Fredag 2021 06 11

2021-06-11
Det hetaste myset i år, verkligen svettigt 🙂
Carl Fredrik Liljevalch, född 10 juli 1796 i Lund, död 24 juni 1870 i Stockholm, var en svensk affärsman, industriidkare och diplomat. Liljevalch var länge verksam i skogsindustrin och organiserade Sveriges två första världsomseglingar. Han slöt också Sverige-Norges första handelsfördrag med Kina.
Liljevalch var son till handlanden Samuel Liljewalch i Lund och Sofia Maria Sylvan, och var brorson till sin namne Carl Fredrik Liljewalch (1770–1844), vars mor också var släkt med hans hustru. Stamfadern för ätten Liljewalch var halvfrälse och hade adlats utan att introduceras på Riddarhuset, men efter Karl XI:s reduktion gjorde ätten inte anspråk på adelskap. De kom i stället att inta framträdande positioner bland Lunds borgare. En bror till Carl Fredrik, Olof Liljewalch, utvandrade till Chile och blev förmögen som förpaktare av en auktionskammares inkomster.
Liljevalch ägnade sig tidigt åt faderns yrke och kom vid sexton års ålder till Stockholm, där han först blev kontorist i en speceriaffär. Efter några år upprättade han en sådan för egen räkning och fortfor därmed till något efter 1826, då han förändrade affären till en träförädlingsindustri. Han köpte upp sågverket i Baggböle och var den som anlade Oscarsvarv i Luleå.
År 1824 köpte han två fastigheter på Södermalm, mot Tegelviken där han startade ett ångmaskindrivet sågverk, och erhöll tullfrihet 1829, då hans köpare fanns i bl.a. Storbritannien, USA, Australien och Egypten.
För att dra nytta av de nya möjligheter för handel med Kina som uppstått efter Opiumkriget sände kung Oscar I Liljevalch dit som befullmäktigat ombud. Liljewalch förberedde sig noga, till exempel genom att lära sig manchu i Paris.
I mars 1847 slöt han och den manchuiske statsmannen Qiying Fördraget i Kanton, det första handelsfördraget mellan Sverige-Norge och Kina (Qingdynastin) i Guangzhou sedan Michael Grubb för Svenska Ostindiska Companiet anlagt ett handelskontor där. Händelsen finns noterad i den halvofficiella krönikan Utkast till Qingdynastins historia, där Liljewalch omnämns med det sinifierade namnet Li Lihua. Fördraget var närmast identiskt med ett kinesiskt-amerikanskt fördrag som slutits tre år tidigare och gav Sverige-Norge samma förmåner som andra västmakter tillskansat sig efter det första opiumkriget mellan Kina och Storbritannien. Fördraget utgjorde grunden för det svensk-norska konsulatväsendet i Kina och var i kraft ända fram till år 1908, då Sverige och Kina slöt ett nytt handelsfördrag med Gustaf Oscar Wallenberg.
Innan Carl Fredrik Liljevalch reste från Kina hade han utsett två köpmän från "etablerade handelshus af första rangen" som åtagit sig att fungera som oavlönade svenska och norska konsuler, för att bistå dessas fartyg där. Det var engelsmannen C. Empson, från Blenkin Rawson & Co, i Shanghai och förre amerikanske konsuln Paul S. Forbes, chef för Russel & Co, i Kanton. Forbes blev också den förste officiellt utnämnde konsuln i Kanton, fortfarande oavlönad, genom ett kungligt beslut den 25 maj 1850 om inrättandet av ett generalkonsulat där.
Efter återkommen till Sverige gav han ut en en innehållsrik berättelse om sitt diplomatiska uppdrag under titeln Chinas handel, industri och statsförfattning.
Mysen i poddformat (dvs enbart ljud) finns att spela upp eller ladda ner här https://myspodd.defria.se
Följ De Fria på Telegram! https://t.me/defria
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
 
 
Warren Delano (f. 1809) stammade från en lång rad sjöfarande Delanos. Warren följde oundvikligen i sina förfäders fotspår och blev lärling vid en handelsbank i Boston med tillhörande rederi. Vid denna tidpunkt byggde han också upp ett kontaktnät med andra finansiella intressen som skulle komma att ligga till grund för att bygga upp sin förmögenhet, som till sist gjorde att han kunde räkna sin familj till en av de 400 rikaste i USA.
Warren lämnade USA 1833 för att följa de handelsrutter som hans familj redan hade etablerat. Warren vågade sig till Sydamerika, Stilla havs-öarna och sedan vidare till Kina,
och väl i Kanton ersatte han Samuel H. Russell för “Boston te företaget” “Russell and Company”. Warren bodde i Kina i nio år och tjänade som operatörs-chef i Macao, Kanton och Hong Kong, där hans största prestation skulle komma att bli utvidgningen av Russell & Company's handel med opium.
Trots att opiumhandeln var extremt lönsam för företaget visade det sig bli en allt mer omplicerad fråga.
År 1836 hade handeln förklarats olaglig av den kinesiska regeringen som ändå växte till följd av de tolv miljoner opiumanvändarna i Kina. Russel & Company såsom andra utländska opiumhandlare fortsatte dock trots förbudet att leverera kist-vis med opium, vilket ledde fram till opiumkrigen 1839-42.
Vid fabrikerna i Russell & Company stormade åtta tusen kinesiska män dessa i protest, och det var bara en lokal milis som till slut mäktade med att dämpa den uppretade folkmassan. I slutändan tappade Kina kontrollen över opiumhandeln och tillät fri och öppen handel - under vad som alltså i så fall skall ha varit Kinesiska opiumavtal?.
Warren återvände till USA vid 33 års ålder en mycket förmögen ung man och därmed en lämplig make för många aristokratiska unga kvinnor. Han var dock endast hemma en kort tid 1843 där han fann en maka i Catherine Robbins Lyman, dotter till en av Massachusetts högre domare.
De seglade omedelbart efter giftermålet till Kina och stannade där kvar i tre år, men hur välmående livet än kunde vara i Kina planerade Warren Delano inte för en permanent vistelse. Han sökte en pension att luta sig tillbaka på, med avsikt att förbli en investerare och att föra sin fru hem till ett fashionabelt Colonnade Row-hus i New York City.
Trots hans avsikter kallades Warren tillbaka från pensionering av “Russell och Company” för att kort återvända till Hong Kong. Warren bestämde sig för att bosätta sin växande familj på landet medan han var borta. Han valde Hudson Valley och lät sin fru och sina barn flytta in i ett hyrt hem med sin bror Edward. Väl tillbaka köpte han ett gods på Danskammer Point ovanför Newburgh som han kallade Algonac.
Algonac låg praktiskt till genom den tågförbindelse som gick mellan Manhattan till Poughkeepsie, vilket tillät Warren att resa in i staden så som hans affärsföretag krävde. Vid kraschen 1857 drabbades dock Warren Delano så pass att han tvingades lägga ut Algonac till försäljning. Men eftersom nästan alla amerikaner påverkades av kraschen, så kunde ingen övertalas att köpa fastigheten.
Warren valde därför att återvända till Kina för att återta sin förmögenhet varför han på nytt gav sig in i opiumhandeln under ytterligare 5 år. Många hånade honom därvidlag då de trodde att det ekonomiska klimatet var sådant att det inte fanns några möjligheter för honom att återfå sin förmögenhet. Erfarenheten hade dock lärt Warren Delano annat och han var säker på att han kunde behålla sina återstående tillgångar och samtidigt återfå förlusterna på sina havererade investeringar.
Det var till sist inbördeskriget som räddade Warren Delanos rikedom, och tur är ju som bekant när omständigheter kommer till förberedelse. Warren Delano och andra rika familjer längs Hudson River, upplevde inte krigsförlusterna som andra gjorde, delvis för att herrarna inte kämpade i kriget. De rika som bodde längs Hudson River förblev oberörda av den förödelse som resten av landet upplevde.
Warren Delano bidrog till unionens krigsinsats genom att skicka opium till Medical Bureau of the US War Department. Medan detta bidrag har hyllats som en humanitär insats för att underlätta smärta hos de sårade och döende, så kvarstår det faktum att Warren Delano återfick sin rikedom genom denna handel med opium, åter igen eller med andra ord en simpel knarkhandlare.
Under inbördeskriget seglade Catherine och de första sju Delano-barnen till Kina för att leva tillsammans med Warren. Även under tiden till sjöss såg Catherine till att hennes barn fortsatte sin utbildning. När de inte satt på lektion gillade Delano-barnen att lära sig att knyta knopar, grunderna i fartygsnavigering, svänga från rep och använda signalflaggor för att kommunicera över fartygets längd.
Efter en resa som varade i drygt fyra månader anlände familjen Delano till Hong Kong och reste ett kort avstånd till Rose Hill-hemmet i ett samhälle bestående av amerikanska ocheuropeiska familjer. Bortsett från en mycket tillfällig resa till ett angränsande gods, var Delano-barnen avskurna från sin yttervärld inuti den muromgärdade gården i Rose Hill. Deras upplevelse av kinesisk kultur var minimal.
Warren förhindrade dessutom sina barn från att lära sig det kinesiska språket i ett försök att skydda dem från förolämpningar. År 1864 återvände de äldsta fyra Delano-barnen till USA för att fortsätta sin utbildning, det dröjde dock inte länge därefter förrän de seglade till Europa för att studera i prestigefyllda skolor.
Ett av dessa barn Sara Delano, skulle sedermera komma att gifta sig med James Roosevelt, mor till president Theodore Roosevelt som av inte någon som helst utpräglad slump också skulle komma att bli belönad med Nobels Fredspris 1906 för sina förhandlingar i det rysk-japanska kriget, alltså det Nobelska opinionsbildningspris som delas ut av det institut vars grundläggande finansiering gjordes av ett bestämt företag som heter Norsk Hydro och som skapades av ett inte obekant Investor och som sedermera fick en ordförande under andra världskriget som hette Herbert Lickfett. Vid den tiden hette den Amerikanske presidenten också Roosevelt, fast i en senare upplaga som gav Dollarn sitt kyskhetsbälte - Glass Steagall.
Förresten så finansierades det rysk japanska kriget genom finansministern Takahashis försorg - han blev beordrad - att låna pengar av amerikanen Jacob Schiff och Rothschild familjen så att det kunde ske en revolution.
Heroin började tillverkas av IG-Farben bolaget Bayer AG 1899 som lanserade det som ett helt ofarligt och icke vanebildande medel för den som var beroende av morfin - namn taget från drömmarnas gud Morpheus i grekisk mytologi. Heroin var klassat som läkemedel i Sverige fram till 1964. Det var kemisten, britten Charles Robert Alder Wright som år 1874 uppfann diacetylmorfin, genom att koka ättika och morfin. Dock var det hans tyske kollega Felix Hoffmann som 23 år senare syntetiserade heroin för medicinskt bruk. Enligt en spridd uppfattning skulle varumärket Heroin ha baserats på grekiskans ήρως (hjälte) på grund av att konsumenten kände sig euforisk, men detta är inte belagt.
I USA marknadsfördes produkten som hostmedicin på 1920-talet; detta var innan man var medveten om ämnets starka beroendeframkallande effekt. Testpatienter hade beskrivit effekten på ett sätt som fick läkemedelsföretaget att kalla sin nya medicin för heroin, "hjältinna". Medlet har förvisso (liksom morfin) en dämpande egenskap på hosta, men detta är inte ämnets främsta egenskap och som hostmedicin drogs medlet snabbt tillbaka.
Oxycotin är alltså en vidareutveckling av allt ovanstående!

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram