" De senaste åren har det skett en förskjutning från offrens perspektiv till de kriminellas i tv-utbudet. Netflix har varit drivande i utvecklingen med serier som ”Narcos”, ”Narcos: Mexico” och ”El Chapo”, och i våras kom svenskproducerade ”Snabba cash”. Trenden syns även i SVT där två aktuella serier är ”Deg” och ”Drugdealer” (med varierande grad av allvar) samt ”Uppdrag gransknings” serie ”I skuggan av El Chapo”.

Att dokumentärserien fått namnet ”I skuggan av El Chapo” gör det lätt att missa att en viktig del utspelar sig i Sverige, i Uddevallas hamn, i Filipstad, i Stockholms förorter och vid Stureplan. Dokumentären visar upp en näringskedja där det, trots att många som intervjuas är kriminella, saknas en tydlig ”Uppdrag granskning”-skurk. Inslagen från de svenska förorterna skiljer sig också. Det är inte Janne Josefsson som brakar in och ut ur scenerna, utan en lågmäld Latinamerikakorre, Tigran Feiler, som håller sig mer i bakgrunden.

Till skillnad från de amerikanska dokumentärerna pepprar den inte med fakta och är i stort sett befriad från experter, så kallade ”talking heads”. Här befinner vi oss i miljö, i djungeln, i bergen, i de svenska förorterna, och får möta personer som är direkt inblandade: kriminella, poliser och anhöriga till offren. På det sättet utnyttjar den tv-mediets styrkor.

I femte och avslutande delen, ”Evigt krig”, vänds dock denna styrka till en svaghet. De intervjuade är så djupt inne i den globala droghandeln att de inte kan se några alternativ, och de ser bara lidandet i producentledet. Även en colombiansk statsvetare som är med i sista delen är inne på samma spår. Därifrån är steget inte så långt till att se legalisering av droger som en lösning. Särskilt eftersom offren för drogmissbruk endast representeras av en före detta partyknarkare i Täby (som förvisso ska ha cred för att han ställer upp och berättar).

Narkotikahandeln framstår som en extremform av kapitalismen. Bönder i fattiga länder och utsatta i rika länder exploateras av globala karteller som dödar alla som hotar affärerna. Och produkterna de säljer bryter ner människor och splittrar familjer, för att den enskilda individen ska få uppleva ett rus, sedan underhålla ett missbruk. Kanske finns det inte något slut på den globala droghandeln – inom det nuvarande systemet. Frågan vad som skulle bli följderna av en legalisering måste förstås andra personer svara på, liksom frågan hur skadeverkningarna annars kan minskas.

I dokumentären intervjuas några av de kvinnor som är ute och gräver efter försvunna anhöriga i Sinaloa i Mexiko. De ser tv-branschen som en del av problemet. ”Jag har alltid varit emot tv-serierna om kartellerna. Jag har alltid varit emot dem eftersom de hyllar de kriminella nätverken och mördarna. Hur är det möjligt att man i en serie hyllar den kända El Chapo Guzmán?”, säger Delfina som gräver efter sin försvunne bror.

Hon har en poäng: kanske borde film- och tv-branschen sluta behandla de kriminella som ett slags superskurkar och börja beskriva dem mer som IS eller talibanerna. Vi har hittills inte sett Netflixserierna ”IS-fighters” eller ”Al Baghdadi” eller SVT-dokumentären ”I skuggan av Hibatullah Akhundzada”.

Den här dokumentären gör många rätt. Bland annat klipps anhöriga till offren ständigt in, flera av dem skarpa och vältaliga, vilket ger minimalt utrymme för fascination. Men namnet ”I skuggan av El Chapo” är problematiskt eller i alla fall symptomatiskt. Kartelledarens varumärke är värdefullt, även för SVT.

Kanske blåser det nu nya vindar på Netflix. Nästa år är det premiär för ”Narcos”-skaparen Eric Newmans nya serie ”Painkiller” som handlar om den opioidkris som dödat över en halv miljon amerikaner sedan 1999. En kris som började med helt lagliga droger, utskrivna av läkare."