Den nuvarande situationen är inte bara en bedrägeri. Det är kanske den yttre gränsen, det ultimata uttrycket för människors förmåga att gripa efter halmstrån och hoppas att rida på det till stjärnorna ... en indikation på den oändliga okunskapen hos människorna om sig själva.

Detta är inte en lätt uppgift att ta sig an för någon människa, eftersom de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av förnekelse, där de till exempel vill tro att regeringen i princip älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka och välfärd. Människor vill tro att eftersom de har bemödat sig om att lägga trettio minuter vart fjärde år på att rösta, så skapar detta någon form av verklig lojalitet mot dem själva från den styrande maktens sida, trots att makt faktiskt betyder – kraft att bryta motstånd. Människor kan – vill – bara inte föreställa sig att de själva skall utsättas för makten, att de själva utgör motståndet, trots att de faktiskt ser otaliga exempel på just detta varje dag… herregud, de lever ju i en demokrati. Det har vi ju alla fått lära oss.

Att ingen av oss har i verkligheten någonsin varit ens i närheten av att leva i någonting som rätteligen skulle ha kunnat kallas för demokrati i förhållande till vad vi ofta har uppfattat att begreppet innebär, det är fortfarande bara ett obehaglig frö till en misstanke i den breda allmänhetens medvetande. Inte så många vill erkänna att de är totalt grundlurade. Kejsarens nya kläder på steroider. Men fröet har ändå börjat gro, på grund av det omgivande klimatet.

Den breda allmänheten kommer dock inte ännu att erkänna att hela systemet nu har blivit öppet korrupt och inte bara i det dolda, vilket nu helt uppenbart innebär att de bara bryr sig om att bevara sig själva. Det skulle nämligen annars innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av trosföreställningar till ingenting och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att våga göra något sådant. De vill helt enkelt inte ännu ställas inför möjligheten att deras hela värld har baserats på lögner och att deras liv inte är och heller aldrig har varit deras i någon egentlig mening. Processen tar tid, men den är igång och den går inte att stoppa.

Festmissiv med farlig dramatik höjer som bekant reaktionstemperaturen och ökar på utvecklingshastigheten i det allmänna medvetna medvetandet, men det är på både gott och ont givetvis, så mitt i all eskalerande geopolitisk dramatik, så måste människor nu börja att betrakta sina egna känslogrundande värderingar, antingen frivilligt eller beroende på yttre tvingande omständigheter, eftersom status quo inte längre håller som beskrivning av den uppfattade verkligheten.

Tack för att ni finns och att ni gör vad ni gör