Tänk var har vi hört detta..... ofta med tillägget att det är hål i huvudet.

En stackelstyrd insats till med andra ord.

" Upproret i Washington kastar en skarp skugga över Donald Trumps mandatperiod, färgar av sig på Joe Bidens och kräver självrannsakan av amerikanska republikaner.

Sannolikt är det också början på ett nytt internet – särskilt som kaoset kom i en tid då vårt nätanvändande redan håller på att förändras.

Efter en period av relativ stiltje i utvecklingen har coronaviruset tvingat oss att fördjupa vår nättillvaro. Undersökningen ”Svenskarna och internet”, som publicerades av Internetstiftelsen i december, visar hur vår digitala infrastruktur har hjälpt oss att klara jobb, studier och konsumtion under pandemin. Det har fungerat bättre för somliga elever och arbetstagare, sämre för andra. Fortfarande finns en digital ojämlikhet, men till de glädjande nyheterna hör att äldre nu i högre grad använder nätet.

Undersökningen visar emellertid att regeringens digitaliseringsstrategi har misslyckats på en avgörande punkt. 2017 antog regeringen planen ”För ett hållbart digitaliserat Sverige”, som pekar ut fem prioriterade mål. Ett av dem är att människor ska känna sig trygga i digitaliseringen. Men ”Svenskarna och internet” visar tvärtom på ökande otrygghet. Oron gäller storföretags övervakning och intrång i vår integritet. Den oron blir knappast inte mindre när man ser deras makt att kasta ut användare (som USA:s folkvalde president) eller hela sociala nätverk (som Parler).

I dag oroar sig över hälften av de svenska internetanvändarna för att stora nätföretag inkräktar på deras personliga integritet. Bara 18 procent oroar sig för att myndigheter gör det. Det är ett underbetyg för företagen och smickrande för det offentliga. Samtidigt är det genant för staten som varken lyckats reglera sektorn eller skapa alternativ till de privata plattformarna.

Den som, likt strategidokumentet, vill att det digitala samhället ska ”genomsyras av ett demokratiskt synsätt” och att ”alla ska känna en grundtrygghet i den digitala samhällsutvecklingen” har med andra ord två vägar att gå. Antingen måste människors attityder till storföretagen förändras drastiskt eller så måste vi skapa gemensamt ägda rum på nätet.

Precis som vi har public service-institutioner inom radio och tv, med uppgiften att ge medborga rna tillgång till opartisk och mångsidig information, skulle vi kunna ha det för internet. I måldokumentet ”Vision 2020” skriver Europeiska radio- och tv-unionen att medlemmarna måste ”återuppfinna public service, i bemärkelsen att vi översätter våra värderingar samt uppgiften att informera, utbilda och underhålla, till den nya kontexten som är ett nätverkssamhälle”.

Storbritanniens BBC, public service-principens urmoder, har tagit den tanken på allvar och inrättat en innovationsenhet som utvecklar idén om ett public service-internet. Vi skulle kunna göra samma sak i Sverige.

Modern public service borde handla om att garantera medborgarna tillgång till sann och relevant information om samhället, samt de digitala verktyg och arenor som behövs för att delta i det demokratiska samtalet.

I dag saknar Sverige även allmännyttiga tjänster för digital identitet och betalning – samhällskritiska funktioner i ett uppkopplat samhälle. I stället för att, som våra grannländer, bygga offentliga lösningar för e-legitimation har våra politiker överlåtit det till privata banker. Problemet här är att även förtroendet för bankerna är lågt efter de senaste årens rapporter om risktagande och penningtvätt.

Enligt Medieakademins årliga förtroendebarometer har bara 31 procent av folket förtroende för de privata bankerna. I jämförelse har 59 procent förtroende för Riksbanken, 64 procent för Skatteverket och 65 procent för Sveriges Radio. Facebook får bottenbetyg. Sju procent har förtroende för företaget – sämre än för Flashback. Ändå är Facebook arenan där vi för samtal om politik och demokrati, där lokala och globala nyheter sprids, vare sig de är sanna eller ej. Det har också blivit en plats där föräldragrupper organiserar sig kring barns skolgång och där ideella föreningar informerar sina medlemmar. Den som inte vill mata Facebooks algoritmer med sitt liv står utanför delar av samhället.

En offentligägd public service-plattform på nätet skulle kunna tillhandahålla digital identitet, säker mejl, en betallösning byggd på en framtida e-krona samt en mötesyta där ideella föreningar, föräldragrupper, politiska organisationer och andra har möjlighet att sammanstråla, utan att samtidigt exploateras av globala annonsnätverk.

’Ett allmännyttigt Facebook har aldrig tett sig så attraktivt som nu, när förtroendet för de privata plattformarna är kört i botten och behovet av tillförlitliga verktyg för att mötas och samtala på nätet är större än någonsin.

Statens ointresse för att möta medborgarnas grundläggande digitala behov är, för att låna ett kraftuttryck från Stefan Löfven, inte okej. Och synen på public service som ett fenomen som enbart får handla om radio och tv är 2021 parodiskt gammaldags. Det kan bara tolkas som att våra politiska partier bestämt sig för att statens roll inte ska vara att möta medborgarnas behov, utan att kratta manegen för att datahungriga företag ska tjäna pengar på medborgarnas begär efter digitala mötesplatser.

Tiden då man kunde inbilla sig att begåvade entreprenörer skulle skapa bästa tänkbara internet är sedan länge förbi. De mest framgångsrika aktörerna är de som erbjuder attraktiva tjänster insnärjda i algoritmer som förstärker spridningen av desinformation och dammsuger persondata till sina annonsnätverk. Upploppet i Washington var en konsekvens av otäcka politiska strömningar i första hand, men också ett resultat av många års rekrytering och opinionsbildning på mäktiga sociala medier-plattformar.

En allmännyttig plattform skulle inte lösa alla dessa problem. Den skulle inte vara spännande som Youtube eller vanebildande som Tiktok. Den skulle vara lagom präktig och myndighetstöntig. Men så är syftet också att fylla vissa basala behov, inte att konkurrera ut rusmedlen från Silicon Valley. Även i ett mellanmjölksforum kan det förstås uppstå grupper där lögner sprids och extremister planerar illdåd. Vad man slipper är däremot hävstångsalgoritmer som syntetiskt ökar spridningen av kontroversiellt material. Att medborgare loggar in med digital legitimation torde också minska risken för hot, förtal, uppvigling och hets mot folkgrupp. Om inte annat gör det dylika brott lättutredda.

Med facit i hand är det ett svek att lämna digitaliseringen i händerna på privata bolag som saknar folkets förtroende, och ytterst är det digitaliseringsminister Anders Ygeman som måste äga det misslyckandet.

Svenska nätanvändare känner sig otrygga. Det offentliga samtalet ägs i allt högre grad av ett fåtal amerikanska storbolag. Frågan till ministern är därför självklar: När får vi ett public service för internet? "