Just nu verkar det råda förvirring om begreppet agendasättande journalistik (agenda-setting theory) som arbetsmetod, han har ju som bekant svängt sig en del med den termen.

Agendasättande journalistik har sedan 2013 varit en del av Dagens Nyheters uttalade strategi.

Teorin om agendasättande utvecklades av Max McCombs och Donald Shaw, som 1968 gjorde en studie av den amerikanska presidentvalskampanjen.

Tesen var att om en nyhet ofta lyfts på framträdande plats, kommer mediekonsumenterna att betrakta frågan som viktig. McCombs och Shaw kunde visa att massmedierna i 1968 års kampanj utövade ett betydande inflytande över vilka frågor väljarna kom att se som valets viktigaste.

Agendasättande betyder alltså att skapa publik uppmärksamhet och intresse för av massmedierna valda frågor.

Begreppet har två underliggande antaganden:

1. Medierna reflekterar inte verkligheten, de filtrerar och skapar den.

2. Mediernas koncentration på några få ämnen leder till att mediekonsumenterna uppfattar dessa ämnen som viktigare än andra.

Det handlar alltså om ägardirektiven i grund och botten.

I Sverige gav alltså DN den agendasättande journalistiken ett ansikte då nytillträdde chefredaktören Peter Wolodarski beskrev det journalistiska uppdraget som: ”Vi kommer att satsa mer på denna typ av agendasättande journalistik som får oss att båda tänka och känna.”