Det kan vara helt rationellt att agera som om kejsaren är klädd i en vacker uppsättning kläder. Faktum är att när du är fångad i en gemensam kunskapsbas, så kommer andra att titta snett på dig om du agerar offentligt i enlighet med de bevis som dina egna ögon tillhandahåller, i stället för de bevis som är skapade för att publiken ska titta på publiken .
Men du måste inse att det är vad du gör. Det är oerhört viktigt för att undvika att internalisera ditt beteende, att falla in i vad Kant kallade en "dogmatisk slummer", tro på ditt eget hjärta och känslor av alla hjärtan, alltså dina egna känslor och intryck, till skillnad från alla som tror på att kejsaren ser verkligen fantastisk ut och inte alls är naken.
Tragedin i 1984 är inte att Big Brother styr Oceanien, utan tragedin är att till slut, så älskar Winston Big Brother och ger sig över till kollektiv solipsism och ger upp sin egen själ och sina egna känslor.
Något helt annat, men kanske någonting mer än en liten detalj, måste det väl ändå anses vara för en individ att förlora sin fria vilja, varför är det då så oändligt viktigt att undvika att bli en udda person? Varför är det en så dålig idé när alla samtidigt likafullt skriker alltmer högljutt efter yttre bekräftelse? Tomheten inuti människor växer alltmer eftersom de likt Winston har givit upp sin egen själ och självbetraktelse.
Varför går historien igen i cykler? Det är för att historien faktiskt upprepar sig beteendemässigt eftersom de styrande känslorna hos människans inte förändras, oavsett århundradena som passerat, hittills.
Människor upprepar beteenden till givna förutsättningar men förväntar sig olika utfall. Nu kan allt detta förändras när självbildningsnivån utvecklas baserat på att informationsrörlighetsriktningen har förskjutits nittio grader. Vi kan kommunicera och leda till upplysning och vidare ledning och upplysning.
Majoriteten av människorna har ännu oftast fel eftersom människor ignorerar HUR saker fungerar och fortfarande föredrar att tro bara VAD som behagar deras förväntningar. Det är inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa historia för att se att detta regisserade spel med känslor utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss hur saker och ting egentligen fungerar i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar. Men till självbildningens förståelse kommer ingen genom utbildningens nålsöga för insikt.
Det är inte meningen att människor ska tänka utanför boxen, att de skall se över kanterna: Men här är en prognos … Många och allt fler människor gör detta ändå!
I den politiska floskelbingons tynande värld betyder möjlighet påtvingad frivillighet, frihet betyder begränsningar, ansvar betyder tvång men framför allt så finns alltså alltid den enskilda nyttomaximeringen på plats som grund i uttrycket i en bakomliggande och dold form.
Utan att tillräckligt många människor har en tillräckligt bred självbildningsnivå, så att de kan se över kanten på boxen, så förblir de andras människors fångar i ett evigt hjul av strävande som leder dem till det rakt motsatta resultatet i förhållande till vad de tror att de kommer att nå. Men nu rullar alltmer dit som det lutar på ett plan av nattgammal is som förr eller senare innebär att tyngden av den kritiska massan av förståelse bryter isen eller hamnar mellan skål och vägg :
”Tomorrow is NOT another debt”
Det kan vara helt rationellt att agera som om kejsaren är klädd i en vacker uppsättning kläder. Faktum är att när du är fångad i en gemensam kunskapsbas, så kommer andra att titta snett på dig om du agerar offentligt i enlighet med de bevis som dina egna ögon tillhandahåller, i stället för de bevis som är skapade för att publiken ska titta på publiken . Men du måste inse att det är vad du gör. Det är oerhört viktigt för att undvika att internalisera ditt beteende, att falla in i vad Kant kallade en "dogmatisk slummer", tro på ditt eget hjärta och känslor av alla hjärtan, alltså dina egna känslor och intryck, till skillnad från alla som tror på att kejsaren ser verkligen fantastisk ut och inte alls är naken. Tragedin i 1984 är inte att Big Brother styr Oceanien, utan tragedin är att till slut, så älskar Winston Big Brother och ger sig över till kollektiv solipsism och ger upp sin egen själ och sina egna känslor. Något helt annat, men kanske någonting mer än en liten detalj, måste det väl ändå anses vara för en individ att förlora sin fria vilja, varför är det då så oändligt viktigt att undvika att bli en udda person? Varför är det en så dålig idé när alla samtidigt likafullt skriker alltmer högljutt efter yttre bekräftelse? Tomheten inuti människor växer alltmer eftersom de likt Winston har givit upp sin egen själ och självbetraktelse. Varför går historien igen i cykler? Det är för att historien faktiskt upprepar sig beteendemässigt eftersom de styrande känslorna hos människans inte förändras, oavsett århundradena som passerat, hittills. Människor upprepar beteenden till givna förutsättningar men förväntar sig olika utfall. Nu kan allt detta förändras när självbildningsnivån utvecklas baserat på att informationsrörlighetsriktningen har förskjutits nittio grader. Vi kan kommunicera och leda till upplysning och vidare ledning och upplysning. Majoriteten av människorna har ännu oftast fel eftersom människor ignorerar HUR saker fungerar och fortfarande föredrar att tro bara VAD som behagar deras förväntningar. Det är inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa historia för att se att detta regisserade spel med känslor utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss hur saker och ting egentligen fungerar i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar. Men till självbildningens förståelse kommer ingen genom utbildningens nålsöga för insikt. Det är inte meningen att människor ska tänka utanför boxen, att de skall se över kanterna: Men här är en prognos … Många och allt fler människor gör detta ändå! I den politiska floskelbingons tynande värld betyder möjlighet påtvingad frivillighet, frihet betyder begränsningar, ansvar betyder tvång men framför allt så finns alltså alltid den enskilda nyttomaximeringen på plats som grund i uttrycket i en bakomliggande och dold form. Utan att tillräckligt många människor har en tillräckligt bred självbildningsnivå, så att de kan se över kanten på boxen, så förblir de andras människors fångar i ett evigt hjul av strävande som leder dem till det rakt motsatta resultatet i förhållande till vad de tror att de kommer att nå. Men nu rullar alltmer dit som det lutar på ett plan av nattgammal is som förr eller senare innebär att tyngden av den kritiska massan av förståelse bryter isen eller hamnar mellan skål och vägg : ”Tomorrow is NOT another debt”