan vara bortglömt i Sverige, och Gustav V är i Berlin för att dekorera Herman Göring med svärdsordens storkors i samband med att kungens sonson Gustaf Adolf skulle delta i en ryttartävling anordnad av densamme. Det är också i samband med denna tävling 2 dagar senare som Dannfelt tillsammans med bl.a Gustav V för första gången befinner sig öga mot öga med den tyske rikskanslern.
Några veckor senare annekterades Tjeckoslovakien, och den 15:e mars 1939 proklamerades det offentligt att nu även Tjeckoslovakien uppgick i det tyska riket. Dannfelt beskrev det hela långt senare i sina memoarer som en skickligt genomförd gangsterkupp.
Månaden senare den 20:e april skulle Adolf Hitlers 50-årsdag firas och flera ur det svenska etablissemanget fanns där representerade. Av de som reste till Berlin i detta ärende fanns bl.a den nytillsatta, tyskvänlige, första svenska ÖB:n Olof Thörnell, marinchefen Fabian Tamm, såsom arméstabens chef, Helge Jung. Höjdpunkten var en jättelik militärparad anordnad av Joseph Goebbels på själva födelsedagen och intill Hitlers läktare satt Tjeckoslovakiens olycklige och hopsjunken president Emil Hácha som en sorts gisslan. Svenska ÖB:n Olof - LM Ericsson - Thörnell skall ha varit ”Utomordentligt imponerad”, enligt hans dagbok. Tanken med denna parad var inte svår att genomskåda, och i en rapport någon vecka senare hem till försvarsminister Per Edvin Sköld beskriver Dannfelt det hela enligt nedan.
“Genom att eftertryckligt demonstrera sin militära makt ville Tyskland få små och stora stater i sin närhet att huka sig och foga sig i Tysklands vilja.”
Helge Jung som stannat kvar i Tyskland fanns 8 dagar senare på läktaren i den tyska riksdagen när Hitler gjorde narr av USA:s president Franklin Roosevelt, sade upp nonaggressionspakten med Polen, och skrotade avtalet med England om begränsad upprustning av den tyska flottan. Den 2:a maj 1939 rapporterar Dannfelt till sin närmaste chef hemma i Stockholm, att kriget snart skulle vara ett faktum.
Semestern detta år 1939 firar Dannfelt sedvanligt tillsammans med sin familj på Särö. I detta sammanhang kan det vara värt att nämna hur Särö sedan mitten av 1800-talet varit ett populärt tillhåll för Sveriges societet, såsom tex familjerna Wallenberg, Broström, Gustav V, von Rosen, Prytz, Bildt, Elof Hansson och Keiller under årets sommarmånader, där mer eller mindre samtliga uppräknade familjer är ingifta med varandra, alla med stora intressen inom svensk sjöexport eller verksamhet kopplat till denna sedan 1800-talet.
Bl.a gifte sig Oscar Wallenberg år 1900 med Alexander Keiller den yngres dotter Beatrice Keiller med vilken han i sin tur fick dottern Berit Wallenberg och sonen Carol Wallenberg, som sedermera satt som direktör i Svenska Ostasiatiska Kompaniet. Lustigt nog är det också hos just familjen Keiller som familjen Dannfelt brukade inkvartera sig under sina vistelser på ön.
Ännu lite lustigare i sammanhanget skrev Dannfelt omedelbart en lång rapport till försvarsministern efter att han kommit tillbaka till Berlin från semestern på Särö, som tydligen gett honom så pass stora insikter av det geopolitiska läget, att han med stor säkerhet visste att Tyskland förberedde ett blixtkrig som skulle krossa den svagaste motståndaren, det vill säga Polen, på bara några veckor. Var han möjligen kan ha fått den informationen ifrån kan man ju med fördel därför fråga sig.
Att Dannfelt satt på någon sorts informationsövertag under hela kriget verkar hur som helst ha varit den generella uppfattningen bland hans kollegor. Den biträdande engelske militärattachén, Kenneth Strong, beskrev tex Dannfelt i sina memoarer som att:
”Han var extremt väl informerad om alla tyska militära angelägenheter”
Att Dannfelt i sina memoarer efter kriget dessutom försökte tillrättalägga historiebeskrivningen genom att påstå att det var 1940 och inte 1939 han semestrade på Särö, något som motbevisas av att han sökte fler semesterveckor året ifråga enligt riksarkivet, talar ju i sig sitt tydliga språk.
Vem var det som verkade utan att synas för sin enskilda vinstmaximeringsnytta?
Svaret på detta beskrivs kanske bäst i att kring årsskiftet höll Dannfelt på och förhandla med Herman Göring på Karinhall om vapenleveranser från Tyskland. Sovjetunionen hade anfallit Finland den 30 November i det s.k “vinterkriget”, och det svenska etablissemanget ville hjälpa Finnarna utan att hamna i krig med Sovjet, och utan att irritera tyskarna som för tillfället var Stalins allierade iom Molotov-Ribbentrop-pakten. Förhandlingarna var därför besvärliga då de behövde göras under största hemlighet, så att inte Stalin skulle få reda på att Tyskland hjälpte Sverige att fylla på de finska vapenförråden mitt under brinnande krig?
Per Albin Hansson skrev personligen brev till Hermann Göring i dessa förhandlingar med hjälp av ÖB Olof Thörnell, där stridsvagnar, luftvärnskanoner, flygplan, maskingevär, ammunition m.m stod på inköpslistan.
Även Dannfelt var djupt inblandad i förhandlingarna och träffade Göring ute på Karinhall tillsammans med den svenske fälttygmästaren och inköpschefen för den svenska krigsmakten Birger Hedqvist, såsom bankdirektören Allan Wettermark flera gånger. Sverige hade bistått Finland med så pass mycket av sina förråd av ammunition, luftvärnskanoner och flygplan att egna förråd gapade allt mer tomma.
Den svenska regeringen försökte därför köpa vapen av alla tänkbara slag från alla möjliga håll men mest av allt hoppades man på affärer med Tyskland. Den tyska vapenindustrin var sedan många år i full sving, och dessutom hade man erövrat massor av krigsmateriel under fälttåget i Polen, som snabbt skulle passa in med den svenska arméns utrustning, då den i mångt och mycket lustigt nog producerats i Sverige.
Affären i sig handlade ej heller om några småsaker. I bevarade dokument går det bl.a att läsa 292 luftvärnskanoner, 30 flygplan, 90 stridsvagnar och 2 850 lätta maskingevär etc. Under förhandlingarna bjöd den svenska legationen i Berlin Herman Göring på stor fest, där maten flögs in direkt från Stockholm. Bland gästerna syntes bl.a Marinattachén Anders Forshell, Prins Bertil, och så även Jacob Wallenberg.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.