Vi tar ett annat perspektiv på historien om inrättande av en "amerikansk" underrättelsetjänst, som ursprungligen var känd som kontoret för strategiska tjänster under andra världskriget - OSS. Denna organisation bildades under inte bara noggrann övervakning av British Secret Intelligence Service och "upplöstes" därför senare av president Truman, som var mycket "misstänksam" mot deras operationer. OSS gick sedan under jord vid utrikesdepartementet som en "forskargrupp" som arbetade med "beteendeteori." Det leddes av en Evron Kirkpatrick, vars fru, Jeane Kirkpatrick, var direktör för den Rockefellerfinansierade trotskitiska gruppen, League for Industrial Democracy och som ofta utropas som "en stor antikommunistisk organisation", poängen är dock att alla bra trotskister har kraftig motsatt sig kommunistpartiets Moskva-gren. De sörjer nog fortfarande sin ledares, Leon Trotskys bortgång, som "mördades av en stalinistisk agent" i Mexico City 1940. Kirkpatrick-gruppen återuppstod sedan som "Central Intelligence Agency", i praktiken ledd av Allen Dulles från Sullivan-Cromwell och OSS, samt en partner i Schroder Bank, banken som hade hanterat Adolf Hitlers personliga bankkonto. Men ingen känner någon annan i detta, ingen alls

Dulles bror, John Foster Dulles, blev sedemera som bekant utrikesminister under president Eisenhower. Oavsett vilket intresse CIA kan ha haft för "underrättelsetjänstverksamhet" blev det snart klart att dess främsta intresse var förverkligandet av de enorma vinster som skulle göras i den internationella narkotikahandeln. Eftersom inte precis bara brittiska förmögenheter i början av artonhundratalet grundades i denna handel, var det logiskt att SIS-agenterna som inrättade OSS, senare CIA, skulle ha programmerats för att gå in i denna verksamhet.

Det blev senare känt som insidan och sobriquet, "företaget", vilket naturligtvis betyder ett företag där man förlovades för vinst. En ursäkt för att motivera att gå in i den här verksamheten var att en "snål" kongress vägrade att skicka tillräckligt med pengar till CIA för att finansiera dess hemliga operationer; därför skulle en lojal CIA-agent göra vad som helst för att hjälpa "företaget" att samla in medel som behövs för detta arbete i det kalla kriget.

Faktum är att några av dess mest aktiva agenter, som Edwin Wilson, plötsligt avvecklade ett ägande för sex miljoner dollar i fastigheter i utvecklingsområdet utanför Washington Beltway, en viss indikation på att det verkligen kom in mycket pengar någonstans. Vad är den nuvarande omfattningen av CIA: s drogoperationer?

Överstelöjtnant Bo Gritz, som har trettio år av framstående tjänst hos Förenta staternas armés specialstyrkor och vittnade inför husets utrikesutskott International Narcotic Task Force att 900 ton heroin och opium skulle komma in i den fria världen 1987, källan var Sydostasien och Gyllene triangeln. Överste Gritz hade varit i Asien ett antal gånger för att konferera med en av Asiens största narkotikaproducenter, Khun Sa.

Khun Sa lade sedan skulden för den globala drogoperationen helt och hållet i knäet på några välkända CIA-agenter, inklusive Theodore Shackley, som tjänstgjorde som stationschef för CIA i Laos från 1965 till 1975. Khun Sa uppgav att Shackley hade arbetat nära med Mao Se Hung, som då var den ledande drogsmugglaren i Sydostasien.

En annan kollega till Shackley var en "civilist" vid namn Santos Trafficante. Trafficante hade länge varit en ledande person i "maffian", och hade kallats inför kongressen för att vittna om ett möjligt försök att ta Castros liv på Kuba. När den "kommunistiska regimen" tog över förlorade maffian ett imperium av spel och prostitution i Havanna och andra städer. Trafficante fick i uppdrag av Syndicate Moneybags of Meyer Lansky att bli av med Castro. Huruvida försöket misslyckades, eller som är mer troligt, kom maffian till en överenskommelse med Castro om narkotikatrafiken. Trafficante blev sedan starkt inblandad i narkotikatrafikområdet i Stillahavsområdet och blev en mellanhand för Nugan Hand-operationen, läkemedelsbanken i Australien och Golden Triangle. En annan framstående personlighet som Khun Sa och andra identifierade som aktiva inom narkotikahandeln var Richard Armitage, vars drogverksamhet började under Vietnamkriget. Han flyttade senare till USA Ambassad i Bangkok. Mellan 1975 och 1979 använde han enligt vittnen sin ambassadposition för att sköta transiteringen.