Jag gråter.... en gråt av lycka och sorg.... av lycka för dessa systrars skull... Men av sorg för alla dem som sjukhuset gett upp hoppet om och som inte fått denna chansen (eller andra) till att få livet tillbaka...
Tänk om min morfar och mormor fått ändrad kost.
Tänk om min mammas Lars fått ordination från läkaren att ändra kosten. Han dog aldeles för ung och också en oerhört plågsam tid sista tiden pga av alla biverkningar.
De allra flesta har en sådan stor tilltro till den svenska skolmedicinen, att de kan allt och vet bäst när det gäller cancer, så att man accepterar beskedet om att välja hospic och att inget mer går att göra...
När skolmedicinen misslyckas med att rädda liv borde det finnas ett krav på dem om att uppmana personen framför dem att söka sig annan vård.
Svensk skolmedicin har inte patent på cancer. De äger inte vår hälsa. Vi ger dem tillstånd till att vårda och göra ingrepp. De äger inte oss. De har inte patent på liv och död.