Hjärtval
2021-02-26
1 h ·
God morgon och önskan om en trevlig helg!
Ponera att en bekant, vän, någons barn fyller år och ska ställa till med födelsedagskalas.
Du får en inbjudan men av olika anledningar väljer du att tacka nej.
Om den här inbjudan hade varit till en begravning istället.
Vad hade du gjort och valt att göra då?
Det finns som vi alla vet vissa oskrivna regler, att inte gå på begravningar, vad än ursäkterna eller anledningen må vara är just ett sådant exempel.
Även om tankar, reflektioner kors och tvärs i mitt huvud finns där en röd tråd.
Jag förstår att du som har läst och läser texterna jag publicerar redan har sett den.
Den röda tråden alltså.
Det mesta av innehållet i mina texter är självupplevt medan annat är sådant jag har fångat upp.
Som en konsekvens av att jag har en förmåga att hamna i de mest spektakulära, otroliga, ofattbara och prekära situationer någon kan föreställa sig!
Då ska ni som läser ändå veta att det jag väljer att posta är bara toppen av ett isberg.
För skulle jag skriva om rubbet är risken överhängande att ingen av er skulle tro mig.
Bara den vetskapen är tuff och riktigt tung att bära!
Ingen skugga ska såklart falla över någon, inte ens över dem jag valde att berätta de som inte trodde mig.
De som med hela sitt kroppsspråk och ansiktsmimik avslöjade sig.
Det handlar om att få själ, hjärta och tanke att rocka, remeber?
Om ni har följt kronologin förstår ni vad jag menar!
De tre nycklarna som skulle vara obligatoriskt på läroplanen i skolorna.
För får vi inte dessa bitar att rocka, då är det bara en tidsfråga innan sprickan i kristallen blir alltmer tydligare, ett kulissbygge fullt av lögner och självbedrägeri rasar som ett korthus.
Inte för alla då naturligtvis, de mest skickliga av aktörer som gillar att spela teater.
De som lyckas att leva lögnen kan tänkas klara av att håll uppe kulissbygget och fasaden.
Till priset av vad vet bara de själva.
Jag känner inte många som lyckas med detta konststycke, gör du?
Eller kan du handen på hjärtat ärligt säga att du får bitarna att rocka i samklang och harmoni?
Isåfall GRATTIS, du är unik.
För den kassako Big Pharma har varit och fortfarande är gör ju att man förstår att ett självbedrägeri som saknar motstycke ändå ligger i pipen överensstämmande med den FAKTISKA verkligheten, bakom den där fasaden det kämpas så hårt med för att hålla intakt.
Varför då?
Sänk garden istället och våga tappa en boll eller tre.
Ni vet hur man brukar säga om jonglören. Hur vi kommer denna närmare då vederbörande tappar en boll eller fler.
Då vi inser det mänskliga bakom en miss lite nu och då under jonglerandet.
Ännu en metafor av fler vilken jag hoppas nå ut och fram till er som läser.
Jag förstår idag ännu mer att min teori om psykologer, terapeuter och andra som väljer att lyssna på problem dagarna i ända.
Många gånger, inte alla då givetvis då det alltid finns undantag om nu någon som råkar vara leg. psykoterapeut/psykolog och läser dessa rader...
Men det blir lite som med skomakarens barn går utan skor. Bagarns barn går utan bröd.
Ordstäv och ordspråk, vissa mer spot on än andra, visst finns där en sensmoral och det är det här med språkbruk och språkvård.
Ord som sätts i dess kontext och rätta för varje specifikt ändamål och sammanhang, dessa ord sammansatta till meningar är det mest effektiva för att få de små grå i våra hjärnkontor att jobba!
För den detaljorienterade som ser de små detaljerna och förstår att det lilla många gånger är det stora blir allt så uppenbart.
Jag skriver av egen erfarenhet och de aha-upplevelser denna resa har givit och ger mig.
Det gäller bara att upptäcka det, i vissa fall beroende på hur stort självbedrägeriet är kan insikten låta vänta på sig och dröja flera år.
Detta innan den berömda poletten trillar ner.
Parallellt med allt annat som hör vardagen till rasar detta krig.
Ett krig på det spirituella och psykologiska planet.
Jag sänder här varma tankar, styrka och god energi till de av er som är ensamma.
Ni som inte har någon att prata och ventilera era djupaste tankar med.
Eller vad värre är, ni som har människor omkring er men likafullt känner er ensamma.
Det är ändå någonstans ännu värre då det bryter ner själen.
Been there, done that.
Vi pratar sällan om döden i det här landet. Det blir väl för mycket antar jag och anses som direkt olämpligt.
Medan i andra länder råder ett helt annat samtalsklimat om just döden.
Don't mention the war.
Dont't mention death.
Don't mention anything at all except for happy-joy-joy stuff.
Nämn inte kriget.
Nämn inte döden.
Nämn ingenting alls förutom glättighet och lyckoämnen.
I "min" värld, för jag inser att det är lite som min värld med tanke på den uteblivna respons i form av antingen exkluderande med tystnad som påföljd.
Flackande blickar, nervösa, konstlade skratt eller det värsta av allt. Sminkade "grisar", egentligen en förolämpning mot grisar då jag är den största av djurvänner.
Det sägs ju att det går inte att sminka över en ful gris och visst är det så.
För det är helt omöjligt!
De riktigt duktiga och mest slipade aktörer, just de här som försöker med make-up, botox, adrenochrome för de fullständigt utan skrupler i kroppen.
Jag ser igenom alla och har egentligen gjort ända sen barn.
Vi med mediala gåvor, stora som större ända sen barnsben, klart som fan rent ut sagt att vi skrämde skiten ur folk och fä, det säger sig självt. Särskilt de där som gärna ville framstå som så kärvänliga, putti-tuttiga-snuttiga och rara.
Medan det i själva verket var precis tvärtom!
Nu menar jag inte att en creepy feeling nödvändigtvis alltid behöver vara likhetstecken med ett monster bakom fasaden och en till synes perfekt yta. Det är ändå ögonen som är själens spegel, en blick går inte att kamoufleras än mindre sminkas över.
Som 49-åring är det så många pusselbitar som 2020/2021 äntligen finner dess rätta plats.
Det gör ont när knoppar brister.
Det gör ännu mer ont då det går upp för en hur människor till följd av deras själsgrunder som står för någonting annat än just min, sanning och rättvisa, har varit oärliga bakom ryggen.
Dock är det värst för de själva om det finns ett uns av etik, moral och samvete i kroppen.
Det har kindpussats, det har smörats, det har försökts men mig lurar man inte!
En gris är alltid en gris och kommer så förbli.
Livets hårda skola lär och trots cynism, sarkasm och ironi som jag vet får några av er att dåna.
Det kan inte hjälpas för illusionen av vilka vi har itutats att vara är en sak. Vilka vi egentligen är kan vara för de som har det MOD som behövs för att ta reda på det, en helt annan!
Det handlar om att förstå INNAN priset blir för högt.
En episod ur även denna gång min favorit tv-serie "Lilla Huset På Prärien".
Den gamla damen som ska till att ställa till med födelsedagskalas minsann.
Jag minns inte exakt händelseförloppet, det har trots allt hunnit runnit mycket vatten under broarna sen jag såg just detta avsnitt.
Sensmoralen är i alla fall följande:
En vaka, begravning är det BIG NO NO att tacka nej till och inte komma på. Medan en födelsedag är det legitimt att tacka nej till.
Det hela går ut på att den äldre damen lyckas med konststycket att få prästen, Charles Ingalls med på noterna att hålla detta hemligt.
Damens barn och barn-barn nås alltså av beskedet att hon har gått hädan, avlidit när det i själva verket är andra planer på gång.
Caroline blir till en början förargad på sin man Charles som har gått med på detta, sicket stölleprov tänker Caroline som den snusförnumstiga och kloka kvinna hon är.
Det hela slutar med att den äldre damen lyckas prata omkull och övertala Caroline så till den milda grad. Gissa vem som får äran att baka tårtorna till denna vaka?
Till en början står den gamla damen med svarta sorgedräkt och svart slöja, det var ju ändå hennes begravning och vaka eller hur?
Hon följer hela händelseförloppet alltjämnt barn och barn-barn hon inte har träffat på en evighet ansluter till vad de tror är en vaka.
En äldre präst, domprost med en högre befattning i byn tillkallas.
Det hela slutar med att han friar hellre än fäller.
Han som också hade en gammal mamma han inte hade besökt på länge...
Nu har jag nästan berättat hela avsnittet men det kan inte hjälpas!
Om jag hittar just den här episoden postar jag isåfall den framöver.
Det är ett avsnitt ALLA borde se!
Äldre, yngre och allt däremellan oavsett om man är en vän av
"Lilla Huset På Prärien" eller ej.
Det är själva budskapet, essensen och kärnan som är primärt!
Allt annat förefaller sekundärt.
I alla fall om någon frågar mig.
Ärligt talat är det i skrivande stund högst oklart vilken tidslinje en annan lever och harvar på i?
Inte är det 3D, inte riktigt 5D heller, så vad är det frågan om egentligen?
Finns det ytterligare en dimension och därmed isåfall en tredje tidslinje som de största Tjalle-Twärviggarna hamnar på, eller?
Vafalls?
-Du tänker för mycket, vet ni hur många gånger jag har fått höra just den meningen?
Den dagen då aktiviteten lägger av alldeles och de små grå blir till intetsägande streckgubbar som infe bryr sig.
Det är för mig i paritet med när hjärtat slutar älska och kvar finns bara bitterhet och hat.
En oförmåga att älska sig själv och andra människor.
Det är också samma sak som när själen dör.
En själsdöd, om vi inte ens vågar, vill prata om döden.
Då fattar man att det är en utopi att ens lyfta ett ämne, själsdöd innebär.
Då jag möter det här VARJE DAG, själsdöden alltså, inser jag också vikten av att belysa detta.
Ännu en obekväm, skavande, jobbig puck.
Om inte jag har mod att dra fram det här i dagsljus och syna under lupp om det behövs, vem ska då göra det?
Till syvende och sist är det ändå det förbannade VI-helvetet som är den största boven i dramat.
Har man inte fattat det här är det hög tid att börja göra det.
Igår när jag pm:ade med en av de människor jag ser upp till mest på denna jord, det var då det slog mig som en rak höger mitt i solar plexus, BAM!
För ända in i glödheta Hälsingefyr, (jag försöker dra ner på svordomarna.) Trots att min själ hela tiden har vetat har tanken och ett hjärta för stort för sitt eget bästa TROTS ALLT, inte givit upp.
Hoppet är som vi alla vet det sista som överger oss människor.
Vad beträffar andra entiteter som är allt annat än människor, hur det funkar för dem är rätt uppenbart att de har en annan agenda och drivs av annat som inte stavas kärlek och respekt.
Sen om man inte vill, vågar, orkar anstränga sig för att ta in detta ogreppbara är en annan sak.
Ja hörrni, det blev ju några nedslag per sekund igen. När digital soldier får ett ansikte. Krigare likaså vilket jag bär med stolthet!
Vad folk som inte känner mig, vice versa jag känner inte dem.
Vad dessa tycker eller tänker vad spelar det för roll?
Alla agerar och förhåller sig dels utifrån vilken själstyp, vilket själskontrakt vi ingått i.
Medan vissa sålde sina själar i utbyte mot snabba cash och en walk of fame, då finns det andra som inser hur lagen om karma funkar.
P.S Då samtliga texter författas med androiden i rekordfart hinner inte alltid "tryckfelsnissan" med att korrläsa än mindre korrigera ev. slarvstavfel! Hoppas ni har överseende med detta.
Samt det faktum att dygnet har bara 24 timmar.
Personliga svar till alla envar som responderar kommer i den mån av tid mellan den här 3D-tillvaro, jobb och andra måsten och borden för att få tak över huvudet samt mat på bordet, helst varje dag.
Jag läser dock ALLT och jag är SÅ glad och tacksam för den fantastiska feedback och respons ni ger mig. Tack.
TILLSAMMANS gör VI skillnad!
och powerpuffar potentialen i var och en.Det är också kraften i våra OLIKHETER som är det nyckeln till dörren bakom en bättre och mer human framtid finns. D.S
Kärlek och respekt.
Sist men inte minst, med risk för att upprepa mig, dessa rader kan inte nämnas för ofta.
VÄLJ VIST, VÄLJ MED HJÄRTAT!
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.