Marcus Ljunggren 2 tim · Andrew John Volstead född den 31 oktober 1860 död den 20 januari 1947 var en amerikansk medlem av USA: s representanthus från Minnesota 1903–1923 och medlem av det republikanska partiet. Hans namn är nära associerat med National Prohibition Act från 1919, vanligtvis kallad Volstead Act. Handlingen var möjliggörande av lagstiftning för verkställighet av alkoholförbud i USA som började 1920 även kallat förbudstiden. Volstead föddes i Kenyon, Goodhue County, i svenskstaten Minnesota, till norsk-amerikanska föräldrar Jon Einertson Vraalstad (John Vrolstad), en avlägsen släkting till drottning Sonja av Norge, och fru Dorothea Mathea Lillo. Han utbildades vid St. Olaf College, blev advokat och tjänstgjorde som borgmästare i Granite Falls, Minnesota, från 1900 till 1902. Kongresskarriär Medan han var i kongressen tjänstgjorde han som ordförande för husets domstolskommitté från 1919 till 1923. Även om han ofta ansågs vara författaren till Volstead Act samarbetade han med Wayne Wheeler från Anti-Saloon League, som tänkte ut och till stor del utarbetade lagförslaget. Emellertid sponsrade Volstead Wheeler och kämpade, främjade och underlättade dess passage. Volstead var medlem av 58: e, 59: e, 60: e, 61: a, 62: e, 63: e, 64: e, 65: e, 66: e och 67: e kongressen. Han besegrades i sitt försök att väljas till en elfte period 1922. Kort därefter anställdes han som juridisk rådgivare till chefen för National Prohibition Enforcement Bureau där han bl.a verkade tillsammans med Richard James "Two-Gun" Hart, vars egentliga namn var Vincenzo Capone, storebror till den beryktade maffiabossen Al Capone, som lustigt nog gjorde sin förmögenhet på just alkoholförbudet. Förbudet skapade marknaden! Så vilka intressen kan det då möjligen vara som låg bakom det? I USA: s 61: a kongress som sträckte sig ifrån 1909-1911 satt Andrew Volsteadt tillsammans med svenskfödda Frederick "Fred" Lundin, och även om vi ej kunnat finna någon direktkoppling till den kända svenska finansfamiljen ligger det inte långt borta skall det komma att visa sig. Fredrik "Fred" Lundin, född 18 maj 1868, död 20 augusti 1947 var den svenskamerikan som bakom kulisserna styrde i Chicago i början på 1900-talet, innan den mer kända maffiabossen Al Capone tog över makten 1922. Fred Lundin emigrerade med sin familj från byn Västra Tollstad i Östergötland till USA 1880. Hans politiska karriär inleddes 1893 efter att två poliser såg ut att gå ostraffade efter att i berusat tillstånd ha slagit ihjäl en ung svensk man. Fred Lundin fick då Chigacos många svenskamerikaner att protestera, och lyckades få de båda polismännen dömda till fängelse. Därefter fortsatte han att bygga upp sin politiska makt, och vid slutet av 1800-talet kontrollerade han så pass många röster i Chicago att han blev en maktfaktor att räkna med. I utbyte mot att hans anhängare röstade som han sa till dem ordnade Fred jobb till dem, främst inom den kommunala sektorn. Dessutom skulle de efter att de blivit anställda betala en viss del av sin lön till Abraham Lincoln-förbundet, en organisation som styrdes av Fred. Förutom dessa inkomster gjorde Fred sig en förmögenhet på att sälja enbärsdricka, vilken han kallade för Juniper Ale, en försäljning som helt säkert inte skadades av alkoholförbudet skall kanske tilläggas för sakens skull. När en annan av Chicagos bossar, William Lorimer åkte fast för korruption 1912 fick Fred Lundin dennes anhängare att sluta sig till honom istället. Nu var hans organisation så mäktigt att han kunde få sin marionett William Hale Thompson (som senare även agerade bulvan på borgmästarposten åt Al Capone) vald till borgmästare 1915. 1922 ställdes Fred Lundin inför rätta för att ha förskingrat skattepengar. Även om han frikändes blev detta början på slutet av hans karriär som politisk boss. Snart därefter vände borgmästare Thompson honom ryggen och Fred Lundin valde att dra sig tillbaka från politiken. Samtida i Sverige... Erik Harry Lundin, född 19 juli 1896 i Hedvig Eleonora församling, död 24 mars 1973, var en svensk kemist. Lundin anställdes 1919 vid Stockholms Bryggeriers centrallaboratorium, som hade grundats året innan på initiativ av företagets chef Bertil Almgren. Centrallaboratoriet var inledningsvis tänkt att ägna sig åt driftskontroll av företagets olika bryggerier, och att utnyttja vetenskaplig metodik för att förbättra bryggeriprocessen. Centrallaboratoriet kom dock att få en roll i att utöka företagets verksamhet till andra produkter baserade på jäsning, där Lundin spelade den centrala rollen, och verksamheten resulterade senare i Kärnbolaget - man plockade således fram patent på jäsningsprocesser samtidigt som förbudet kom till stånd i USA och tur är ju som bekant när omständigheter kommer till förberedelse. De första produkterna var olika typer industrihjälpmedel, och därefter inriktade man sig på framställning av vitaminpreparat. Det första blev ett B-vitaminpreparat avsett för djur, framställt ur överskottsjäst, som lanserades 1929. Ett B-vitaminpreparat för människor följde 1936, och ett C-vitaminpreparat framställt ur nypon 1937. Lundin tog en doktorsexamen vid Yale University 1927, och var från 1932 lärare i jäsningslära vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Han blev senare professor i livsmedelskemi vid KTH. Lundin invaldes 1941 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och Lantbruksakademien. 1956 belönades han med KTH:s stora pris. 1958 blev han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Lundin var från 1927 gift med Maria, född von Wagner, som föddes i en tyskspråkig familj i Odessa. Hennes bror Willy von Wagner skulle sedermera stupa 1943 för Nazitysklands räkning under ockupationen av Norge. Bland deras barn märks industrimannen Adolf Lundin och chefen för KSI - kontoret för särskild inhämtning - Bertil Lundin. Men där förelåg ju såklart ingen planering alls, och förbudet skapade ju inte alls marknaden såsom förutsättningarna att kontrollera den inte minst med patentskyddade jäsningsprocesser, och det är inte alls läkemedelsindustrin som varit beneficierna på narkotikaförbudet!