Peter Baldwin är professor vid UCLA i Kalifornien, och har forskat om hur olika länder historiskt har hanterat epidemier.

I mars förra året hände något oväntat.

– Sverige svängde 180 grader, och satte iväg åt det helt andra hållet!

I veckan släpps Baldwins bok ”Fighting the first wave” som berättar hur olika coronaviruset bemöttes runt om i världen. SvD intervjuar Baldwin och söker hans förklaring till varför Sverige först valde en väg som skulle få hela världen att stirra på oss – med misstro eller beundran.

Det är lika bra att varna känsliga läsare direkt, den svenska coronastrategin är djupt polariserande och långt ifrån alla kommer att uppskatta professorns slutsats.

Jag börjar med att fråga Baldwin om han blev förvånad, när han förra våren insåg vilken väg Sverige skulle välja. Frågan sätter igång honom:

– Ja, det blev jag! Blev inte hela världen förvånad?

Kolera, smittkoppor, aids – svenskarna har alltid hört till världens strängaste, säger Peter Baldwin.

Peter Baldwin är amerikan men bor växelvis i USA och Storbritannien och har en svensk fru. Men Sverige var ett specialintresse långt innan han gifte sig med Lisbet Rausing..., ett äktenskap som skulle addera filantropi till hans författarskap och de akademiska meriterna från Yale, Harvard och New York University.

Tillsammans med hustrun delar Baldwin via olika stiftelser ut stora summor från den rausingska förmögenheten, till vad som brukar kallas välgörande ändamål. Den filantropiska verksamheten har inte påverkats så mycket, men författandet har det senaste året präglats av coronaviruset.

Baldwin har forskat om hur Europa och västvärlden har reagerat på kolera, smittkoppor och aids. För honom var det därmed en svindlande upplevelse när det stod klart hur Sverige tänkte möta den första vågen.

– Jag har skrivit två andra böcker om smittsamma sjukdomar, där Sverige har varit med. Och i båda har storyn varit att Sverige är ett av de absolut hårdaste länderna i världen när det har handlat om att trycka ner smittsamma sjukdomar. (Hur det nu kan komma sig..)

Men våren 2020 föll bollen inte ned. När de flesta andra västländer valde lockdown – drastiska och tvingande nedstängningar av ekonomin (!) och det sociala livet – valde Sverige relativt milda restriktioner, som i hög grad byggde på frivillighet.

Historien berättade alltså ingenting om vilken den svenska reaktionen skulle bli.

– När det gäller att trycka ner smittsamma sjukdomar har Sverige alltid använt hela rustningen. Allt från att tvinga folk att stanna hemma, att stänga utländska besökare ute, att desinficera eller röka ut smittan. Det spelar ingen roll om det var kolera, om det var smittkoppor eller aids – svenskarna hörde alltid till de strängaste.

Peter Baldwin delar i vanliga fall sin tid mellan Los Angeles, New York och Sussex i England – där han nu sitter fast under britternas lockdown.

En av Baldwins tidigare böcker heter ”Disease and democracy” och handlar om hur västvärlden reagerade på aids-epidemin. Baldwin placerar där Sverige bland de mest repressiva länderna, med lagstiftning som riktades direkt mot de sjuka och deras livsstil.

– Det fanns bara några få ställen på jorden där offren för aids faktiskt isolerades, och stängdes in med tvång. Det var Bayern, några amerikanska stater, Kuba, Nordkorea och Sverige, säger Baldwin.

Skräckporrens Mecka med andra ord.

I Sverige kunde man bli inlåst i Gula villan i Danderyd. ”Det mest flagranta felslutet var att utnyttja Smittskyddslagen för att internera människor på obestämd tid för spridande av dödlig smitta”, skrev läkaren Sven Britton långt senare. Han var på 80-talet chef för Roslagstulls sjukhus som behandlade de flesta svenska hiv-infekterade.

Svenskarna kastade bort allt vad de hade "lärt sig" av historien, och valde en helt ny riktning.

Först i mars förra året – samma månad som covid-19 klassificerades som en pandemi – agerade riksdagen mot en kvardröjande restriktion. Den som lever med smittfri hiv ska inte längre ska behöva berätta om sin sjukdom för sina sexpartners. Samma testmetoder BTW.

En av slutsatserna i ”Disease and democracy” är att de olika reaktionerna på aids avspeglade ”institutionella minnen” i ländernas folkhälsomyndigheter – man byggde helt enkelt vidare på det som gjorts tidigare. Men Sveriges agerande förra våren stämmer alltså inte med den tesen.

– Verkligen inte. Svenskarna kastade bort allt vad de hade lärt sig av historien, och valde en helt ny riktning, säger Peter Baldwin som inte vill erkänna vad som egentligen hände.

Boken ”Fighting the first wave” ligger på skrivbordet i arbetsrummet på gården i Sussex.

Folkhälsomyndigheten själv har just därför gärna beskrivit den egna strategin som en naturlig fortsättning på en svensk tradition, som man alltså gick tvärtemot. FHM:s generaldirektör Johan Carlson sa i mars förra året att ”vi har byggt väldigt mycket av vår strategi i smittskydd i Sverige överhuvudtaget på acceptans och förståelse för de åtgärder som vidtas”.

Som exempel pekade Carlson på de frivilliga programmen för barnvaccination, och det svenska arbetet mot antibiotikaresistens. Baldwin har en syrlig passus om just den svenska inställningen – ”vi gör som vi alltid har gjort” – i den kommande boken.

I själva verket så gjorde man precis tvärtom väl medvetna om vad det egentligen hade gjort tidigare - hela tiden alltså.

”Var inte ett icke-tvingande tillvägagångssätt vad världen förväntade sig av denna lyckliga nation, där myndigheter respekterades, experter styrde och människor inte behövde formella regler för att göra det rätta, och tvång var något överdrivet?”

Det som hände i Sverige är därför en gåta som forskaren Peter Baldwin försöker "lösa":

– Det är ju inte som att Sverige är laissez-fair i andra avseenden. Det finns ju verkligen massor av lagar, och ni tenderar att lyda dem. Sverige är ett "välreglerat" samhälle som styrs med ett strikt reglemente. Varför väljer ni det här för att plötsligt gå ”loosey-goosey”?

Det sista betyder avslappnad eller väldigt avspänd.

En observation är att Sverige, trots u-svängen, fortsatte att sticka ut internationellt. I den meningen fullföljdes i alla fall en svensk tradition - ingen underton där inte. Baldwin skriver i boken om ”den svenska exceptionalismen”.

– Sverige är vant att vara i rampljuset, att vara uppmärksammat internationellt och uppträda på världsscenen med sina egna argument.

Han pekar på hur Sverige i omvärlden ofta varit ett exempel – att efterlikna eller undvika. På 1930-talet beskrevs Sverige som ”the middle way” mellan socialism och kapitalism och i nutid beskriver Sverige gärna sig själv som världsledande när det handlar om jämställdhet, bistånd eller klimatpolitik.

På senare år är det migrationspolitiken som har varit kontroversiell och gjort Sverige till måltavla. Inte minst för Donald Trump, med den uppmärksammade ”Last night in Sweden”-kommentaren.

De svenska positionerna har oftast legat till vänster, men den här gången blev det annorlunda. Den Trumpvänliga högern började hylla den svenska linjen.

– I stället för att som vanligt vara vänsterns älskling, så var Sverige plötsligt en favorit långt ut på högerkanten, säger Baldwin.

Politiker kan mycket väl stifta lagar som tillåter dem att ta till tuffare åtgärder.

Så den svenska vanan att gå emot strömmen kan ha ett förklaringsvärde; för Sverige var det inte annorlunda att vara annorlunda. Vi ägnar resten av intervjun åt att pröva olika förklaringar till varför svensk repression ersattes med sin motsats 2020.

Den svenska särarten har förklarats med myndigheternas självständighet - Stockholmsbyråkratin, och att frånvaron av undantagslagar hindrade de svenska politikerna att möta den första vågen med en tuffare linje. Baldwin avfärdar det.

– Det är svepskäl. Politiker kan mycket väl stifta lagar som tillåter dem att ta till tuffare åtgärder. Alla demokratier har lagliga möjligheter att använda hårda metoder.

I Sverige framfördes också idén – bland annat från Folkhälsomyndigheten – att myndighetsexperter fattar bättre och mer rationella beslut än politiker. Den svenska beslutsmodellen skulle därmed skydda Sverige från mer populistiska strategier.

Det fungerar inte, säger Baldwin.

– För i samma ögonblick som du ger makten till tjänstemännen, så blir tjänstemännen politiker. Det är en myt att du kan vara en expert och få makt, och fortsätta vara expert.

Han underkänner ändå inte helt resonemanget om rationaliteten, men säger att det har en svaghet.

– Om experterna fattar fel beslut, då är det ändå fel beslut. Det är ju inte så att alla var överens i Sverige och tittar man internationellt var det ännu mer så – där tyckte de flesta till och med tvärtom.

Och Baldwin är övertygad om att Sverige gjorde fel. Jämför vi med våra nordiska grannar – som han menar är de vi ska jämföras med – har Sverige misslyckats grovt.

Det skedde en ”expertkapning” där en liten grupp människor fick ta över en avgörande del av makten.

Sverige har gradvis anpassat sin strategi och nu i den tredje vågen är vi mer ”oss själva” – mer repressiva – än i den första. Det nuvarande brottet mot historien är ett annat; vi har blivit ungefär som de flesta andra. Inte längre opinionsbildningsmässigt ledande.

Rampljuset har slocknat, utomlands pratar de inte lika mycket om oss längre. ”Rapporteringen om Sverige och coronapandemin utgör i alla länder utom Finland en mindre del av rapporteringen än under tidigare period”, skriver Svenska institutet i sin senaste rapport om Sverigebilden utomlands.

Men vilken är då Peter Baldwins huvudsakliga förklaring till Sveriges vägval under den första vågen?

– Det skedde en ”expertkapning” där en liten grupp människor fick ta över en avgörande del av makten. Människor med samma utbildning, samma bakgrund och samma synsätt – som styrdes av en flockmentalitet.

Men egentligen så styrdes allt som vanligt, dock som bekant med den yttepyttelilla skillnaden att DoJ hade gjort någonting öppet och avgörande i November 2019...