Sverige och västvärlden är överrepresenterade när det kommer till idrottsprestationer som ingalunda kan vara helt sportsligt korrekta, det bara är så. Svenska fotbollsmammors prestationsångestfyllda iver kan aldrig i helvete spotta fram så många elitprestationer i världsklass på ett renhårigt sportsligt manér. Hur än det svenska föreningslivet fått stå som förklaring så duger det inte utan att ljuga för sig själv.

Kina och Indien har tillsammans över 2.000.000.000 människor och bör statistiskt presentera resultat i linje med det i en helt annan omfattning än vad som vi är vana vid att se. Någonting är det som inte stämmer.

I Kina beordrades långa människor att gifta sig för att skapa långa avkommor enbart för att få fram konkurrenskraftiga basketbollspelare och några deceinner senare blev det så. Samtidigt i Falukorvien så klarar föräldrar knappast av mer än att stilla vädja till sina glin om att inte peka på den allra dyraste mobiltelefonen och hoppas att Smila, Tö, Xenonlampa eller vilket varumärke som ungen numera döps till, går sina föräldrars önskan till mötes. Så här då, som om mentaliteten att det är konstant synd om alla glin som känner oangenäma känslor skulle besegra världens prispallar som vi gjort? Nä det är bara för dumt för att tro på.

Bakom varje vinst, oavsett vad eller hur den mäts, ligger det ett otal passerade förluster och passera dem lär man sig inte genom att undvika.

Är det då rimligt eller troligt att vi som har det inbyggt i vår kultur att sluta tala när vi borde börja och tvärtom, skulle vara förmögna att prestera resultat så frekvent som vi gjort på en global skala? Vi är kort sagt inte dresserade att hantera motgångar, vi är dresserade att gå igenom dem genom att fly så Nääääe, Nej, Nein, Njet, No, det är i vart fall en ekvation som i så fall behöver ytterligare förklaringar än det snömos vi fått hittills till livs. Vad har det inte fuskats med i den här världen, säg någonting som är kvar som är obefläckat?