Jag har tidigare skrivit att mitt Ja till Euron i folkomröstningen 2003 är min enskilt allvarligaste politiska missbedömning. Till detta kan jag nu tillfoga att min missräkning om vad Bulletin kom att bli, mot vad det kunde ha blivit, är ett av mina hittills allvarligaste professionella och även i stor mån också personliga missbedömningar. För min egen del är det en ödmjukande erfarenhet att få vara med om att man oavsett ålder, yrkeserfarenhet och eventuell mognad och kunskap, likväl kan göra en sådan missbedömning. Och i den mån mitt engagemang i Bulletin också varit avgörande för andra personers beslut om sitt engagemang och de är missnöjda med detta sitt beslut, vill jag be dem oförbehållsamt om ursäkt om min missräkning om Bulletin i sin tur också förlett dem till ett liknande misstag.

Det finns fortfarande ett antal väsentliga och samverkande skäl, som handlar om såväl kommersiell sekretess som starka personliga hänsyn, som jag anser även framöver förhindrar mig från att kommentera både enskilda uppgifter och hela skeendet. Efter ett så här pass allvarligt misstag kan man emellertid inte vända blad över en dag, och jag kommer därför att försöka bära med mig dessa från ett mentalt och intellektuellt perspektiv kostsamt förvärvade erfarenheter av min missräkning, som rättesnören, vilka förhoppningsvis hindrar mig från att begå liknande misstag framöver.