Att de käcka gossarna i flygmaskinsvapnet eller artillerister skulle begripa annat än egennytta, har en historik som inte exakt talar till det allmännas fromma.....vem som förestår försvarsindustrin är densamma part som behöver Jordartsmetaller....

Vi har därför i flera år istället funderat över hur någon kan komma på tanken att etablera en gruva i syfte att utvinna sällsynta jordartsmetaller 1,5 kilometer från Vätterns branta strandlinje på 120 meters höjd över sjön.

Tasman Metals AB, ett dotterbolag till Leadingedge Materials Ltd, kompletterar nu sin tidigare miljökonsekvensanalys med en Natura 2000-prövning innan bolaget kan få tillbaka sin bearbetningskoncession för Norra Kärr. Bolaget förlorade sitt bearbetningstillstånd 2016 i och med Högsta Förvaltningsdomstolens prejudicerande dom.

Gruvdrift är en smutsig och miljöfarlig verksamhet eftersom man på plats spränger, krossar och maler ner berggrunden till finkornig mineralsand. Därefter ska de eftersökta metallerna skiljas ut ifrån sanden med hjälp av diverse kemikalier, bland annat troligen svavelsyra – en lång, komplicerad och giftig process.

Jordartsmetaller som brutits i gruvan Mountain Pass i USA har skickats för separering till Kina. Lynas Corporation har skickat sin mineralsand från en gruva i Australien till en separeringsanläggning i Malaysia.

Det krävs inte mycket fantasi för att fundera ut varför.

Efter brytningen och separeringsprocessen kvarstår stora mängder avfall. Det uppskattas att endast några få procent av berggrunden tas tillvara. Resten blir avfall.

Avfallet måste förvaras i stora vattenfyllda dammar, så kallade sandmagasin, på plats. Avfallsdammarna innehåller den finmalda sanden med alla miljö- och hälsofarliga ämnen som uran, torium, olika kemikalier och tungmetaller.

Dessa dammar måste övervakas även långt efter att gruvverksamheten har avslutats. Det finns ingen fungerande rening av avloppsvatten vid existerande och nedlagda gruvor.

Vattnet till processanläggningen och dammarna har företaget Tasman Metals AB tänkt pumpa upp ifrån Vättern. Gruvdammar är konstruerade så att de läcker naturligt. Det är heller inte ovanligt att gruvavfallsdammar brister och svämmar över – med förödande konsekvenser för miljö och människor.

Exemplen är många, även från Sverige. Att ens tänka tanken att sådana avfallsdammar skulle ligga så nära Vättern på hög höjd är fullständigt obegripligt och strider mot försiktighetsprincipen.

Gruvindustrin har på senare tid bytt spår och hittat ett nytt sätt att marknadsföra sig. Nu ska industrin bistå och hjälpa oss med omställningen till en grön teknologi för vilken det behövs nya metaller och därmed också nya gruvor, även i Sverige.

Norra Kärr är ett av dessa riskfyllda gruvprojekt som framställs som att det kan rädda mänskligheten. Visst betyder klimatkrisen att vi måste ställa om till fossilfria teknologier, men det betyder inte att dessa teknologier enbart behöver baseras på sällsynta jordartsmetaller. Att ställa så grundläggande frågor som klimatkrisen och behovet av rent dricksvatten emot varandra är inget annat än så kallad grönmålning – att den som bedriver en verksamhet försöker skapa en bild av att vara betydligt mer miljövänlig än vad man i verkligheten är.

Modeller som SMHI har tagit fram visar att den pågående "klimatförändringen" leder till förändrade nederbördsmönster med mycket regn inom vissa områden och långvarig torka inom andra. Den torra sommaren 2018 sägs vara ett exempel på detta. Det är lätt att föreställa sig hur förändrade nederbördsmönster kan komma att påverka den planerade gruvverksamheten.

Elva kommuner är beroende av Vätterns kristallklara, kalla vatten för sitt dricksvatten. Ytterligare fem kommuner väntar på att få ansluta sig. Om miljöfarliga ämnen släpps ut från sandmagasin och gruvverksamheten kommer följderna för dricksvattnet från Vättern att bli enorma.

Vättern och Norra Kärr-området ligger inom en välkänd tektonisk zon med deformations- och skjuvzoner. Dessutom är bergarterna kända för talrik sprickbildning.

Jordbävningar av mindre skala förekommer frekvent i området mellan Vänern och Vättern, vilket anses vara ett av Nordens mest utsatta för seismisk aktivitet. Även gruvbrytning kan utlösa jordskalv, vilket invånarna i Kiruna fått erfara när den statliga gruvkoncernen LKAB:s gruva framkallade ett historiskt stort jordskalv som mätte 4,9 på richterskalan.

Det finns också förkastningssprickor i och i anslutning till det planerade gruvområdet. Utmed de östra branterna på Vätterns botten löper en drgt 80 milometer lång förkastningsspricka förbi Omberg, mellan Gränna och Visingsö och vidare söderut mot Huskvarna.

Dessa sprickor och de sprickbildningar och krosszoner som finns i berget är vattenförande. Det innebär att föroreningar som hamnar på marken infiltrerar tillsammans med ytvatten och nederbörd genom sprickorna i berggrunden och hamnar till slut i omgivande vattendrag.

Dessutom har undersökningar visat att de lokala grundvattenmagasinen är förbundna med Vätterns vatten. Grundvattnet som tillförs genom spricksystemet och vattnet som tillförs från omgivningen spelar en viktig roll för Vätterns vattensystem. Det är lätt att förstå att föroreningar i mark och ytvattnet sprider sig till den viktiga dricksvattentäkten.

Vättern har sedan urminnes tider varit livsnerven i områdena runtom sjön, som spänner över fyra landskap: Östergötland, Småland, Västergötland och Närke.

Området i Norra Kärr anses vara geologiskt unikt. De speciella bergarter som bildades när magman vällde upp från jordens inre som innehåller de åtråvärda sällsynta jordartsmetallerna finns bara här i Sverige.

Därför är Norra Kärr av mycket stort geologiskt värde för vetenskapen och forskningen. På andra håll arbetar man för att skydda geologiska värden genom att till exempel inrätta så kallade geoparker. Varför skyddar man då inte Norra Kärr som värdefull natur- och kulturmiljö?

Innan någon gruvverksamhet skulle kunna påbörjas i Norra Kärr krävs tillstånd enligt minerallagen och miljöbalken. Inga sådana tillstånd har ännu meddelats för projektet.

Det kanadensiska bolaget måste visa att inte bara svensk miljölagstiftning. Även EU:s miljölagstiftning kan efterlevas.

Vättern och flera mindre naturområden i anslutning till det planerade gruvområdet är skyddade som så kallade Natura 2000-områden (ett nätverk av naturområden som är skyddade enligt EU-rätten genom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet). Tillstånd kan ges bara om dessa områden eller skyddade arter som lever där inte kan komma att skadas.

Bolaget måste för att leva upp till miljöbalkens och ramvattendirektivets krav också visa att gruvplanerna inte kommer att medföra att miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten överskrids och att vattenkvaliteten inte skulle försämras.

Till detta kommer påverkan på människors hälsa och miljön som inte får vara för stor. Vi har svårt att se hur bolaget ska kunna leva upp till de rättsliga kraven. Vi anser också att hela Norra Kärr-området har sådana kvaliteter så att det bör skyddas som Natura 2000-område.

EU-kommissionen har flera gånger ifrågasatt hur Sverige uppfyller naturvårdsdirektiven och ramvattendirektivet. Bolaget har bevisbördan, men prövningsmyndigheterna Bergsstaten och Mark- och Miljödomstolarna har nu ett ansvar för att tillstånd inte meddelas i strid med dessa bestämmelser.

Riskerna med den här sortens gruva är alldeles för stora. Den valda platsen kunde inte vara olämpligare. Skulle Tasman Metals AB få sina tillstånd kommer gruvverksamheten att ligga på 120 meters höjd över Vättern, 1,5 kilometer ifrån den branta strandlinjen.

Inte nog med att en så miljöfarlig verksamhet skulle ligga alldeles för nära en av norra Europas viktigaste dricksvattentäkter. Den skulle också vara placerad i ett seismiskt aktivt område.

Det kan inte vara försvarbart att placera en miljöfarlig gruva med stora gruvavfallsdammar på hög höjd över Vättern och flera andra viktiga dricksvattentäkter. Vi kan inte riskera kristallklart dricksvatten för oöverskådlig framtid för en på flera sätt riskabel gruvverksamhet.

Vatten är förutsättningen för allt liv. Utan vatten kan vi inte överleva. Vi måste vara rädda om vår oersättliga sjö Vättern och alla omgivande vattendrag.

Havsörnar, kungsörnar, berguvar, den unika snäckan Ena Montana, svampen violgubben, salamandrarna och alla andra djur som har sin hemvist i Norra Kärr och de vackra östra branterna vid Vättern är också de beroende av landets näst största sjö och de omgivande vattensystemens fina vatten för sin överlevnad.

Det gäller även alla människor sedan många generationer tillbaka bor och verkar i området. // DN