"En angreppsmetod mot Sverige är lika motbjudande som konkret: ”likvidering av nyckelpersoner”. Den som undertecknat regeringsbeslutet är försvarsminister Peter Hultqvist:

– Vi skriver om likvidering av nyckelpersoner för att beskriva hårdheten i hotbilden, svarar försvarsministern och ger exempel på vilka slags nyckelpersoner en fiende kan röja ur vägen:

– Det kan drabba officerare, politiska beslutsfattare, chefer i centrala myndigheter – människor som på olika sätt kan påverka och se till att vi fattar snabba beslut. Det kan också vara människor som angriparen på förhand vet inte kommer att vara beredd att böja sig, säger försvarsministern.

”Jag förstår att detta kan leda till reaktioner och debatt – men det kanske är nyttigt”

Regeringens beskrivning av hur angreppet kan gå till är hämtad från Försvarsberedningens rapporter 2017 och 2019. Men då var det texter skrivna av en utredning. Nu ingår denna hotbild i ett styrande regeringsbeslut vilket ger den en helt annan tyngd.

Är det inte här krigshets?

– Nej, det är det inte. Det är frågan om att lägga korten på bordet. Jag förstår att detta kan leda till reaktioner och debatt – men det kanske är nyttigt. För mig är det här ett tydliggörande och en tidsanpassning till hur det ser ut i dag, svarar Peter Hultqvist.

Är det Ryssland du ser som angripare?

– Jag spekulerar inte om det som inte har hänt. Men jag kan konstatera att det som skett i Georgien och på Krim har skett. I Ukraina är det pågående. I Belarus tillskansar sig Ryssland stort inflytande. Hela upptrappningen med vapensystem och militärövningar är realiteter som existerar, svarar Peter Hultqvist som förklarar:

– Vi gör vår omläggning av försvarspolitiken utifrån det som bevisligen inträffar: olika attacker mot våra cybersystem, desinformationsinsatser, försöken att splittra Väst och deras olika synsätt på den internationella ordningen. Vi vet ju att man från rysk sida är beredd att använda militär makt för att uppnå politiska mål, säger försvarsministern.

Det är lätt att dra paralleller bakåt, till krigshoten under det kalla kriget. Sverige bedrev då officiellt neutralitetspolitik enligt formeln ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig!”.

Då var angriparen i samtliga, då hemliga, försvarsplaner alltid Sovjetimperiet. Och till Nato-länderna fanns det dolda band som skulle aktiverats vid ett angrepp.

Då fanns en fruktan för överraskande anfall. Försvarsmaktens film Förebudet 1987 visade lönnmördare i svenska uniformer under ett kuppanfall, vilket väckte debatt.

När Berlinmuren föll 1989 så bestod Försvarsmakten fullt mobiliserad av 850.000 man. Fram till 1992 var försvar av Sverige huvuduppgiften. Men därefter togs freden för given, förbanden skrotades (mest i armén med 93 procent nedlagt) och Försvarsmakten slutade planera för försvar av Sverige.

Resultatet blev på 2010-talet en så kallad ”insatsorganisation” på 33.000 militärer och fast anställda. Den bestod av små enheter som skulle lösa av varandra på fredsuppdrag utomlands (som i Afghanistan och Mali) samt 22.000 soldater som fanns kvar i Hemvärnet.

Efter Rysslands annektering av Krim 2014 kom ett trendbrott när riksdagen 2015 beslutade att förbanden måste bli krigsdugliga. Då behövdes personal och därför återinfördes värnplikten 2018. Soldaterna måste också ha utrustning – som vinterkängor vilket saknades men som nu köptes in.

Riksdagens beslut 2020 innebär en slags återgång till kalla kriget genom att försvaret åter ska ha en krigsorganisation. Det innebär samtliga förband ska kunna mobiliseras, ledas och sättas in samtidigt för att försvara riket inom högst en vecka.

Numerären ska nästan fördubblas till 90.000 personer senast om tio år. Visby återfick 2018 ett reguljärt förband. Nu ska krigsförband åter utbildas i sex städer: Sollefteå-Östersund, Falun, Kristinehamn och Göteborg och Uppsala.

Regeringen skärper också kraven på vad Försvarsmakten ska klara av. Efter försvarsbeslutet 2015 var inriktningen diffus: försvaret skulle hävda, främja, värna, förebygga och skydda Sverige.

Den nya inriktningen är tydlig med ordval som i en militär order (orden markerade i halvfet stil nedan).

Försvarsmakten ska omedelbart möta ett väpnat angrepp, fördröja fienden, bestrida fientlig kontroll på svenskt territorium, uthålligt fortsätta striden, utan förberedelsetid kunna mobilisera.

Försvaret ska slutligen kunna ge och ta emot militärt stöd.

Riksdagsbeslutets andra del bygger på samverkan med andra länder i Väst. Gemensamma försvarsplaner ska upprättas med Finland. Sveriges försvar ska därutöver samordnas med försvarsalliansen Nato och dess medlemmar Danmark, Norge, Storbritannien och USA.

– Den här inriktningen blir en signal till alla att vi menar allvar i djupet. Och vi har en väldigt krass och realistisk syn på vad som kan hända. Vi inte är beredda att låta oss luras eller föras bakom ljuset, säger Peter Hultqvist."