Israel är världsbäst på covid-vaccinering. 4 av landets 9 miljoner invånare har redan fått första dosen av Pfizer-Biontechs vaccin och 2,6 miljoner har även fått den andra.

Nu förbereder sig landet för att öppna upp samhället igen efter den tredje nationella ned­stängningen, vilket är hett efterlängtat. Inte minst för landets ultraortodoxa, som haft svårt att acceptera rörelserestriktioner och förbud mot större folksamlingar.

Bilderna av de tusentals svartklädda män som samlades vid begravningen av en fram­stående rabbin i Jerusalem den sista januari var en uppseende­väckande syn för alla som försöker hålla avstånd till andra för att hindra smittspridning.

Trots nedstängningen av samhället trotsade omkring 20 000 ultra­ortodoxa de restriktioner som regeringen utfärdat för att hedra den 99-årige ”Reb Dovid”, eller Meshulam Soloveitchik som han egentligen hette.

Att rabbinen själv avled i covid-19 tycktes inte spela någon roll. Vissa av de församlade bar visserligen munskydd, men de flesta inte.

Begravningen var förstås en exceptionell händelse som samlade en ovanligt stor skara, men under pandemin har många ultra­ortodoxa även fortsatt att samlas vid bröllop, helger och gudstjänster.

– De flesta ultraortodoxa förstår att corona är farligt och att vi måste vara försiktiga. Men många föredrar ändå att fortsätta att leva sina liv som man alltid gjort hellre än att oroa sig för de medicinska aspekterna, säger Pnina Pfeuffer som själv är ultraortodox, bosatt i Jerusalem.

Det handlar inte om att de inte är rädda för coronaviruset, säger hon. Men rädslan är större för vilka effekter som de påbjudna restrikt­ionerna får för den ultra­ortodoxa gruppens gemenskap.

– Vissa värden värderas helt enkelt högre än livet självt.

De ultraortodoxa – eller haredim som de kallas på hebreiska – undviker till stor del det moderna samhället. De följer strikt den judiska lagen. Ytterst få gör värnplikt och omkring hälften av männen arbetar inte utan ägnar sig åt religiösa studier, med ersättning från staten. Att studera religionen är ett sätt att tjäna Gud.

Ultraortodoxa rabbiner har uppmanat till vaccinering.

Ultraortodoxa rabbiner har uppmanat till vaccinering. Foto: Ziv Koren/TT

Eftersom familjerna ofta är barnrika bor de trångt och har svårt att skydda sig mot smitta, även om de följer restriktionerna. Det har bidragit till att ultraortodoxa är över­represen­terade bland de som blir sjuka. Trots att de bara utgör 12 procent av Israels befolkning står de för över en fjärdedel av alla coronasmittade.

– Det har lett till spänningar mellan sekulära israeler och religiösa, konsta­terar Pnina Pfeuffer.

Många israeler som drabbats hårt ekono­miskt av de åter­kom­mande ned­stäng­ningarna skyller problemen med att stoppa smitt­sprid­ningen på de ultra­ortodoxa. Krav väcks återigen på att avskaffa de särskilda villkor som ultraortodoxa åtnjuter och som är en följd av att deras partier haft våg­mästar­roller under flera decenniernas regerings­bildningar.

I ett klipp från oppositionsledaren Yair Lapids kampanj inför parlaments­valet i mars ställs ultraortodoxa mot sekulära under rubriken ”En lag för alla”. Ett fullsatt ultraortodoxt klassrum ställs mot ett tomt sekulärt; trängseln vid rabbinens begravning läggs jämsides med en bild av hur poliser bötfäller strandbadare som inte håller avstånd.

Men somliga ultraortodoxa är också arga på de sekulära som vill tvinga på dem restrik­tioner mot deras vilja. Det har före­kommit sten­kastning mot poliser och våld­samma protester. Värst var när unga män i slutet av januari satte eld på en buss i ultra­ortodoxa staden Bnei Brak och miss­handlade buss­chauffören, efter att polis stängt religiösa skolor.

I Bnei Brak satte ultraortodoxa eld på en buss i samband med protester mot att polisen stängt religiösa skolor, som öppnat trots restriktionerna.

Enligt Tamar El-Od, som är professor i antro­pologi vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, är dock splitt­ringen inom den ultra­ortodoxa gruppen minst lika stor som mellan ultra­ortodoxa och sekulära israeler.

– Jag är i kontakt med många ultra­ortodoxa som uttalar sig oerhört kritiskt mot sina rabbiner. De leder oss som lamm till slakten, säger de, och jämför med Förintelsen när rabbinerna sade åt folk att inte fly, att Gud skulle hjälpa dem.

Tamar El-Od betonar att 60–70 procent av de ultra­ortodoxa gör sitt bästa för att följa restrik­tionerna för att förhindra smitt­spridning, men att det också är väldigt svårt.

– För att vara ultraortodox och för att kunna fostra dina barn till att bli det måste du arbeta dygnet runt, alla dagar i veckan. Det är ett arbete som aldrig tar slut och det utförs framför allt genom utbildning.

En ultraortodox man konfronterar polisen under protester mot coronarestriktioner i Jerusalem den 10 februari.

Denna utbildning handlar om mer än kunskaper. Den handlar även om hur man känner, äter, älskar, dömer, sörjer – om hur man är som människa.

– Om du släpper taget kan allting kollapsa, eftersom du är omgiven av en miljö som mot­säger allt du utbildats för, säger Tamar El-Od och beskriver den ultraortodoxa skolan som syre för gruppens överlevnad.

– Om de slutar att andas den, så dör de.

Detta är något som kan förklara varför den ultraortodoxa rabbinen Chaim Kanievsky utbrast ”Gud förbjude!” när han fick frågan om att stänga religiösa skolor till följd av pande­min. En position som han senare ska ha backat ifrån.

Men allt detta är känsliga frågor. Det vet den ultraortodoxe journa­listen Israel Frey som kallats förrädare efter att ha skrivit om ultra­ortodoxas brott mot corona­restriktionerna.

– Jag möts av förnekelse, ilska och verbala påhopp.

Samtidigt är det ett viktigt ämne att bevaka eftersom det kan få allvarliga konsekvenser.

– Det är ett brott mot det sociala kontrakt som håller samhället samman, säger han.