Alla är bara så jävla dumma i huvudet att de inte begriper vad jag skriver - det är tyvärr ingen okänd tanke på något vis vid tillfällen som detta, precis som den påföljande insikten om att den pedagogiska kompetensen därför förmodligen inte riktigt ännu är helt fullkomlig

Att söka djupare sanning och få kunskap om verkligheten - oavsett om det handlar om ämnen som ligger "utanför" vår nuvarande förståelse om oss själva, alltså särskilt när det gäller självförståelse - är en enskild resa. Den tar aldrig hänsyn till vad någon annan anger som "evangelium".

Det finns bara en väg för varje individ att vandra och den går genom upplevelsen av de egna känslorna och deras värderingsmässiga grunders ifrågasättande.

Emotionellt mognande, utförande och självförståelse är lika viktiga som intellektuell insikt, om inte mer så. I denna dag och ålder, är det lätt att tappa kopplingen till våra fysiska kroppar, som rymmer vår intuition och djupare känslor samt vår inre vetskap, vår känslomässiga "kompass". Det är svårt att hålla sig jordad inom oss själva när vi är limmade till datorskärmar, mobiltelefoner och plasma -TV - apparater.

När människor ser på världen i dag, kan det ibland vara bara direkt deprimerande. Det finns bara inget annat ord för det och är det då inte intressant hur snabbt världen har förändrats och hur det har blivit på detta sätt under de senaste åren? Det har verkligen hänt ganska snabbt. Ena minuten, vi var fria och de flesta såg fram emot en ljus framtid och då plötsligt, på något sätt så befann vi oss i dagens värld, där våra regeringar är helt utom kontroll, vår polis alltmer har militariserats, Europa är på väg att falla samman, och alla har för det mesta, lurats av den vanliga propagandan till att spendera merparten av sin tid tittande över axeln undrande om killen bredvid dem på bussen är en "terrorist".

Naturligtvis, i bland dessa ifrågavarande massorna finns det de även de människor som vaknat sedan länge och också nyligen uppvaknande personer, som vet mycket väl vem de verkliga terroristerna är utöver oss själva, nämligen den Djupa Staten med sina lakejer. Människor som kan se igenom fasaden av för närvarande dominerande rädsla-skapande kampanjer. Men även de mest medvetet medvetna människor förblir ofta fortfarande förbryllade och frustrerade i sina ansträngningar att finna något medel till motverkan av denna situation.

Vid uppvaknandet till mer medvetet medvetande - ökande metakognition - och att upptäcka världen är inte vad de först trodde att den var, gör att många människor vanligtvis börjar se hur systemet och leder ner i ett kaninhål av ändlösa konspirationsteorier, varav en hel del verkligen är sanna, men de flesta ändå är avsiktligt tillverkat vilseledande buller, vilket gör att i slutändan hamnar många i ett tillstånd av förvirring, frustration eller värre. Många går sedan vilse i sin fortsatta strävan efter någon att skylla på. Som om att peka finger åt någon och ropa "Du!" Faktiskt kommer att ändra någonting. Men detta verkar i allmänhet fortfarande vara vägen för den mänskliga naturen - i alla fall den svenska, ser vi någon annan att beskylla för att ha fått ner oss i den här röran, så tycker vi inte sällan sedan att vi har rätt att kräva att någon annan fixar det åt oss.

Vår egen underlåtenhet - intellektuella lättja - är aldrig vårt eget problem.

Vi gör detta eftersom i allmänhet, människor har varit mycket effektivt programmerade till att acceptera två mycket falska och i själva verket två diametralt motsatta realiteter, som sanna. Å ena sidan ser vi oss som alla viktiga, kungen av det egna slottet som det var - som vi inte ens äger och efterfrågan på att vi betjänas av andra i tid och otid till vår belåtenhet; Vi anser oss vara något över den gemensamma arbetaren vi kan anställa oavsett särskild uppgift - men å andra sidan ser vi oss som obetydliga små människor som inte kan göra verklig skillnad i världen och som måste se upp till andra människor som mer kloka, eller placera vår tro till auktoriteter för att mirakulöst leda oss till en bättre värld. I själva verket är detta bara mycket attityd - en inställning, denna bisarra kombination av två helt falska uppfattningar om verkligheten som har lett mänskligheten till vår nuvarande situation och belägenhet.

Ärlig och uppriktig självrannsakan är vägen framåt för individen och individen är allt som betyder någonting för människan - på både gott och ont.