En skräckis på kanslisvenska.

Så bör man benämna den framtidsanalys som Svenska kraftnät (Svk) publicerade i förra veckan. Svk är den myndighet som ansvarar för att det svenska elsystemet är hållbart och säkert. Den spelar en helt avgörande roll för att Sverige ska nå sina klimatmål.

Med tanke på det explosiva innehållet borde rapporten ha blivit en politisk bomb.

För vad den säger är att Sveriges klimatpolitiska strategi är ett korthus byggt på ett enbent bord.

Och då handlar rapporten inte ens om det faktum att elektrifieringen av industrin och transportsektorn kräver en många gånger större och snabbare utbyggnad av elnätet än vad Svk tidigare varit i närheten av att genomföra. Eller att ingen vet var och hur myndigheten ska skaffa fram de mänskliga och tekniska resurser som krävs för att rent praktiskt verkställa så många parallella jätteprojekt. Eller hur tusentals markägare under kraftig tidspress ska övertygas om, eller mer sannolikt tvingas, att upplåta sina ägor åt kraftledningar och kopplingsstationer.

Rapporten presenterar bara hur elsystemet påverkas de närmaste tre decennierna av den klimatpolitiska tidtabellen i kombination med en allt större andel förnybar energi.

Det är skakande läsning. ”Långsiktig marknadsanalys 2021” målar på teknisk prosa upp ett Sverige där elsystemet under en stor del av året är på, eller över, gränsen till blackout. Där villaägare och serverhallar skaffar sig batterier och elaggregat eftersom de emellanåt får så höga elpriser att de måste koppla bort sig från elnätet. Där Sverige under delar av året blir helt beroende av att grannländerna kan och vill skicka delar av sin elproduktion över gränsen. Där kvaliteten på elen – till exempel den så kallade frekvensstabiliteten – regelbundet är så dålig att den kan förstöra allt från industrimaskiner till tandborstladdare.

Rapporten målar på teknisk prosa upp ett Sverige där elsystemet under en stor del av året är på, eller över, gränsen till blackout.

”Flexibilitet i elanvändningen är avgörande och nödvändig för ett fungerande kraftsystem år 2045 med hög elektrifiering. Sammantaget visar analyserna av effekttillräcklighet att Sverige blir beroende av flexibilitet i elanvändning”, skriver Svk.

”Flexibilitet i elanvändning” kan översättas till elransonering. I Svk:s scenarier blir tillgången på el tidvis så liten och priserna så höga att det är ekonomiskt ohållbart att slå på strömmen för mer än det livsnödvändiga.

Ändå bygger Svk:s nattsvarta scenarier på önsketänkande. Nämligen antagandet att vattenkraften även i framtiden ger ett stort och stabilt bidrag till kraftsystemet.

I verkligheten kommer den sannolikt inte göra det. De närmaste två decennierna ska all vattenkraft i Sverige tillståndsprövas utifrån hårdare miljökrav.

Ändå bygger Svk:s nattsvarta scenarier på önsketänkande.

Svk ägnar ett särskilt avsnitt i rapporten åt detta. Och konstaterar att om vattenkraften ska uppnå ”god ekologisk status” enligt det nya regelverket kommer det innebära ”en relativt stor produktionsförlust som får genomslag genom ökade årsmedelpriser, och en negativ årlig energibalans. (...) De höga priserna innebär även att inte lika stor del av Sveriges elbehov kan tillgodoses.”

I sammanfattningen skriver Svk: ”Scenarierna visar på ett annat kraftsystem än vad vi är vana vid i dag. (...) Elpriserna blir i regel mer volatila och kopplas i ännu större utsträckning till variation i produktion. Kraftsystemet blir mindre förutsägbart och utfallsrummet för möjliga driftfall ökar. (...) Om överföringssystemet inte utvecklas i takt med förändrade produktions- och förbrukningsmönster så kommer klimat- och energipolitiska mål bli svåra att uppnå och samhällets välfärd och utveckling kommer att försämras.”

Så skriker man i panik på myndighetsprosa. Hör politikerna vrålet?