Vår avsikt är vår kompass grundad på våra känslor och vår verksamhet är en manifestation av våra sanna val. Antingen väljer vi den rikliga energi som är vår födelses grund, eller skjuter upp den till vår yttre begränsande sanning och blir kvar i fångenskap i en konstgjord existens. Själens distinktion som skördas från vår erfarenhet av livet, är vårt val att omfamna och dela som det största uttrycket för vår existens. Detta är allt som vi verkligen är avsedda för.

Vår personliga makt kan endast utnyttjas och uttryckas på en grund av egen individuell autenticitet och integritet. Detta är den heliga utformningen av en samhällsomfattande varelse. En altruist. För att uppnå vårt växande medvetna medvetande är det en evigt pågående dans. Den är ständigt strömmande mot och vikande från oss. Den börjar helt enkelt med ett val. Ett val som många av oss kan vara antingen omedvetna eller ovilliga om eller till att göra. Förvärvet av vårt medvetna medvetande och dess införande i vårt dagliga liv är avgörande för uppenbarelsen, expansionen och uttrycket för vår existens. Det är klarheten i våra visioner, val, syften och livsstilar som uppfyller våra mest sanna öden.

Förvirringen som vi tillåter och möjliggör i våra liv är vårt största hinder mot vår egen utveckling av medvetet medvetande. Den är källan till våra bekymmer, utmaningar, misslyckanden, divisioner och rädslor. Vi är inte ens medvetet närvarande ifråga om det mesta av den förvirring som vi upplever. Det är vad vi inte vet att vi inte vet om oss själva och våra liv som konfunderar oss. Vi tror inte sällan därför att vi utvecklar oss genom att anamma vad vi redan tror oss veta om oss själva istället för att alltid ifrågasätta detsamma.

Den enda gången vi är på distans medvetna om det, är när vi konfronteras med motgångar. Det är ett medvetet val att observera vad ingen av oss verkligen vill se oss som själva. Vi har möjlighet att förändra vår förvirring till tydlighet när vi anammar verklighet som sanningen att eftersträva, att vi ensamma håller oss tillbaka från att verkligen leva livet.

Vi blir vana vid att leva våra liv mellan vad som var och vad som kan vara, sällan i nuet. Vi är socialt kognitivt betingade att dagligen vara rädda för våra möjligheter, val, förmågor, livsstil och till och med kärlek. Vår första impuls är att misskreditera vår egen naturliga inspiration att uttrycka oss själva som vi verkligen kan vara. Vår andra instinkt är att avfärda och förlöjliga andra när deras möjlighet till självbestämmande kan genomsyra intrycket, vilket egentligen alltså bara är en projicering av vår egen växande ångest. Det tredje snedsteget på seglatsen är att begrava våra korta möten med vårt verkliga öde och istället möjliggöra ett vanligt liv där vi hålls fången av vår egen rädsla. Denna formel håller oss i en ständig ovisshet, den skapar mörkret i oss själva.

Förvirring är inte vårt naturliga tillstånd av att vara, eftersom vi vet att det enda som är konstant blir förändring. Ändå är det en daglig rutin som vi alla prenumererar på till olika omfattning. En strukturfascist - planeringsmänniska - är som bekant inte charm inkarnerad. Men det verkar mycket lättare att fördjupa oss själva i vår villrådighet snarare än att kräva och omfamna makten i våra egna val, uttryck, sanning och kärlek. Vi har programmerats in i ett stadigvarande tillstånd av undermedveten och allt snabbare växande ångest. Mitt i våra dagliga händelser, utsätts vi ständigt för en myriad av giftiga stimuli som snedvrider vår uppfattning och erfarenhet. Vår oro och obeslutsamhet orsakar främst våra missuppfattningar, förväntningar, ohälsosamma relationer och egocentriska önskningar.

Vårt tillstånd av förvirring växer i dimension, inflytande och komplexitet. Det blir en uppfattning vi antar som så småningom förändrar vårt förnuft, sanningshalten och ideologin inom oss. Vår fokus demonteras och konsumeras av virveln av den existens vi tolkar som verklighet - vår sanning. Vi vänder ryggen åt verklighet som sanningen om oss själva, så att vi kan uppfinna virtuella relationer med alltmer ytliga människor i en artificiell värld. Vi överlever beräknade omständigheter som ger simulerade bekvämligheter och allt mindre djup på känslorna. Detta bedrägeri kör vi på medan vi själva skördar de emotionella frukterna av planlösa materialistiska ambitioner och ovillkorligt ouppfyllda liv. I huvudsak, vi dör mer och mer inom oss, för varje dag som går och vi lever mer och mer utom oss själva, i vansinne utan kontakt med våra känslor.

Det hela har sin grund i en namnlös och ansiktslös intellektuell lättja som alltid har varit en mänsklig epidemi. Vi lär oss att ärva ursäkter som säkerhet för att täcka över vår förvirring, för att motivera våra ursäkter, olikheter, misslyckanden och rädslor. Den producerar hinder i vår personliga intelligens, förståelse, uppsåt och en manifestation av vårt syfte. Vi plågar oss med vår egen kognitiva dissonans som vi så desperat längtar efter att fly undan och överskrida. Detta dödliga hopkok av vår apati, ointresse, avund och självgodhet föder vår förvirring. Källan till våra största kamper hittas inte utifrån. Vi gör dem möjliga inom oss själva.

En global förvirring har förvrängt essensen av mänsklighetens medvetande. Dess inflytande och påverkan har givit erfarenhet av omfattande dissonanta energiers frekvenser, stress och ångest vandrar nu fritt på jorden som en naturlig del av människors tillvaro där ingen mår bra. Generationer av människor har omedvetet odlat en arkaisk, undertryckande och stridande historias existens. Förvirring används som en sköld till försvar mot personlig äkthet, ansvar och förståelse. Vi förskönar och tillfredsställer oss med sociala sedvänjor för att visa vår falska makt över oss själva medan vi anpassar oss rädda för vad alla andra skall tycka. Vi har uppfunnit smarta sätt att undvika, motverka och misskreditera allt som ifrågasätter vår sanna känslighet, möjlighet och syfte.