Jag blev varnad för att babbla på om detta och visst är risken stor att det är skrivs i strandkanten vid ebb. Men det är lika bra att ta reda på hur det förhåller sig med den saken: För inte så länge sedan blev jag hjälpt att reda ut begreppen stat och nation, hur dessa två skiljer sig och vad dessa egentligen beskriver för någonting. De allra flesta av oss blandar som vanligt korten lite hejvilt utan att ana vilken roll det kan spela på ett större bräde. Och vilken dag är bättre att klargöra detta än på självaste nationaldagen, den som inte firades för 20år sedan och som idag, då somliga ursäktar sitt firande, men ofta av en helt felplacerad anledning. Statsbildningen är en tanke, en överenskommelse mellan människor om dragna gränser över en geografisk yta, vilket beskriver vart ett land gränsar till ett annat. Landmassa förflyttar sig relativt långsamt och kan därför praktiskt bestämmas vara fasta geografiska indelningar, vilka inom varje stat kan bildas och skapa förutsättningar, gällande för den grupp människor som bor inom dessa linjer. Inom gränsen bestäms när någon människa kan definieras som något, förutom främst människa. Vilka förhållningssätt, villkor och med vilken legitimitet ett regelverk som skall gälla, inom vilken yta för vem. Föds man i Sverige, då är vederbörande betraktad ur ett juridiskt perspektiv som svensk medborgare, med allt vad det kan innebära i övrigt, som exempel. Någon annan "svenskhet" i juridisk mening, finns inte, eller borde inte finnas åtminstone, även om famösa försök till annat ständigt pågår, men det är en annan femma. Hade vi inte haft gränser och du föddes här ändå så hade du fortfarande varit du, precis lika mycket människa som i nu när du betraktas också som svensk medborgare. Nationsbildandet som tanke liknar den mera moderna konstruktion som stat innebär ifråga om regelverk men grundar sig på stam, alltså blodlinje och inte jordlinje. Indianer byggde sina överlevnadsstrategier på ideér om folkstammen som utgångspunkt för legitimerandet av villkoren som skulle gälla för vilka, i förhållande till andra. De ansåg inte att de ägde jorden, deras egendomsrättsliga förfarande gällde inom gruppen och betraktade inte marken utifrån ritade gränser som avgörande för regelverkets tillkomst. Vartän de befann sig så gällde deras regler för dem och de var allt som oftast i rörelse då de levde ett nomadliv. Dessa stammar hamnade återkommande i konflikter just för att dessa rörde sig fritt men värdebestämde individerna utifrån sin definition av stamtillhörighet. Tills dagarna då europeérna seglade iland och visade prov på sin idé om humanitär avhållsamhet till allt vad som betraktades som mindre värt, främst ur ett materiellt nyttoperspektiv. Tanken om stam som begrepp för samhällsbyggandet är äldre och primitivt i jämförelse med den mera moderna tanken om stat utifrån överenskomna gränser ritade i sanden. Blodslinjetänket brister så fort att någon inom stammen förökar sig med någon utanför. Hur skall avkomman betraktas? Och när folk rör sig, och människor rör sig hela tiden, så krockar detta alltid med andra, om regelverket följer dem som utgör stammen. Drar man över världen och tar med sig sina idéer om vad som gäller för sina egna men inte andra, då är konflikten given. Det är som bekant alltid en fråga om tid, men ekvationens resultat är givet. Trots detta tämligen uppenbart bristfälliga vid betraktelserna av dessa tankar så finns det ändå två försök till statsbildningar, i moderna historia, utifrån stambegreppet som grund för dem. Den 1:a gick i krig med alla runtom, den 2:a har aldrig haft fred. Vilken prägling, vilken motsägelsefull fram och baksida i förhållande till vad skolan ville lära ut. Trots att man kanske inte trodde att det fanns mynt som stansats med dessa sidor så har det uppenbarligen gjorts ändå. Minst en gemensam nämnare kan anas mellan dessa symboler. //P.F.