Kan själv inte få nog av att yvas över bostadspriser som övergår både förstånd och livsinkomst. Har vänner som gärna himlar med ögonen över vad grannarna fått för sin lya, kanske i hopp om att själva kunna casha hem.

Inte ens pandemin stillar vårt begär efter andras hus. Det flyttar bara ut, från tullar till tallar, från kvadratsmart till hektarstort. Och vem kan klandras? Hur ska en sekulär själ förväntas vara gudagod om inte ens Ebba Busch orkar leva upp till det nionde budet?

Som hyresrättsaktivist söker jag kickarna på bostadsförmedlingens sajt. Har skannat sidan dagligen i många år på jakt efter drömlyan. Intensivt spanat efter en rödtimrad stuga, nära hav, nära park, nära torg, nära t-bana och nattöppen nödkiosk. Gärna ett hundratal 1700-talskvadrat inbäddade i syrén, ros och päron.

Har lika intensivt förbannat alla som tack vare decenniers kötid stått emellan mig och de få drömkåkar som uppenbarat sig. Hade gärna varit askungen i bostadssagorna vi återberättar till leda för 20-talets ungdomar. De som ser fram emot ett sexmannakollektiv i tredjehand för att slippa bli mambos.

Ett av få instagramkonton jag slaviskt följer heter talande nog #somewhereiwouldliketolive. Det ger en bildkavalkad av fullständigt makalösa hem världen över.

Favoriten är en hängmatta som, likt en trygg vagga, gungar på en glasveranda på molnnivå. Uppenbart manipulerad påminner den ändå om mormors favoritpsalm ”Jag har hört om en stad ovan molnen, ovan jordiska, dimhöljda länder”. En begravningspsalm som väl matchar bostäder att dö för.

Hörde mig faktiskt häromveckan säga att ”här kan jag dö”. Efter decennier på knappt bobara kvadrat närmar jag mig drömmen. Tvåan i Tumba är inga hundra kvadrat, men har veranda och spår av förhistorisk kakelugn. Den ligger varken nära hav, torg eller t-bana. Men hyfsat nära grusväg, sjö och pendel.

Oavsett om resan slutar här så undrar jag om jag är botad. Slutar jag surt sukta efter andras stuckatur? Slutar jag att likt tinderfreaks skanna bostadssajter efter något annat – eller någon annans – när jag nu fått napp? Har jag hittat hem, till mitt eget hus, och inte min nästas?

Här är det hur som helst gudagott att vara.