" Jonas Karlssons nio OS-berättelser på Discovery plus inför vinterspelen 2018 var bra, hans sex nya inför sommar-OS 2020 var mycket bra. Eller rättare: De är mycket bra.

Eftersom Tokyo-OS 2020 flyttats till den sommar som nu ligger framför oss kan jag rekommendera ett omtag på ”Jonas Karlssons Olympiska berättelser”, fortfarande på Discovery plus.

Den första berättelsen bär undertiteln ”Ben Johnson – när sanningen hann ifatt” och är både en gammal och en helt ny historia, eller rättare sagt, nu har också den nästan sanna historien om Ben Johnson kommit ifatt den nästan helt osanna.

Låter invecklat, är egentligen busenkelt.

Ben Johnson fälldes för dopning och fråntogs guldmedaljen på 100 meter i Seoul 1988 – i dag vet vi att det förmodligen bara var två helt rena löpare i detta OS-fält. Jonas Karlsson träffar Ben Johnson trettio år efter skandalen, och det är en rak, fin, tragisk, ögonöppnande intervju – och den kompletteras med en rad dokument och en rad vittnesmål från den här tiden: journalister, medtävlare, dopningsansvariga. Det finns fortfarande många luckor som väntar på att fyllas i, och även om Jonas Karlsson inte lyckas fylla i dem alla, så bidrar han i alla fall med bitar av den nya sanningen.

Ben Johnson erkänner att han dopat sig, men inte med det medlet som man påstår att testet visade, utan med ett helt annat. Ben Johnson menar att testen och domen var riggade på förhand, Ben Johnson skulle till varje pris avslöjas. Hans bittra fiende på löparbanan, Carl Lewis, skulle till varje pris skyddas. Och så blev det. Det tog ytterligare några år innan resten av fältet avslöjades som fuskare, kvar stod den odopade amerikanen Calvin Smith med sin fjärdeplats, utan medalj – Jonas Karlsson har en lång, bra intervju med honom också.

Sedan kommer i samma program en tredje intervju (också mycket bra) med den jamaicanska löparen Tayna Lawrence, från början bronsmedaljör på 100 meter under OS i Sydney 2000. Odopad blev hon slagen av både amerikanskan Marion Jones (dopad) och grekiskan Ekaterini Thánou (dopningavstängd vid OS i Aten 2004). Tjugo år senare blir Tayna Lawrence fortfarande upprörd och förbannad när Jonas Karlsson för saken på tal – hon berättar om hur både nationella och internationella förbund medvetet skyddade de stora stjärnorna, hur det manipulerades med dopningsresultat och urinprov. Det internationella friidrottsförbundet ville mer än något annat undvika skandaler – så man silade mygg och svalde kameler.

Det är väl upp till var och en av oss att dra slutsatser om hur det eventuellt ser ut på dopningsfronten av i dag – själv har jag inga som helst illusioner. Pengarna styr, och ligger det i de ekonomiska intressena att dölja dopning, eller se mellan fingrarna, ja då förblir den nog dold, även i dag.

I seriens femte avsnitt är Jonas Karlsson tillbaka i dopningsträsket när han ånyo gör ett mycket bra reportage, denna gång om den statsstyrda dopningen i före detta Östtyskland, DDR. Han träffar den östtyska sprintern Ines Geipel som under uppladdningen inför sommar-OS i Los Angeles 1984 (som Östtyskland kom att bojkotta) blev angiven som en folkförrädare av en friidrottskamrat. Stasi fick reda på att hon funderat över att hoppa av efter OS, hon hade blivit förälskad i en mexikansk gångare, och Stasi lyckades i stort sett fördärva både hennes idrottskarriär och hennes liv, både fysiskt och psykiskt.

I dag jobbar hon i Berlin på ”Doping-Opher-Hilfevereins”, som kartlägger hela det före detta statsstyrda östtyska dopningsprogrammet. Det omfattade 15.000 östtyska idrottare, många av dem blev skadade för livet, nu kan de vända sig till Ines Geipels förening för att få hjälp, driva process mot den tyska staten etc.

Detta och mycket mer i ”Jonas Karlssons Olympiska berättelser”. Mycket sevärt."