" I Sverige har vi fri bevisprövning. Högsta domstolen har i flera domar slagit fast att parterna i ett mål kan åberopa relevant bevisning, även om den inte har tillkommit i föreskriven ordning eller bevisets ursprung är oklart. Det är uppenbart att bevisningen inte kommit fram genom tortyr eller likande, vilket är den enda situation då det kan aktualiseras att avvisa bevisning med stöd av Europakonventionens bestämmelser. Sedan ska domstolarna naturligtvis bedöma om bevisningen räcker för en fällande dom, precis som i alla andra mål.

Bevisningen har kommit till Sverige efter att svenska åklagare utfärdat det som heter en europeisk utredningsorder, det vill säga en begäran från en åklagare i Sverige till en åklagare/domare i utlandet om att få information eller annat. Detta förfarande regleras genom lag och är det sätt som polis och åklagare inom EU samarbetar över gränserna. I det här fallet har man begärt att få del av material som redan fanns hos myndigheterna i Frankrike. Fransk domare har beslutat att överlämna materialet till svenska myndigheter. Svensk åklagare har alltså inte bett franska myndigheter att avlyssna någon. Detta medför att de svenska reglerna om hemliga tvångsmedel inte blir tillämpliga på det sätt advokaterna påstår och det gäller inte bara Encro-materialet utan vid allt rättsligt, internationellt samarbete.

De argument som advokaterna för fram i artikeln har använts i flera domstolar, både tingsrätter och hovrätter. I inget fall har detta lett till att bevisningen har avvisats. Orsaken till att domstolarna har godtagit detta bevismaterial som bevisning är att det är förenligt med svensk lag att använda det som bevisning i Sverige.

Det är förståeligt att försvarsadvokaterna i de pågående målen där Encro-material åberopas som bevisning gör vad de kan för att få bevisningen avvisad. Men att påstå att rättsväsendet i Sverige skulle ägna sig åt att tillåta ett ”urskillningslöst förfarande som riskerar att riktas mot journalister, tidningsredaktioner, advokater, politiker, präster och andra grupper som lagstiftaren anser bör vara skyddade mot sådana åtgärder” är populistiskt och vilseledande. I det Encro-material som svenska myndigheter tagit del av finns inga journalister, präster eller läkare. Encro-telefonerna har använts i kriminella syften och det vore anmärkningsvärt om man i strid med svensk rättstradition inte skulle använda materialet som bevisning i svenska rättegångar."