Detta bara måste ju bli en fullkomlig succé i Kina, eller hur....

FRA-lagen är ju verkligen jättepoppis i alla andra länder, verkligen och ingen önskar den lagen söderut dit som det luktar svavel.

" FRA har samarbetat med internationella avlyssningsjättar som NSA i decennier. Nu kan signalspaningen utökas med officiellt godkända uppdrag från USA och Storbritannien. Men i spionvärlden vet man aldrig riktigt vem som är vän eller fiende.

Snart kan Sverige få avlyssna åt USA

Under det kalla kriget kunde det hända att två män i trenchcoat hälsade flyktigt vid Karlaplan i Stockholm – och bytte portföljer utan att någon lade märke till det.

I den ena låg kanske en bunt gamla tidningar, om det var jultider möjligen en flaska whiskey av ett hyfsat märke.

I den andra låg rådata med utskrifter från signalspaningsstationer som Försvarets radioanstalt (FRA) drev på Gotland och andra håll i landet.

Sovjetiska trupprörelser övervakades dygnet runt. Informationen var hårdvaluta för britter – och amerikaner. Att Sverige officiellt var neutralt och alliansfritt spelade ingen roll. Inte heller att den ryska sidan visste vad som pågick.

Materialet överlämnades utan omsvep av FRA till kontaktpersoner med täckbefattningar vid den brittiska ambassaden.

– Det var så här det alltid gick till, berättade en FRA-man i ett samtal ett antal år senare.

Officiellt bekräftar regeringen aldrig vilka länder FRA samarbetar med, varken då eller nu. Inofficiellt är det väl känt och dokumenterat efter visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden 2013.

Samarbetet med två av världens dominerande avlyssnings- och spionorganisationer, amerikanska NSA (National Security Agency) och brittiska GCHQ (Government Communications Headquarters), sattes på pränt redan 1954. Både NSA och GCHQ är gigantiska organisationer med tusentals anställda och miljardbudgetar i dollar och pund. FRA har 800 anställda och en budget på 1,4 miljarder kronor.

I ett hemligt – ”Top secret” – amerikanskt dokument om underrättelsesamarbetet mellan NSA och Sverige beskrivs FRA som ”en extremt kompetent, tekniskt innovativ och pålitligt tredje partner” i avlyssningsvärlden, där även andra Nato- och EU-länder ingår.

I den digitaliserade världen fungerar det internationella signalspaningssamarbetet mellan länderna på ungefär samma sätt som under efterkrigstiden.

FRA lyssnar i alla riktningar, mot omvärlden och i Sverige och är en eftertraktad partner i det internationella underrättelseutbytet. 2011 fick NSA tillgång till svensk kabeltrafik med ”unik inhämtning av högprioriterade ryska mål”.

Skillnaden är metoderna. På underrättelsejargong kallas det numera att ”fiska i sumpen” när man tappar det enorma digitala flödet i fiberkablarna på jakt efter relevanta upplysningar. Om och när FRA:s operatörer hittar det man letar efter kan det vidarebefordras – ”slangas” – i realtid till andra länders avlyssningscentraler.

– Det är ingen som lyssnar på allt som sägs i varenda mobilsamtal eller läser alla mejl, vad det handlar om är att man tar in allt man kan och får komma åt, det är det man kallar sumpen, och så söker man efter vissa begrepp där, säger en person med goda insikter om FRA.

Hur går själva utbytet till?

– Utgångsläget kan vara att amerikanarna eller britterna vill ha tag på en viss information och frågar efter den. Den svenska sidan levererar mot att få något tillbaka som man själv vill ha, man byter äpplen mot päron som det alltid fungerar i underrättelsesammanhang.

Den gängse liknelsen för att byta det ena mot det andra spioner emellan är lika aktuell nu som då.

Den aktualiseras också av den process som regeringen påbörjat kring FRA:s framtida inriktning genom att tillsätta och avisera ett antal utredningar.

Skälet är att det återigen finns ett politiskt tryck att genomföra förändringar, precis som när den omstridda FRA-lagen röstades igenom med några få rösters marginal 2008.

Tolv år senare är situationen en annan. Orsaken är det skärpta säkerhetsläget i Östersjöområdet och konsekvenserna för det svenska totalförsvaret med en kraftig rysk militär upprustning i närheten av svenska gränser. Ett annat skäl är det ökade terroristhotet och svårigheten att skilja mellan yttre och inre hot när misstänkta individer i till exempel en terrorcell rör sig över gränserna.

Med FRA-lagen inrättades ett relativt heltäckande regelverk för FRA . Innan dess vilade verksamheten i långa stycken på ett juridiskt gungfly.

– Det är inte mycket till regler, nej, svarade dåvarande FRA-chefen Ingvar Åkesson på en fråga i en DN-intervju 2006.

Den nya lagen gav FRA laglig rätt att avlyssna och tappa fiberkablar på data- och mobiltrafik. Tidigare var signalspaningen begränsad till viss satellitkommunikation och radiotrafik.

Nu går kabeltrafiken kors och tvärs mellan länder och över gränser. Allt kan samlas in och användas. Ett uttalat krav är att skyddet för den personliga integriteten ska värnas. Vid FRA finns ett särskilt integritetsskyddsråd.

Balansgången är svår eftersom själva idén med FRA är övervakning samtidigt som den tekniska utvecklingen har flyttat ner kommunikationen i kablar.

I det nuvarande regelverket finns det två grundläggande vilkor för att FRA ska få bedriva signalspaning.

Paragraf 1 i FRA-lagen anger att FRA endast få avlyssna trafik som passerar svenska gränser: ”Inhämtning får inte avse signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige”, som det uttrycks. Med dagens regelverk måste övervakningen upphöra när en misstänkt terrorist eller underrättelseofficer passerar in i Sverige och bara kommunicerar inom landet.

Paragraf 2 säger att FRA:s signalspaning ”endast” får ske i syfte att kartlägga hot som riktas mot Sverige och svenska intressen. Totalt är det åtta hot, exempel är yttre militära hot, främmande makts agerande och underrättelseverksamhet, internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen och gränsöverskridande brottslighet.

Nu är dessa båda avgörande förutsättningar i paragraf 1 och 2 uppe i luften.

I regeringens försvarsproposition som lades fram i mitten av oktober aviseras en översyn av hela FRA-lagen. En utredning ska tillsättas med sikte på att försvarsunderrättelseförmågan ska ”stärkas och utvecklas”. Det är ingen hemlighet att avsikten är att FRA ska få tillstånd att göra det som FRA-lagen i dagens version inte medger: att avlyssna mobil- och datatrafik även inom svenska gränser. Moderaterna har drivit kravet och regeringen är med på noterna:

– Det låter som att det skulle kunna bli möjligt, förklarade försvarsminister Peter Hultqvist (S) i Sveriges Radio när propositionen offentliggjordes.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tog emot ett betänkande i slutet av november.

Ett annat förslag som kommer att påverka FRA:s operativa verksamhet finns i en utredning som redan är klar.

I slutet av november lämnade utredaren Johan Sjöö, lagman vid Förvaltningsrätten och tidigare biträdande Säpochef, över sitt betänkande (SOU 2020:68) till regeringen utan att det gjordes något väsen av det, ingen pressträff, inget pressmeddelande.

– Uppdraget har varit att titta på den internationella verksamheten och hur den bedrivs så många år efter reformen med FRA-lagen, säger Johan Sjöö.

Vad är slutsatsen?

– Det behövs några förtydliganden i förhållande till den verksamhet FRA bedriver.

Utredaren laborerar i grunden med den gamla liknelsen om äpplen och päron. Den går liksom inte att komma runt.

Allting kretsar kring det internationella samarbetet och utbytet. Den som vill få tillgång till relevant information måste dela med sig och ha något av värde att leverera i andra riktningen. Enbart den vägen kan FRA få tillgång till uppgifter ”som ligger utom räckhåll för den egna förmågan”, skriver utredaren.

Förslaget är att utvidga FRA:s uppdrag och tillåta signalspaning även om inga hot riktas mot svenska förhållanden. I FRA-lagen inrättas en ny och nionde punkt i den första lagparagrafen som ger FRA befogenhet att signalspana även när andra länder utsätts för hot enligt de åtta nuvarande punkterna.

Utredaren Johan Sjöö:

– Tittar man på det internationella samarbetet bör möjligheten finnas tydligare i lagstiftningen att signalspana även utan den svenska kopplingen. Jag tycker att det tydligt bör framgå att man också kan ta in uppgifter som inte berör svenska intressen primärt.

För en knapp månad sedan avslöjades att amerikanska NSA spionerat på svenska Saabs Jas Gripen-system.

Avgränsningen är att signalspaning för andra länders räkning endast får ske om det är ”nödvändigt” för att upprätthålla samarbetet i underrättelsefrågor. Om förslaget blir verklighet kan FRA med andra ord utföra signalspaning på uppdrag av NSA och GHQC. Utan svenska äpplen att byta med blir det inga utländska päron.

Ett annat förslag i utredningen handlar om vilka personuppgifter som får lämnas ut till utländska mottagare inom ramen för internationellt samarbete.

Frågan har utretts redan tidigare, av den förre FRA-chefen Ingvar Åkesson som föreslår ett helt nytt regelverk (SOU 2018:63) för behandling av personuppgifter i FRA:s verksamhet. Men betänkandet har blivit liggande under beredning i regeringskansliet i två års tid och i avvaktan på att något sker görs ett nytt försök.

Förslaget är även i det här sammanhanget att det internationella samarbetet avgör. FRA ges klartecken att lämna över personuppgifter till andra länders säkerhets- och underrättelsetjänster och även till Nato om det anses ”nödvändigt” för att FRA ska ”fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet”.

Kravet är att den mottagande parten garanterar ett tillräckligt skydd för den utlämnade informationen.

Kretsen av mottagare kan också vidgas i särskilda fall. Regeringen kan då meddela föreskrifter om att FRA får lämna ut personuppgifter även till andra mottagare. Som exempel nämner utredaren en annan stats väpnade styrkor. Teoretiskt skulle det kunna vara den den amerikanska armén.

Ett ständigt återkommande problem i den internationella spionvärlden är att ingen kan vara riktigt säker på vem som är vän eller fiende. Det kan också variera från en tid till en annan och beroende på vad det rör sig om. Ibland räcker det inte med äpplen och päron. På sista raden är var och en sig själv närmast.

I mitten av november i år avslöjades att amerikanska NSA spionerat på svenska Saabs Jas Gripen-system. Med tanke på hur nära Sverige samarbetar med USA på försvarsområdet och FRA med NSA var händelsen ett streck i räkningen för alla berörda på den svenska sidan: regering, myndigheter och industrin.

Närmare vad det rör sig om är inte känt. Enligt Danmarks Radio tappade NSA åren 2012–2015 fiberoptiska kablar på information vid en knutpunkt i Amager med den danska militära underrättelsetjänstens goda minne. Utredning pågår i Danmark.

Ett faktum är att den danska regeringen vid den aktuella tidpunkten var mitt uppe i en upphandling av stridsflygplan som USA till slut tog hem i konkurrens med Saabs Jas Gripen. En tänkbar måltavla för NSA:s avlyssning kan då ha varit svenska underlag och förhandlingspositioner.

– Den amerikanska underrättelsetjänsten har kopiösa resurser och stöder det egna landets försvarsindustri. Man avlyssnar och tappar av all teletrafik som man kan komma åt. Vän, fiende eller mitt emellan spelar ingen roll, sa Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, till GP när uppgifterna blev kända.

På svensk sida har det danska avslöjandet mötts med tystnad av Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och regeringen. Vid ett möte i försvarsutskottet hänvisade försvarsminister Peter Hultqvist till den pågående utredningen om NSA-spionaget och motiverade det med att han inte vill ”spekulera i det här ärendet”.

Oavsett vad som i slutändan visar sig ha skett är det osannolikt att det kommer att förändra det nära samarbetet mellan FRA och NSA, eller påverka FRA:s roll i det internationella underrättelseutbytet. Det kommer alltid att finnas äpplen och päron i avlyssningsvärlden.

Exakt vad FRA ska få syssla med i framtiden kommer att avgörs när regering och riksdag efter hand tar ställning till avslutade och kommande utredningar.

Nu pekar den pågående processen i en och samma riktning: FRA:s verksamhet kommer att utvidgas."