Metallen kobolt är en oersättlig komponent i elbilar. I Sverige, där gruvnäringen tyngs av utdragna miljöprocesser, ligger stora koboltfyndigheter helt orörda. I stället bryts majoriteten av metallen i afrikanska gruvor där barnarbete förekommer. Den svenska batteritillverkaren Northvolt signalerar nu att regeringen har bråttom om Sverige ska kunna positionera sig som en hållbar framställare av kobolt.

”Vi ser en marknad som är under uppbyggnad, men som också kommer att sätta sig inom de närmaste fem till tio åren”, säger Northvolts kommunikationschef Jesper Wigardt.

Batterier till elbilar, telefoner och datorer har en sak gemensamt – de behöver kobolt. Blybatterier är ett tekniskt möjligt substitut, men faller på den låga kapaciteten. Exempelvis skulle en elbil med ett blybatteri behöva vara så stor att den är ”praktiskt omöjlig”, enligt myndigheten Sveriges geologiska undersökning, SGU. Den pågående elektrifieringen av samhället är med andra ord beroende av kobolt.

EN FÖRTROLLAD METALL

• Det metalliska grundämnet kobolt isolerades av den svenska kemisten Georg Brandt på 1730-talet.

• Namnet kommer från den tyska folktron, där en sorts bergtroll som kallades ”kobolder” misstänktes för att ha förtrollat malmen så att den gav ifrån sig giftiga ångor.

Merparten av all kobolt vi använder bryts i Demokratiska republiken Kongo. Utvinningen i det centralafrikanska landet sker ofta i välordnade, moderna gruvor – men också i djupa hål där fattiga människor arbetar utan skyddsutrustning. Den sistnämnda typen skildrades i Aftonbladets ”Blodsbatterier”, ett reportage från 2018 som beskrev bårhus överfulla av arbetare som omkommit nere i mörkret eller dött av sina skador på sjukhus. Amnesty International rapporterade 2016 att sju år gamla barn arbetade i vissa av gruvorna.

Behovet av den kritiska metallen lär inte minska – tvärtom. När samhället successivt elektrifieras ökar efterfrågan på batterier och därmed även kobolt. Det enorma kapitalflödet till den svenska batteritillverkaren Northvolt talar sitt tydliga språk; över 50 miljarder kronor har investerats i bolaget. Och trots att verksamheten på jättefabriken i Skellefteå ännu inte har kommit igång har Northvolt fått in beställningar till ett värde om cirka 230 miljarder kronor, bland annat från den tyska biltillverkaren Volkswagen. Men det är inte bara i Sverige och Europa som antalet elbilar väntas öka: I början av augusti meddelade USA:s president Joe Biden att 50 procent av bilförsäljningen i landet ska utgöras av elbilar redan år 2030.

Trots att merparten av världens kobolt utvinns i Kongo finns metallen i många andra länder, däribland Sverige. Enligt SGU finns det kända tillgångar på omkring 19 000 ton i den svenska berggrunden – och troligtvis är siffran högre än så. Christina Wanhainen, professor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet, anser att Sverige har lysande förutsättningar för att bryta kobolt.

”Vi känner till drygt 50 koboltfyndigheter i Sverige. Det rör sig till stor del om platser där det förekom brytning på 1700- och 1800-talet, men också nya, lovande mineraliseringar i norra Sverige. Däremot har det inte gjorts några större vetenskapliga undersökningar på majoriteten av de här fyndigheterna i modern tid”, säger Christina Wanhainen.

”Den svenska berggrunden är väldigt underprospekterad, framför allt vad gäller andra metaller än basmetaller, järn och guld. Det finns stora områden som vi helt saknar kunskap om.”

Läs även: Bolidens vd om mångmiljardinvesteringen: ”Norge har förstått värdet av en stark basindustri”

Jesper Wigardt är kommunikationschef på Northvolt. Han berättar att en av anledningarna till att bolaget valde att bygga sin nya batterifabrik i Skellefteå var att kunna säkra råmaterial i närområdet – såväl från gruvor inom Sveriges gränser som i övriga EU.

”Det finns potential att på sikt få en geografiskt kompakt värdekedja. Det skulle vara bra för oss logistikmässigt, operationellt och miljömässigt.”

Jesper Wigardt fortsätter:

”Vi tycker att det svenska energisystemet är väl anpassat till utvinning och raffinering av råmaterial – det är processer som kan vara energikrävande.”

Någon svensk brytning av kobolt förekommer dock inte. Miljöpartiet har länge varit emot att öppna nya gruvor i Sverige, en linje som har drivits både på lokal och rikstäckande nivå. Partiet säger sig vill främja mineralbrytning på svensk mark, men har samtidigt beordrat hårdare miljökrav och högre avgifter för gruvbolag som vill bryta mineraler.

Även regeringskollegan Socialdemokraterna har kritiserats för sin hantering av gruvfrågan. Näringsminister Ibrahim Baylan (S) prickades i höstas av konstitutionsutskottet som konstaterade att en ansökan från ett gruvbolag som ville bryta järnmalm hade legat på regeringens bord i flera års tid utan att några ”synbara handläggningsåtgärder” vidtagits.

Från vissa håll hörs argument om att kobolt bör återvinnas i stället för att brytas. I dagsläget finns det dock inte någon återvunnen kobolt på den europeiska marknaden över huvudtaget, enligt myndigheten SGU. 100 procent av kobolten som används i batterier kommer således från nybrytning.

Malmgeologen Christina Wanhainen vid Luleå tekniska universitet anser att den enda vägen framåt är en kombination av brytning och återvinning. Hon pekar dels på resterna som uppstår till följd av den pågående gruvverksamheten i Sverige, och dels på resterna från historisk brytning. De gamla varphögarna återfinns framför allt i Bergslagen, vars gruvnäring sträcker sig ända tillbaka till bronsåldern.

Att enbart återvinna kobolt kommer dock inte vara tillräckligt, menar Wanhainen:

”Det här avfallet skulle räcka i omkring tio år, och under tiden kan man hitta nya fyndigheter att bryta. Under de närmaste tio åren ska enorma volymer elbilar produceras världen över. Elektrifieringen är så omfattande att vi inte enbart kan räkna med återvinning. Vi behöver jobba med alla spår parallellt för att tillgängliggöra tillräckliga volymer kobolt”, säger hon.

Ännu sker ingen brytning av kobolt i Sverige.

Som professor på området har Christina Wanhainen god insyn i konsekvenserna av den stränga miljölagstiftning och de långa tillståndsprocesser som präglar den svenska gruvnäringen.

”Det är klart att de långa ledtiderna inte främjar vår förmåga att locka hit bolag som vill satsa på prospektering och brytning. Man förstår att det är frustrerande att hitta en intressant fyndighet och sedan vänta i fem år på att få besked om att man inte får tillstånd att bryta. Den signalen går fort ut i världen – och därefter kommer färre och färre.”

Christina Wanhainen betonar samtidigt att hon inte vill sänka kraven som åligger gruvbolagen när det kommer till att upprätta miljökonsekvensanalyser.

”Vi bör ställa höga krav – men man borde kunna öka förutsägbarheten och därmed banta ner processen genom färre instanser och ökad kunskap hos alla berörda parter.”

Näringsdepartementet med Ibrahim Baylan i spetsen har under våren tillsatt en utredning med uppdrag att utvärdera de tungrodda prövningsprocesserna.

Läs även: Miljarder i industriinvesteringar lämnar Sverige – ”Boliden är toppen av ett isberg”

Jesper Wigardt på Northvolt anser att tillståndsfrågan är av yttersta vikt i sammanhanget – och att det börjar bli bråttom om Sverige ska kunna ta en etablera sig inom koboltframställningen.

”Allt kopplat till elektrifiering och framställning av råvaror till batterier måste ske snabbt om Sverige och Europa ska kunna ta en position”, säger han.

”Utvecklingen sker oerhört snabbt. Vi ser en marknad som är under uppbyggnad, men som också kommer sätta sig inom de närmaste fem till tio åren. Vill man vara en aktör på marknaden måste man ta en position inom kort. Av den anledningen är tillståndsprocessen jätteviktig. Myndigheterna måste titta på hur man kan jobba snabbare, samtidigt som industrin har ett ansvar att hitta nya sätt att samarbeta med myndigheterna.”

Även Northvolt fäster stor vikt vid återvinning av kobolt, liksom att minska andelen av metallen som krävs i varje batteri.

”Elbilarna som rullar på gatorna i dagsläget har omkring en tredjedel kobolt i sina batterier. De batterier som vi producerar just nu har runt en tiondel. Den nuvarande trenden är att andelen kobolt minskar och andelen nickel går upp”, säger Jesper Wigardt.

”Men givet att antalet batterier som ska produceras väntas öka dramatiskt, kommer behovet av kobolt kvarstå.”

Di Digital har varit i kontakt med presstalespersoner för näringsminister Ibrahim Baylan (S) och miljö- och klimatminister Per Bolund (MP). Ingen av ministrarna har ställt upp på en intervju.