”Riksbanken har lokaliserat och löst det problem som orsakade tisdagens driftstörningar i betalningssystemet RIX”, skriver Riksbanken i ett pressmeddelande.
RIX är ett centralt betalningssystem för stora betalningar som banker och andra stora finansiella institut gör mellan varandra. Enligt Riksbankens hemsida omsätts det dagligen omkring 670 miljarder kronor i RIX och medelvärdet på en betalning i systemet uppgår till omkring 35 miljoner kronor.
Senast Riksbanken meddelade att det var driftstörningar i RIX-systemet var i oktober 2018.
Så vad kan det då möjligen vara som hände då parallellt.....
di.se
Riksbanken: RIX-systemet fungerar normalt igen
Riksbanken hade på tisdagsförmiddagen driftstörningar i betalningssystemet RIX. Detta innebär att inga betalningar kunde göras mellan deltagarna i systemet. Strax innan klockan tio meddelade Riksbanken att problemet var löst.
Jag läser i Micael Hambergs bok ”Krasch Boom Bang” :
”Vi ser att centralbanker har ett stort mått av självständighet. Hur skapar då dessa banker pengar? Processen börjar med att staten ger ut en obligation, vilket är ett skuldebrev till ett fastställt belopp med en fastställd löptid där staten lovar att betala tillbaka skulden vid löptidens utgång med en viss ränta, till exempel efter tio år. Dessa obligationer bjuds sedan ut till bankerna som kan köpa dessa i en obligationsauktion. Den bank som erbjuder att köpa obligationen till lägst ränta vinner auktionen. Ännu har inga pengar skapats. Det behövs ytterligare steg. Bankerna kan därefter sätta in en mängd av dessa obligationer de köpt som säkerhet i centralbanken. I retur får banken låna nyskapade pengar mot centralbankens ränta. Man kan säga att dessa nyskapade pengar inte är något annat än ett lånekvitto på obligationen som i sin tur var lånekvitto på pengarna som banken köpte obligationen för. I detta andra steg skapas helt nya centralbankspengar.”
Vidare:
”Pengar skapas alltså av statlig konsumtion. När medborgarna betalar avgifter och skatter till staten så upphör pengarna att existera. Man kan säga att staten alltid kan konsumera vad den vill, men den har möjlighet att balansera hur mycket pengar som finns i omlopp genom att kontrollera storleken på skatter och avgifter. ”