Självtvingad Anpassning

2020-12-22
Vi är egentligen bara ombedda av naturen till att driva saker vi alltid har velat göra i namnet av utvecklingen av mänskligheten, och eftersom vi bara kan utveckla oss själva, så när du tänker på det, låter det inte som en mycket enkel ordning egentligen? Vill du att jag ska göra något som jag redan gillar att göra egentligen? Låter inte det bra! Jo det gör det.
 
 
Men tänk på skolan och alla påtryckningar vi kände för att anpassa och överleva i den psykosociala förpackningsanläggningen. Det är en kult, en kult – ivering – en noggrant strukturerad rackare med ett mycket tydligt syfte – indragning och enhetlighet – formatering. I detta rådande system som är fullkomligt uppenbart vansinnigt värderingsmässigt, så är det uppenbarligen konsekvensen av hur mentalt förvridna som vi har kunnat bli.
 
 
Vad sägs om klubbar, studentföreningar och kvinnoföreningar, eller hela idrottslivet, för att inte tala om militären – inom ramen för detta system, vår kultur? Vad har detta gjort med oss, och vad har detta lett oss till, kan någon på allvar påstå att den aldrig har gjort någonting som inte hade kunnat göras bättre ur ett perspektiv av allas bästa? Nej!
 
 
De ännu mer uppenbara exemplen är naturligtvis därför också näringslivsorganisationer och ”arbets” relationer inom ramen för systemet.
 
 
Ledarskap inom en enskilt vinstmaximerande organisation, ja vad skall man egentligen säga? Sedan finns killarna i baren, eller damernas kaffelattegäng. På tal om att klicka och själarnas harmoni, minns dem från din skoltid? De finns nu inte bara i skolmiljöer, utan numera hos vuxna sociala kretsar. Kultur är formaterad kult, klick klick.
 
 
Det är vad som sätter avtryck. De flesta är nu ivriga anhängare till kult – kontroll över det värsta och mest försåtliga slaget som verkar mot individens fria tänkande utanför kulturen, en kultur av konsumism och själslig fattigdom. Vad detta gör för den psykosociala välfärden behöver därför inte utvecklas vidare då vi ser det omkring oss, ur detta föds det kommande lidandet.
 
 
Människor kan visserligen förefalla agera självständigt eller ha auktoritet i förhållande till sig själva – egenmakt, men inom ramen för systemet som sådant så gör människor egentligen inte det minsta av detta i grunden och värderingarna sitter där de sitter och de gör inte någonting för att bli någonting annat heller – de flesta är moraliska överlöpare i förhållande till sig själva och därigenom till sin egen omvärld inom det rådande samhällssystemet. Det finns med och det finns mot, i grunden.
 
 
Det gäller att våga acceptera att ha haft fel.
 
 
Människor är därav under tyngre kontroll än någon av oss, som kan resonera sig fram till detta, kan föreställa sig. Det är ett avtal i sig själva författat och undertecknat i eget blod och de har sålt sina själar för att flytta upp i pyramiden av kontroll, både i denna värld och i andra i deras sinnen tänkta världar.
 
 
Medierna, företagen och regeringen - Etablissemanget inom den Djupa Staten - har alltså en spelplan att spela på inom oss själva, denna svaghet för grupptänkande och behovet av yttre godkännande är vad som skapar spelplanens terräng – vår kulturella formatering. I så måtto har de kognitiva landskapsarkitekterna skapat ett samhälle som är en komplett socialemotionell gröt, en röra, där hade de ingen längre tanke mer än att fördumma för kortsiktig enskild nyttomaximerings skull, men alltså med avsikt att stora företag och trygghetsnarkomantillståndet kan utgöra ledningen för de pavlovska hundarna i allas liv.
 
 
När man tänker på hur många människor som sitter limmade till skärmar idag är det lätt att förstå varför massorna beter sig som de gör, klär sig som de gör, och äter och drogar ner sig som de gör. Pokemon…
 
 
De har lärt sig. Och det finns en hel del direkt, liksom underförstått tryck för att passa in, annars kommer du bli hånad, marginaliserad och utesluten, i den mån något till synes ”anti-socialt” beteende nu anses som misstänkt och ska rapporteras, så ska rädsla för terrorism just nu rusa genom människors programmerade nervceller som smält nanometall.
 
 
Många av oss är visserligen medvetna om dessa fällor och enheters syfte, men de allra flesta har faktiskt fortfarande ingen aning om det alls. De vajar som ruttnande tång i en artificiellt skapad damm av flytande själsligt avloppsvatten.
 
 
Detta kanske låter som något märkliga begrepp, men det är det verkligen inte. Om du inte investerat känslomässigt i din egen klibbiga inneslutning så kan du leva utanför den. Visst, vi måste alla fortfarande i en eller annan omfattning samverka med denna konstruerade emotionella galenskap, men vi behöver inte ge den vår energi och vördnad – vi kan utvecklas som människor. Men det kommer alltid likafullt att krävas några större uppoffringar – lidande – för att hantera vår egen skugga inom oss själva genom arbetet för att se hur vi har givit efter för detta i vårt förflutna – att hela.
 
 
Var och en av oss måste ta itu med våra egna interna förvecklingar.
 
 
Förutom religiösa och trossystem, så finns ju som bekant de finansiella – också religiösa – som är interaktioner med vilddjuret som gömmer sig i detaljerna i oss själva – vår svenska guldgrävarspänst – girighet, sociala skyldigheter som vi tror att vi måste underkasta oss eller uthärda, eller anställningsförhållanden som vi inte vill ha något att göra med.
 
 
Detta är kanske det viktigaste. Är vi som vi verkligen är och vill vara? Vet vi verkligen hur vi vill vara och uppleva våra känslor? Blir inte det då en förväntning? Måste vi inte alltid leva bara nu? Utvecklas här och nu – i verkligheten? Reagerar vi ärligt, eller har kult-iveringen av vår mikromiljö, vanligtvis kommer ledningen genom makronivån, diskonterat eftersom våra känslor leder bort ifrån oss i tiden och tvingat oss till att kompromissa med våra övertygelser och har kokat ner vad vi tror oss veta är sant, ärligt och kärleksfullt?
 
 
Tycker du om dig själv när du tvingas in i artificiella sociala situationer och kompromisser till förmån för tillfällig bekvämlighet? Vi möter nu dessa situationer allt närmare inom oss själva på allt fler håll.
Vi är egentligen bara ombedda av naturen till att driva saker vi alltid har velat göra i namnet av utvecklingen av mänskligheten, och eftersom vi bara kan utveckla oss själva, så när du tänker på det, låter det inte som en mycket enkel ordning egentligen? Vill du att jag ska göra något som jag redan gillar att göra egentligen? Låter inte det bra! Jo det gör det.
Men tänk på skolan och alla påtryckningar vi kände för att anpassa och överleva i den psykosociala förpackningsanläggningen. Det är en kult, en kult – ivering – en noggrant strukturerad rackare med ett mycket tydligt syfte – indragning och enhetlighet – formatering. I detta rådande system som är fullkomligt uppenbart vansinnigt värderingsmässigt, så är det uppenbarligen konsekvensen av hur mentalt förvridna som vi har kunnat bli.
Vad sägs om klubbar, studentföreningar och kvinnoföreningar, eller hela idrottslivet, för att inte tala om militären – inom ramen för detta system, vår kultur? Vad har detta gjort med oss, och vad har detta lett oss till, kan någon på allvar påstå att den aldrig har gjort någonting som inte hade kunnat göras bättre ur ett perspektiv av allas bästa? Nej!
De ännu mer uppenbara exemplen är naturligtvis därför också näringslivsorganisationer och ”arbets” relationer inom ramen för systemet. Ledarskap inom en enskilt vinstmaximerande organisation, ja vad skall man egentligen säga? Sedan finns killarna i baren, eller damernas kaffelattegäng. På tal om att klicka och själarnas harmoni, minns dem från din skoltid? De finns nu inte bara i skolmiljöer, utan numera hos vuxna sociala kretsar. Kultur är formaterad kult, klick klick.
Det är vad som sätter avtryck. De flesta är nu ivriga anhängare till kult – kontroll över det värsta och mest försåtliga slaget som verkar mot individens fria tänkande utanför kulturen, en kultur av konsumism och själslig fattigdom. Vad detta gör för den psykosociala välfärden behöver därför inte utvecklas vidare då vi ser det omkring oss, ur detta föds det kommande lidandet.
Människor kan visserligen förefalla agera självständigt eller ha auktoritet i förhållande till sig själva – egenmakt, men inom ramen för systemet som sådant så gör människor egentligen inte det minsta av detta i grunden och värderingarna sitter där de sitter och de gör inte någonting för att bli någonting annat heller – de flesta är moraliska överlöpare i förhållande till sig själva och därigenom till sin egen omvärld inom det rådande samhällssystemet. Det finns med och det finns mot, i grunden.
Det gäller att våga acceptera att ha haft fel.
Människor är därav under tyngre kontroll än någon av oss, som kan resonera sig fram till detta, kan föreställa sig. Det är ett avtal i sig själva författat och undertecknat i eget blod och de har sålt sina själar för att flytta upp i pyramiden av kontroll, både i denna värld och i andra i deras sinnen tänkta världar.
Medierna, företagen och regeringen - Etablissemanget inom den Djupa Staten - har alltså en spelplan att spela på inom oss själva, denna svaghet för grupptänkande och behovet av yttre godkännande är vad som skapar spelplanens terräng – vår kulturella formatering. I så måtto har de kognitiva landskapsarkitekterna skapat ett samhälle som är en komplett socialemotionell gröt, en röra, där hade de ingen längre tanke mer än att fördumma för kortsiktig enskild nyttomaximerings skull, men alltså med avsikt att stora företag och trygghetsnarkomantillståndet kan utgöra ledningen för de pavlovska hundarna i allas liv.
När man tänker på hur många människor som sitter limmade till skärmar idag är det lätt att förstå varför massorna beter sig som de gör, klär sig som de gör, och äter och drogar ner sig som de gör. Pokemon…
De har lärt sig. Och det finns en hel del direkt, liksom underförstått tryck för att passa in, annars kommer du bli hånad, marginaliserad och utesluten, i den mån något till synes ”anti-socialt” beteende nu anses som misstänkt och ska rapporteras, så ska rädsla för terrorism just nu rusa genom människors programmerade nervceller som smält nanometall.
Många av oss är visserligen medvetna om dessa fällor och enheters syfte, men de allra flesta har faktiskt fortfarande ingen aning om det alls. De vajar som ruttnande tång i en artificiellt skapad damm av flytande själsligt avloppsvatten.
Detta kanske låter som något märkliga begrepp, men det är det verkligen inte. Om du inte investerat känslomässigt i din egen klibbiga inneslutning så kan du leva utanför den. Visst, vi måste alla fortfarande i en eller annan omfattning samverka med denna konstruerade emotionella galenskap, men vi behöver inte ge den vår energi och vördnad – vi kan utvecklas som människor. Men det kommer alltid likafullt att krävas några större uppoffringar – lidande – för att hantera vår egen skugga inom oss själva genom arbetet för att se hur vi har givit efter för detta i vårt förflutna – att hela.
Var och en av oss måste ta itu med våra egna interna förvecklingar. Förutom religiösa och trossystem, så finns ju som bekant de finansiella – också religiösa – som är interaktioner med vilddjuret som gömmer sig i detaljerna i oss själva – vår svenska guldgrävarspänst – girighet, sociala skyldigheter som vi tror att vi måste underkasta oss eller uthärda, eller anställningsförhållanden som vi inte vill ha något att göra med.
Detta är kanske det viktigaste. Är vi som vi verkligen är och vill vara? Vet vi verkligen hur vi vill vara och uppleva våra känslor? Blir inte det då en förväntning? Måste vi inte alltid leva bara nu? Utvecklas här och nu – i verkligheten? Reagerar vi ärligt, eller har kult-iveringen av vår mikromiljö, vanligtvis kommer ledningen genom makronivån, diskonterat eftersom våra känslor leder bort ifrån oss i tiden och tvingat oss till att kompromissa med våra övertygelser och har kokat ner vad vi tror oss veta är sant, ärligt och kärleksfullt?
Tycker du om dig själv när du tvingas in i artificiella sociala situationer och kompromisser till förmån för tillfällig bekvämlighet? Vi möter nu dessa situationer allt närmare inom oss själva på allt fler håll.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram